Hej du, Zolle!
Men jag kommer aldrig mer få sitta på din rygg och njuta av sommaren. Jag kommer aldrig mer ens få klappa din gudomligt mjuka, glansiga sommarpäls. Jag kommer aldrig mer få se dig.

Mitt liv är över!!!!
På lördag - dagen efter personalfesten - drog jag mig, hes och jävlig, till Opalen för att intervjuas. Jag pladdrade på ett tag och sen till slut fick jag ångest när bilden skulle tas. En liten bild, sa jag, för jag gör mig verkligen inte bra på bild. Det finns en anledning till att jag vill jobba bakom kameran, om man säger som så...
Idag släpptes tidningen och min bild är en jävla halvsida. Fuck my life. Jag skäms. Jag måste fly landet.
Ett år.
Bättre sent än aldrig...

Riktigt bombade idioter.
Men en sak gör mig så jäkla fy helvetes förbannad.... Emmy skrev, att de som satt framför henne snackade massor av skit om Musse samtidigt som nomineringarna lästes upp och senare. Vad fan är det för jäkla stil? Jag är riktigt less på skitsnacket som råder inom ponnytravet, och att göra det på en prisutdelning också... Har människor ingen skam i kroppen? Och att göra det framför ögonen på den 15-åriga tjejen som äger hästen... Jag misstänker att människorna inte visste att Emmy hörde, och det gör bara heja grejen ännu mer sjuk. Ni förstår väl att skitsnack alltid kommer fram och att det framställer er i förbannat dålig dager, som patetiska nollor. Tycker i det är kul att framstå som det? Jag hade lust att be Emmy ta en bild på er, och hänga ut er på både Facebook och i bloggen som just det - patetiska nollor. Men jag är inte lika låg som ni.
Alla skitsnackande människor: Musse är jordens mest underbara, speciella häst. Det vet vi - jag och Emmy - som haft äran att få träna och tävla honom. Ni känner inte hästen, ni vet för fan ingenting. Tycker ni så jäkla mycket, varför frågar ni inte Emmy? Att han är en på miljonen, syns på hans resultat och ni kan inte sudda ut det som finns tryckt på papper.
Det värsta är ju, att det inte bara är Musse som är förföljd av skitsnack. Det är vanligt inom sporten. Vad fan, svälj bitterheten och träna era ponnyer bättre! Så svårt är det inte! Vad glada för varandras skull istället, det minns jag att vi alltid var i vårt "gäng" när jag var ung! Okej, så gammal är jag inte, men när jag var 13-15 och umgicks mycket med jämnåriga som också tävlade. Peppa varandra, hjälp varandra! Det är så vi skapar en trevlig sport! Just nu håller hela sporten på att gå under, och jag tror ärligt talat inte problemet sitter i att propparna skrivs centralt, bensinen blivit dyrare, att någon grupp föreslår lekar som tävlingar. Det är stämningen som går helt åt helvete.
Jag har längtat efter den här säsongen, då Musse kommer vinna allt. Jag ser så jäkla mycket framemot det. Allt skitsnack, ger bara extra bensin också. Jag misstänker att det är någonting Musse också känner av, han har det som inbyggt någonstans. När han ligger i underläge och känner sig som minst betrodd, då kliver han fram på allvar och visar vem han är. Nu i år, tror jag dessutom att han ska lämna bebisfasonerna en gång för alla. Du är 6 år nu Musse, ingen bebis längre (även fast du alltid kommer vara min lilla bebis). Det i kombination med Emmy, Musses otroliga skalle och kropp, kommer det bara sluta på ett sätt. Och det vet alla, även de som förnekar det.
Skitsnackare, hoppas Musse skvätter lite grus på er när han gasar förbi. Eller att han bajsar i era brevlådor. Puss!


Masssssssor av fika!
Jag har inte tagit några bilder som vanligt, så ni får ursäkta. Nu ska jag se vad Rudie rotar i och dricka en thekopp. Seeeen ska jag börja laga matlådor. Så grymt kul......
Den där Rudie.
Idag är det superfint väder ute så jag tänkte ta ut min lilla vän på en lång skön promenad. Jag höll dock på att tappa tålamodet, då jag fick släpa fram min lilla vovve ett helt kvarter.. Han vägrade gå! Vi blev nästan lite osams... Men sen bara släppte det, bara så där! Rudie gick jätteglatt och snällt i följande 40 minuter, och skulle absolut gå igenom alla vattenpölar... Busvovve!
Nu har vi kommit in och jag hann inte ens torka av honom, innan han tog en galge och la sig på min morgonrock. Blöt av vattenpölsvatten... Han kan få ligga där men galgen ska jag ta av honom. Han är ju för go!

