*

I natt drömde jag om dig. Allting var bara som förr. Det var en riktigt fin solig, sommardag. Du vägrade komma in från hagen, men kom när jag lockade dig med lite godis. Du fick äta lite gräs på väg in från hagen, och väl i stallet pysslade jag med dig och masserade dig, som du behövde för du blev så mycket mjukare då. Sen for vi ut en sväng i skogen, jag red barbacka. Vi hade det så mysigt, gled omkring på små stigar som du älskade. Till slut gjorde vi det vi älskade mest - drog en redig galopprepa. Sommarluften slog så varm mot mitt ansikte och det var så vackert i den gröna skogen. Dina öron visade hur pigg du var, och du frustade så nöjt.

Men jag kommer aldrig mer få sitta på din rygg och njuta av sommaren. Jag kommer aldrig mer ens få klappa din gudomligt mjuka, glansiga sommarpäls. Jag kommer aldrig mer få se dig.

Blev uppringd av en journalist i fredags som ville göra en intervju med mig, angående ett filmprojekt som jag är med i. Jadå, nog kunde jag vara med på det, jag vill ju jobba med film i framtiden så!

På lördag - dagen efter personalfesten - drog jag mig, hes och jävlig, till Opalen för att intervjuas. Jag pladdrade på ett tag och sen till slut fick jag ångest när bilden skulle tas. En liten bild, sa jag, för jag gör mig verkligen inte bra på bild. Det finns en anledning till att jag vill jobba bakom kameran, om man säger som så...

Idag släpptes tidningen och min bild är en jävla halvsida. Fuck my life. Jag skäms. Jag måste fly landet.

Ett år har gått nu och jag har ägnat mycket tid åt att utvärdera mig själv - hur det är nu, hur det hade kunnat vara. Om jag gjorde rätt, om det var värt det. Det är en tung utvärdering.

Nu gör även jag våfflor! Har tänkt göra det hela dagen men vi har inget järn, och det var inte först nu pappa kunde komma med deras. Så ja, here we go!

Igår fick jag ett SMS av Emmy, som äger underbara Musse. Han vann inte "Årets 5-åring", vilket inte förvånade mig av olika anledningar. Hwitstjärna som vann, är en jättefin häst precis som många andra i Musses kull, det är en riktigt fin kull helt enkelt!

Men en sak gör mig så jäkla fy helvetes förbannad.... Emmy skrev, att de som satt framför henne snackade massor av skit om Musse samtidigt som nomineringarna lästes upp och senare. Vad fan är det för jäkla stil? Jag är riktigt less på skitsnacket som råder inom ponnytravet, och att göra det på en prisutdelning också... Har människor ingen skam i kroppen? Och att göra det framför ögonen på den 15-åriga tjejen som äger hästen... Jag misstänker att människorna inte visste att Emmy hörde, och det gör bara heja grejen ännu mer sjuk. Ni förstår väl att skitsnack alltid kommer fram och att det framställer er i förbannat dålig dager, som patetiska nollor. Tycker i det är kul att framstå som det? Jag hade lust att be Emmy ta en bild på er, och hänga ut er på både Facebook och i bloggen som just det - patetiska nollor. Men jag är inte lika låg som ni.

Alla skitsnackande människor: Musse är jordens mest underbara, speciella häst. Det vet vi - jag och Emmy - som haft äran att få träna och tävla honom. Ni känner inte hästen, ni vet för fan ingenting. Tycker ni så jäkla mycket, varför frågar ni inte Emmy? Att han är en på miljonen, syns på hans resultat och ni kan inte sudda ut det som finns tryckt på papper.

Det värsta är ju, att det inte bara är Musse som är förföljd av skitsnack. Det är vanligt inom sporten. Vad fan, svälj bitterheten och träna era ponnyer bättre! Så svårt är det inte! Vad glada för varandras skull istället, det minns jag att vi alltid var i vårt "gäng" när jag var ung! Okej, så gammal är jag inte, men när jag var 13-15 och umgicks mycket med jämnåriga som också tävlade. Peppa varandra, hjälp varandra! Det är så vi skapar en trevlig sport! Just nu håller hela sporten på att gå under, och jag tror ärligt talat inte problemet sitter i att propparna skrivs centralt, bensinen blivit dyrare, att någon grupp föreslår lekar som tävlingar. Det är stämningen som går helt åt helvete.

