I natt ska jag sitta uppe och fånga in luften.

Det är aldrig mörkt i Boden på somrarna. Få saker, kan förstumma mig flera gånger om, men midnatssolen är en av dem. Det är så vackert.
 
Jag ägnar flera timmar om dagen åt att bara fundera. Fundera, på var jag är i mitt liv, vad jag gjort av det och vad jag ska göra av det. Att jag kan bättre, råder det ingen tvekan om. Men jag ångrar någonting av det jag gjort. Det kommer bli stora förändringar i mitt liv snart. Verkligheten har hunnit ikapp mig, jag gör inte hemma här, i lilla Boden, i midnattssolen.
 
Snart är det dags att ge sig av igen. Ungdomens glada år skördar sina offer, för mig faller någonting av det finaste jag någonsin haft sönder. När någonting svårt händer har jag lärt mig, att inte gräva ner mig. Försöka se det positivt, försöka se meningen. Jag har lärt mig, att se det som så; att jag ska kunna se tillbaka på det om 5 år och inte ångra det. Först då vet jag att jag gjort rätt.
 
Ungdomen är inte lätt och midnattssolen är vacker. Faktumet är klart, nästa sommar kommer jag bara återvända till Boden som besökare och åter igen förstummas av midnatssolens skönhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0