Jag-vill-sova....
Rudie är ju 10 månader gammal och behöver rastas med jämna mellanrum. Jag var lite osäker på hur jag skulle göra i natt, så jag ställde klockan på 05:30 för att kunna gå ut med honom då. Men när klockan var 05:30, sov Rudie som en stock och jag ville inte väcka honom. Jag flyttade fram klockan en gång, två gånger, tre gånger... Alla gånger låg Rudie och sov. Till slut, klockan 09:00, då även jag kände att det var läge att gå upp, klädde jag på mig och lyfte upp en trött hund ur sängen. Mycket sakta segade sig Rudie ner för trapporna, kissade och bajsade på cirka en minut, sedan ville han in igen.
Nu har vi myst lite, och alldeles nyss la sig Rudie här bredvid mig och somnade igen. Trött liten grabb!


Fredagsmys!


Hundvakt.
En promenad har vi också hunnit med. Jag är ju inte van att ha hund men jag antar att det är bra när hunden kissar och bajsar två gånger vardera. Han skulle jaga allting som rörde sig också vilket var en del då det blåser mycket idag. Små pappersbitar och sånt, är exempel på saker som underhåller lilla gubben alldeles utmärkt.
Söt som få är han i alla fall, när han grymtar omkring och bara är allmänt glad. Lilla goa vovve! Nu måste jag bara hitta någonting han kan leka med inomhus. Kanske min vante kan funka?


Kom hem nu...
Nå, min älskling. Ta dig hem nu! Jag vill kramas!
Jäkla makroner!
Har gjort makroner för första gången i mitt liv. Det är en mindre lyckad historia. Hur fan gör man för att få dem blanka!? Nåja... Övning ger färdighet!
Imorgon fortsättninger bakningen. Då ska biskvierna göras färdiga, små muffinsarna pyntas till cupcakes, makronerna ska få sin fyllning och ja... sen var det något till också...

Amandah +5 kilo.
Nu väger jag 55 kilo. Jag mår egentligen inte dåligt av det, jag känner mig inte fet, men märker att mina lår blivit jättemjuka och min mage likaså. Jag känner mig snyggare när jag väger som jag ska, men ja... Så här går det när man äter tårta till frukost och popcorn till kvällsfika! Och godis hela tiden på jobbet. Så jag får skylla mig själv.
Nästa vecka ska jag faktistk börja ta tag i det. Till 52 kilo kommer jag lätt på 3 veckor. Sen börjar den eviga kampen mot 50 kilo, och 50 kilos-gränsen. Hur det går får vi se.... Men det är nästa vecka. Som jag alltid säger. Men den här gången ska jag göra det. 55 kilo, är för mycket för mig.
Så här ser jag ut nu. Det enda positiva med min viktuppgång är att jag faktiskt fått lite rumpa!!!! Det gillar jag!


En av anledningarna till att jag vill bli frisk...
Snälla bli frisk...
Störtade i sängen i tid och har sovit riktigt länge. När jag vaknade var den värsta huvudvärken borta, men istället har min hals börjat bränna. Vad sjutton!?
Jag måste, måste, måste bli frisk!!!! Jag vill vara frisk i helgen ju! Så idag ska jag bara vila, så hoppas jag att skiten ger med sig...
En uppväxt som aldrig slutar växa.
För ett år sedan, var jag en stor boll av kaos. Allt jag ville var att fly. Jag beskyllde staden, där jag växt upp. Hur jag växt upp. Men det är nu, när jag sitter här, 1 år äldre, 1 år rikare, som jag ser saken ur ett annorlunda perspektiv. Jag ville inte fly, jag ville bara bli av med den jag var då, med det kaoset som gjorde mig till ett vrak. Jag var förbannad och förvirrad.
Det kommer alltid finnas ärr i mig, efter min skolgång, min ungdom i Boden. Ärr efter sår, som skadat mig djupare än jag trott och som spelat roll för mig, även fast jag aldrig erkände det då. Att vika sig och erkänna, fanns inte på min karta. Att visa sig svag, skulle jag bara aldrig göra. Det är lättare att svälja problem än en stolthet.
Jag har brytt mig mer än jag sagt om det folk säger om mig. Det har tagit på mig, det har gjort mig så ledsen. Men det har gjort mig stark, och det har gjort mig till den jag är idag. Och det är jag stolt över. Jag är stolt över den jag är, och jag är stolt över att jag fortsätter utvecklas. Jag är stolt över att jag är bättre, än de som trodde så mycket om mig, som inte hade en aning.

Abstinens.
Fast först: DISKA! Vuxenpoäng Amandah, bra!
Pluspoäng.
Aloneee...
Kommer bli tomt och tråkigt här hemma utan finaste Markus. Trodde aldrig jag skulle kunna bli så kär som jag blir nu. Om det här är en dröm - ge fan i att nypa mig i armen så jag vaknar! Jag tänker leva den här drömmen!
Pictures!
Vi har fortfarande rätt så stökigt men har kommit i ordning på "vardagsrumsdelen". Köket är också i skrivandes stund stökigt då vi håller på att laga mat och Markus håller på att packa sin mat till sin övning.
Men här har ni några i alla fall!