Jag har längtat efter den här säsongen, då Musse kommer vinna allt. Jag ser så jäkla mycket framemot det. Allt skitsnack, ger bara extra bensin också. Jag misstänker att det är någonting Musse också känner av, han har det som inbyggt någonstans. När han ligger i underläge och känner sig som minst betrodd, då kliver han fram på allvar och visar vem han är. Nu i år, tror jag dessutom att han ska lämna bebisfasonerna en gång för alla. Du är 6 år nu Musse, ingen bebis längre (även fast du alltid kommer vara min lilla bebis). Det i kombination med Emmy, Musses otroliga skalle och kropp, kommer det bara sluta på ett sätt. Och det vet alla, även de som förnekar det.

Skitsnackare, hoppas Musse skvätter lite grus på er när han gasar förbi. Eller att han bajsar i era brevlådor. Puss!

Helgen som gått nu har jag haft en del besök. Igår kom lite kompisar och idag har farmor och farfar, mormor och morfar, samt mor och två småsystrar varit här. Jag har bakat massor och det finns lika mycket över. Hade tänkt skänka lite till Jonathan som lär vara ganska deprimerad över Luleås förlust i slutspelet. Jag själv däremot tycker det är helkul!

Jag har inte tagit några bilder som vanligt, så ni får ursäkta. Nu ska jag se vad Rudie rotar i och dricka en thekopp. Seeeen ska jag börja laga matlådor. Så grymt kul......

Rudie är en mycket envis vovve. Rastypiskt, faktiskt, men han följer standarden. Att gå ut och gå med Rudie är lite som en berg-och dalbana. Ibland sätter han sig pang bom, och sitter där. Oavsett hur glatt eller argt man ropar, så vägrar han gå. Drar man i kopplet, måste man bokstavligen släpa fram honom.

Idag är det superfint väder ute så jag tänkte ta ut min lilla vän på en lång skön promenad. Jag höll dock på att tappa tålamodet, då jag fick släpa fram min lilla vovve ett helt kvarter.. Han vägrade gå! Vi blev nästan lite osams... Men sen bara släppte det, bara så där! Rudie gick jätteglatt och snällt i följande 40 minuter, och skulle absolut gå igenom alla vattenpölar... Busvovve!

Nu har vi kommit in och jag hann inte ens torka av honom, innan han tog en galge och la sig på min morgonrock. Blöt av vattenpölsvatten... Han kan få ligga där men galgen ska jag ta av honom. Han är ju för go!

...säger Rudie!

Rudie är ju 10 månader gammal och behöver rastas med jämna mellanrum. Jag var lite osäker på hur jag skulle göra i natt, så jag ställde klockan på 05:30 för att kunna gå ut med honom då. Men när klockan var 05:30, sov Rudie som en stock och jag ville inte väcka honom. Jag flyttade fram klockan en gång, två gånger, tre gånger... Alla gånger låg Rudie och sov. Till slut, klockan 09:00, då även jag kände att det var läge att gå upp, klädde jag på mig och lyfte upp en trött hund ur sängen. Mycket sakta segade sig Rudie ner för trapporna, kissade och bajsade på cirka en minut, sedan ville han in igen.

Nu har vi myst lite, och alldeles nyss la sig Rudie här bredvid mig och somnade igen. Trött liten grabb!

Som sagt är Rudie här i helgen, och tidigare har jag skrivit om att min yngsta lillasyster Alice skulle sova här idag. Tyvärr reagerade Alice mot Rudie, hon är allergisk och brukar känna av vissa hundar. Så det blev "bara" middag. Först blev min lilla gullunge riktigt ledsen och det gjorde ont i hjärtat, men hon blev nöjd och riktigt kär i lilla Rudie. Även min mellansyster Elvis var med. Lasagne blev det till middag och vi skulle ha jordgubbar till efterrätt, men de åt Alice upp innan jag ens hann börja med maten...

I helgen ska jag vara hundvakt! Det är den lilla franska bulldogen Rudie som ska bo här medan hans matte är i Norge. Rudie har hunnit med att inspektera hela lägenheten, hittat smutstvätt, slickat smulor från golvet, lärt sig hoppa upp i soffan och försökt klättra upp på vardagsrumsbordet (utan att lyckas då bordet glider iväg).

En promenad har vi också hunnit med. Jag är ju inte van att ha hund men jag antar att det är bra när hunden kissar och bajsar två gånger vardera. Han skulle jaga allting som rörde sig också vilket var en del då det blåser mycket idag. Små pappersbitar och sånt, är exempel på saker som underhåller lilla gubben alldeles utmärkt.

Söt som få är han i alla fall, när han grymtar omkring och bara är allmänt glad. Lilla goa vovve! Nu måste jag bara hitta någonting han kan leka med inomhus. Kanske min vante kan funka?

Saknar min älskade som bara sjutton. Och det värsta är att det är nästan en hel vecka kvar tills han kommer hem! Behöver verkligen honom i mitt liv, så är det. Någon att surra av mig till, någon att gnälla lite på, och någon att krama. Och pussa. Älskar att pussa honom. Och älskar att sova med honom. Även fast han snarkar ibland.

Nå, min älskling. Ta dig hem nu! Jag vill kramas!

Ikväll har jag sysselsatt mig med att baka. Ska bjuda på lite fika här i helgen och tar givetvis det på största allvar - här ska det bakas masssssor!

Har gjort makroner för första gången i mitt liv. Det är en mindre lyckad historia. Hur fan gör man för att få dem blanka!? Nåja... Övning ger färdighet!

Imorgon fortsättninger bakningen. Då ska biskvierna göras färdiga, små muffinsarna pyntas till cupcakes, makronerna ska få sin fyllning och ja... sen var det något till också...

Jag har gått upp i vikt. Mycket. 5 kilo över min drömvikt, egentligen 7 kilo över, men den vikten kommer jag nog aldrig att nå. 50 kilo är drömvikten (48 kilo är alltså det jag egentligen vill väga), men jag brukar alltid landa på 52 kilo. Allt ifårn 52 kilo och neråt är riktigt svårt att gå ner helt enkelt. I somras, då jag verkligen ansträngde mig, landade jag på 51 kilo.

Nu väger jag 55 kilo. Jag mår egentligen inte dåligt av det, jag känner mig inte fet, men märker att mina lår blivit jättemjuka och min mage likaså. Jag känner mig snyggare när jag väger som jag ska, men ja... Så här går det när man äter tårta till frukost och popcorn till kvällsfika! Och godis hela tiden på jobbet. Så jag får skylla mig själv.

Nästa vecka ska jag faktistk börja ta tag i det. Till 52 kilo kommer jag lätt på 3 veckor. Sen börjar den eviga kampen mot 50 kilo, och 50 kilos-gränsen. Hur det går får vi se....  Men det är nästa vecka. Som jag alltid säger. Men den här gången ska jag göra det. 55 kilo, är för mycket för mig.

Så här ser jag ut nu. Det enda positiva med min viktuppgång är att jag faktiskt fått lite rumpa!!!! Det gillar jag!

...är ju denna dam. Som jag skrivit, träffar jag inte min familj varje dag längre och det känns lite konstigt. Därför ska det bli otroligt kul och mysigt att få min minsta lillasyster Alice på besök imorgon! Hon har längtat enda sedan förra helgen att få hälsa på, och hon ska sova över. Mycket spännande för en 6-åring! Hade tänkt att hon ska få hjälpa mig att baka till lördagen, och sen ska hon få välja något att göra. God middag ska vi äta också, frågan är ju bara vad damen väljer.

Igår hände det. Jag satt på jobbet och plötsligt blev jag bara varm, och huvudet exploderade. Jag misstänkte en migränattack som jag sällan får, men ack så sjukligt när jag väl får det. Jag var tvungen att svika teamet och lämna jobbet tidigare, för jag orkade inte. Åkte hem och vilade lite istället, sen på kvällen fick jag finsällskap av Lina och Fredrika som drack en tekopp med mig.

Störtade i sängen i tid och har sovit riktigt länge. När jag vaknade var den värsta huvudvärken borta, men istället har min hals börjat bränna. Vad sjutton!?

Jag måste, måste, måste bli frisk!!!! Jag vill vara frisk i helgen ju! Så idag ska jag bara vila, så hoppas jag att skiten ger med sig...

När jag flyttat, träffar jag inte min familj varje dag längre. Det känns faktiskt konstigt. Riktigt konstigt. Från att ha växt upp i en röd villa med vita knutar i ett lugnt villaområdet, i en ovanlig men vanlig familj på 6 barn och en mamma och en pappa som inte skilt sig som alla andras, sitter jag här. I en 1:a i stan, fortfarande lilla men ack så trygga Boden, som jag delar med killen jag älskar. Det trodde jag aldrig för ett år sedan.