Så här stökigt har iv det kring sängen nu... Markus skrivbord ska vi ta bort och byta ut mot ett mindre. Så lär vi slippa trängas ihjäl där!
Flyttdag.
Jag är helt slut i både skallen och kroppen. Har flyttat hela dagen, åkt hem till mamma och pappa och hämtat grejer, åkt hem hit och packat upp, städat, skruvat... Ja, allt. Min fina familj har varit till mycket stor hjälp, tack för det! När allting är helt 100% klart ska jag bjuda på en riktigt god middag, lovar!
Bilder och allt får ni se imorgon. Jag är för trött för det nu, och Fredrika och Maggie kommer hit för att mysa nu! Så skönt med en lugn kväll.
Vi har ett dilemma. Markus skrivbord är för stort och står nu helt åt helvete. Måste lösas. Helst nu. Tack.
Bygget fortsätter.
Annars är jag vrålhungrig, och det vankas tacos hos oss till middag ikväll. Mums!

Teeee!
Jag är teoman. Gravt teberoende. Och det är sant. Dricker inte jag mina dagliga tekoppar, får jag abstinens och blir grinig.
Jag dricker i stort sett aldrig någonting annat, än te. Bara te. Aldrig vatten, bara te. Jag vet, jag måste ändra mig och nästa vecka ska jag i alla fall försöka dricka två vattenglas om dagen. Men dricker man si så där 10 koppar te om dagen är man sällan törstig.
I vilket fall. Te är gott. Nu i helgen när jag ska flytta alla mina saker till oss, kommer jag installera och inviga min fina tebryggare. Fram tills nu har jag fått leva på påste, vilket är okej men inte riktigt lika bra som bryggt te. Jag är uppväxt med tebryggare och bryggt te, därför gillar jag det bäst. Och då är det ju tur att jag äger en sådan själv! Nu ska den bara upp och börja användas.
För att använda tebryggaren på bästa sätt, har jag köpt tre lösviktsteer idag. Norrskenste, Green Oriantal Rose, och Jordgubb-Champagne. Ska även inhandla Blackcurrant, ganska simplet men ack så gott, samt att det är det teet min kära gubbe gillar bäst.
Så ja. En liten tehistoria sådär. Nu sitter jag här på jobbet med en kopp citronte, och längtar efter att få testa Green Oriantal Rose ikväll. Bryggt, i min tebryggare. Satan, måste köpa lite mer nya tekoppar.... och teburkar! Och en fin tekanna! Ja, jag älskar te. Amen.
Internationella kvinnodagen.
Vill bara hem och mysa med min fina sambo, äta snask och göra denna dag så som jag gillar det bäst. Det finns säga: Äta gott och mysa med den finaste jag vet. Vacker upprepning här. Om 2 och 1/2 timme är jag hemma.... Jobba jobba jobba!
Vi är igång...
Skönt att få hem möblerna, vi måste nämligen få upp dem innan jag börjar flytta hit mina saker. Har ju ingenstans att lägga dem annars! Otroligt stökigt är det här nu, men det får det vara tills allting är i ordning. I helgen ska jag fixa färdigt med allt. Då ska ni få se hur fint vi kommer ha det!



Byrån som vi skruvat ihop!
Att tro är viktigt!
Nu ska jag faktiskt krypa ner och sova, är riktigt trött... Är ju igång hela dagarna och mina ögon håller på att dö. Måste skaffa glasögon, det känns verkligen i ögonen att jag sitter framför en dataskärm 8 timmar om dagen...
Alltså: nästa destination är sängen. Först ska jag tvinga min pojkvän att sluta se "Jersey Shore" som jag för övrigt verkligen inte förstår hur man kan se. Jäkla svammel. Jag blir spyfärdig när jag ser en minut av det. Blä.
Skit skit skit.
Måndag, nya möjligheter!
Visste ni att det nu är en dag mindre tills jag blir riktig hästägare igen? Att jag varit tillsammans med världens finaste kille en dag längre? Att jag har alla chanser att fortsätta min goda svit och göra det till en vana på jobbet?
Idag är jag positiv och förväntasfull. Jag vet inte om det vädret, kärleken, längtan efter hästarna... Kanske vårkänslor. Eller rent av det faktum att jag ska äta fläskfilé, potatisgratäng och rödvinssås till lunch?
Ha en underbar måndag!
They don't know how long it takes.
Jag måste bara säga det igen: Jag har världens bästa pojkvän.
Dags för lite jobb!
Vin vin vin...

Pannkaksfrukost.
Jag älskar IKEA. Och jag älskar min visp. Amen.

Min supervisp, och den mindre supervispen.
6.500 kronor fattigare...

Mot IKEA!

Två bra dagar!
Nu ska jag tralla in i duschen, min blivande sambo ligger och snarkar... Han som inte skulle somna. Nåja, jag visste det! Han har haft en lång vecka, men är nu ledig. Skönt för honom! Och snart får jag krypa ner bredvid honom. Så nu ska jag skynda mig! Puss!