För ett år sedan, var jag en stor boll av kaos. Allt jag ville var att fly. Jag beskyllde staden, där jag växt upp. Hur jag växt upp. Men det är nu, när jag sitter här, 1 år äldre, 1 år rikare, som jag ser saken ur ett annorlunda perspektiv. Jag ville inte fly, jag ville bara bli av med den jag var då, med det kaoset som gjorde mig till ett vrak. Jag var förbannad och förvirrad.

Det kommer alltid finnas ärr i mig, efter min skolgång, min ungdom i Boden. Ärr efter sår, som skadat mig djupare än jag trott och som spelat roll för mig, även fast jag aldrig erkände det då. Att vika sig och erkänna, fanns inte på min karta. Att visa sig svag, skulle jag bara aldrig göra. Det är lättare att svälja problem än en stolthet.

Jag har brytt mig mer än jag sagt om det folk säger om mig. Det har tagit på mig, det har gjort mig så ledsen. Men det har gjort mig stark, och det har gjort mig till den jag är idag. Och det är jag stolt över. Jag är stolt över den jag är, och jag är stolt över att jag fortsätter utvecklas. Jag är stolt över att jag är bättre, än de som trodde så mycket om mig, som inte hade en aning.

Har tänt lite ljus här i lägenheten nu, hade tänkt mysa framför ett eller två Glee-avsnitt med många tekoppar. Måste ju minska på temängderna och har inte druckit någonting annat än 2 koppar till frukost idag... Jag skakar av abstinens! Sååååå gott det ska bli!

Fast först: DISKA! Vuxenpoäng Amandah, bra!

Ligger nedbäddad i min soffa, i min lägenhet och ser på Glee. Eller ja, det är ju vår lägenhet - min och Markus - men han är ju borta ett tag nu så jag är själv. Själv, i egen lägenhet. Helvete, jag har blivit vuxen!

Imorgon åker min älskling ut i fält med jobbet. Och blir borta. Länge. 10 dagar. Det suger. På riktigt. Särskilt när vi nyss ordnat det så mysigt och dessutom måste ordna vid sängen med skrivbord... Men men!

Kommer bli tomt och tråkigt här hemma utan finaste Markus. Trodde aldrig jag skulle kunna bli så kär som jag blir nu. Om det här är en dröm - ge fan i att nypa mig i armen så jag vaknar! Jag tänker leva den här drömmen!

Några halvbra och spegelvända bilder på lägenheten. Måste ta bilder med datorn då jag inte har någon sladd till mobilen.... Måste hitta en sån, det ska finnas flera stycken hemma! Elina, om du läser det här och hittar någon sladd som man kan stoppa in mobilen till datorn med, säg till!

Vi har fortfarande rätt så stökigt men har kommit i ordning på "vardagsrumsdelen". Köket är också i skrivandes stund stökigt då vi håller på att laga mat och Markus håller på att packa sin mat till sin övning.

Men här har ni några i alla fall!

Hej å hå, people!

Jag är helt slut i både skallen och kroppen. Har flyttat hela dagen, åkt hem till mamma och pappa och hämtat grejer, åkt hem hit och packat upp, städat, skruvat... Ja, allt. Min fina familj har varit till mycket stor hjälp, tack för det! När allting är helt 100% klart ska jag bjuda på en riktigt god middag, lovar!

Bilder och allt får ni se imorgon. Jag är för trött för det nu, och Fredrika och Maggie kommer hit för att mysa nu! Så skönt med en lugn kväll.

Vi har ett dilemma. Markus skrivbord är för stort och står nu helt åt helvete. Måste lösas. Helst nu. Tack.

Markus håller på att smälla upp storhyllan som bäst nu. Riktigt snabb har han varit och det är bra att det går framåt! Imorgon ska jag få hjälp av min kära stora lillasyster, och flytta i stort sett alla mina saker hit. Skönt att få komma i ordning!

Annars är jag vrålhungrig, och det vankas tacos hos oss till middag ikväll. Mums!

Idag har IKEA-möblerna kommit. Markus bar själv upp allting i lägenheten och när jag kom hem hade han börjat skruva på byrån. Nu har vi gjort klart den, och Markus är nere i källaren med en dörr som vi lyft av.

Skönt att få hem möblerna, vi måste nämligen få upp dem innan jag börjar flytta hit mina saker. Har ju ingenstans att lägga dem annars! Otroligt stökigt är det här nu, men det får det vara tills allting är i ordning. I helgen ska jag fixa färdigt med allt. Då ska ni få se hur fint vi kommer ha det!

Japp, positiv inställning lönar sig. Bra dag på jobbet idag, riktigt kul!

Nu ska jag faktiskt krypa ner och sova, är riktigt trött... Är ju igång hela dagarna och mina ögon håller på att dö. Måste skaffa glasögon, det känns verkligen i ögonen att jag sitter framför en dataskärm 8 timmar om dagen...

Alltså: nästa destination är sängen. Först ska jag tvinga min pojkvän att sluta se "Jersey Shore" som jag för övrigt verkligen inte förstår hur man kan se. Jäkla svammel. Jag blir spyfärdig när jag ser en minut av det. Blä.

Bad day på jobbet, men vad fan. Bara att släppa och ta nya tag! Annars håller ju aldrig någonting! Shit happens, minst sagt. Känner mig ändå positiv och stark, vet att jag kan och att jag har all chans i världen att ta igen det jag förlorat. You go girl!

Idag är det måndag! Solen skiner och det är en ny vecka!

Visste ni att det nu är en dag mindre tills jag blir riktig hästägare igen? Att jag varit tillsammans med världens finaste kille en dag längre? Att jag har alla chanser att fortsätta min goda svit och göra det till en vana på jobbet?

Idag är jag positiv och förväntasfull. Jag vet inte om det vädret, kärleken, längtan efter hästarna... Kanske vårkänslor. Eller rent av det faktum att jag ska äta fläskfilé, potatisgratäng och rödvinssås till lunch?

Ha en underbar måndag!

Jag har världens bästa pojkvän. Så är det bara. Världens bästa. Tänk att jag äntligen skulle få denna tur! Helt jäkla otroligt.

Jag måste bara säga det igen: Jag har världens bästa pojkvän.

Nu ska jag ut i det underbara vädret och göra mitt jobb; skifta hagar och natta hästar. Ska pussa lite extra på min favorit! Tyväääääärr har jag inte sladden till min mobil för att stoppa över en bild på henne... Men det är en liten fuxflicka i alla fall, nybliven 2 åring och hur go som helst! Ska alltid mysa och pussas! Hjärta till henne.

Igår hängde jag med brudarna och drack en sån där vinflaska. Inte gott. Verkligen inte gott! Jag ska aldrig mera dricka vin... Men trevligt hade vi!

Idag gjorde jag pannkakor till frukost, lite så där lyx när både jag och Markus har sovmorgon. Pannkakorna blev goda såklart, men det bästa var att vispa smeten. Konstigt, tycker ni, men vet ni? Jag köpte en ny visp på IKEA igår, och jäääklar vad skön den var att vispa med! Man använder ju visp en hel del i matlagning, och Markus elvisp fungerar ganska dåligt så jag vispar grädde för hand här med. Hans visp har varit så förbannat jävla dålig, eller rättare sagt - den där snurrdelen släpper hela tiden så man blir galen! Men nu jäklar, med nya supervispen gick det kanon! Inga klumpar blev det heller!

Jag älskar IKEA. Och jag älskar min visp. Amen.

...men så många saker rikare! De tyngre sakerna som hyllor, bord och byrå får vi på måndag, men alla små saker är på plats. Men bättre det än ingenting! Imorgon drar vi igång flytten på allvar med att montera upp min nya soffa. Wohoooo!

Klockan var ställd på 08:00 och nu sitter jag här påklädd med en thekopp. Idag rullar vi mot IKEA där diverse saker ska inhandlas. I helgen ska det flyttas för fullt och det ska bli himla skönt att få flytta hemifrån, och ännu bättre blir hela grejen när jag får flytta ihop med min snygging!

Jag har haft två riktigt riktigt bra dagar nu på jobbet! Det känns som jag hittat rätt motivation och börjar se möjligheterna på ett bättre sätt, vilket ju hjälper mig massor. Det är ett ganska tungt jobb jag har, psykiskt alltså. Det handlar mycket om motivation och det är så lätt att man tappar den. Att peppa igång är inte alltid det lättaste, men hela min grupp är så fantastiskt fin så mycket ligger nog där! Igår gjorde vi den bästa dagen hittills och det med råge! Idag blev visserligen inte riktigt en lika bra dag för teamet, men för mig personligen gick det bra och jag är glad över det. Fortsätt så här nu för fan Amandah!

Nu ska jag tralla in i duschen, min blivande sambo ligger och snarkar... Han som inte skulle somna. Nåja, jag visste det! Han har haft en lång vecka, men är nu ledig. Skönt för honom! Och snart får jag krypa ner bredvid honom. Så nu ska jag skynda mig! Puss!