Here we go again.

Snart är det dags. Nästa tatuering. Jag vet precis vad det kommer bli.
 
 

Packningen är igång!

Sådär, nu har jag börjat packa! Känns faktiskt inte så jobbigt, det är klart vad jag ska ha med mig och det är som bara slänga ihop det. Imorgon ska jag åka med ett par kartonger till nya lägenheten, så de inte står och tar plats här. Möblerna ska inte flyttas först till veckan, jag behöver väldigt mycket hjälp med det.
 
Det är otroligt svårt att packa med Thelma och Eloise springandes här. De klöser på kartongerna, klättrar i kartongerna och ska absolut undersöka varenda liten pryl. Men gulliga är dem.

Min lilla kille.

Zidane är ute på annons. Gör såklart ont, det är aldrig roligt att behöva sälja en häst. Men nu när allt är som det blivit och jag inte riktigt vet var det styr till hösten, är detta bäst. Att ha häst i Stockholm, om jag nu flyttar dit, är någonting jag misstänker jag varken kommer ha råd eller tid med.
 
Men bara det bästa är gott nog för Zidane, såklart. Idag ska herrn släppas på bete, inte en dag för tidigt! Han skulle egentligen behövt gå för längesen, men vi har haft lite svårt att hitta bete och här uppe i norr kryllar det inte direkt av unghästbete. Så nu får han gå med Power och jäklar, vad vi har slitit med att få ihop hagen, haha! Ska bli så roligt att få se honom rusa iväg idag!
 
 

Ny nyckel.

Imorgon hämtar jag nyckeln till min lägenhet. Min egna lägenhet. Ni läste rätt. Jag flyttar, jag flyttar ut från det som varit vår lägenhet. Det finns orsaker och förklaringar såklart. Vi är helt enkelt för unga för varandra, jag och Markus. Mitt hjärta gör ont och allt känns så konstigt nu. Men jag vägrar gräva ner mig.

Oväntade hinder på livets väg, och lite till.

Händer så mycket nu, hela min tillvaro har fallit isär och saker och ting går verkligen aldrig som man tänkt sig. Det är nu det gäller att inte gräva ner sig och bara göra det bästa av allt. Ska boka in en resa, behöver det väldigt mycket.
 
Annars har jag byggt sommarhage åt Zidane och hans polare Power. I veckan ska de få gå på bete, så himla glad han kommer bli! Han växer, lillkillen, och har numera en pungkula. Bara vänta på att den andra ska trilla ner! Betet kommer göra honom gott i alla fall!
 
Mina kattflickor är världens mest sociala, mysiga små filurer. Däremot har jag fått lite ångest om namnet Eloise. Thelma är verkligen en Thelma, men Eloise känns som en Thea, eller Tilla. Kanske till och med en Molly. Värt att fundera på.

Mina fina flickor.

Är så förälskad i er.
 

I natt ska jag sitta uppe och fånga in luften.

Det är aldrig mörkt i Boden på somrarna. Få saker, kan förstumma mig flera gånger om, men midnatssolen är en av dem. Det är så vackert.
 
Jag ägnar flera timmar om dagen åt att bara fundera. Fundera, på var jag är i mitt liv, vad jag gjort av det och vad jag ska göra av det. Att jag kan bättre, råder det ingen tvekan om. Men jag ångrar någonting av det jag gjort. Det kommer bli stora förändringar i mitt liv snart. Verkligheten har hunnit ikapp mig, jag gör inte hemma här, i lilla Boden, i midnattssolen.
 
Snart är det dags att ge sig av igen. Ungdomens glada år skördar sina offer, för mig faller någonting av det finaste jag någonsin haft sönder. När någonting svårt händer har jag lärt mig, att inte gräva ner mig. Försöka se det positivt, försöka se meningen. Jag har lärt mig, att se det som så; att jag ska kunna se tillbaka på det om 5 år och inte ångra det. Först då vet jag att jag gjort rätt.
 
Ungdomen är inte lätt och midnattssolen är vacker. Faktumet är klart, nästa sommar kommer jag bara återvända till Boden som besökare och åter igen förstummas av midnatssolens skönhet.

Sånt som gör en glad.

För drygt en vecka sedan sökte jag jobb på ett annorlunda sätt
- genom en slags "talangjakt". Man fick 2 minuter på sig att prata
inför en jury, sedan går man vidare, eller inte vidare. Idag fick jag det
glädjande beskedet att jag gått vidare, och det känns så himla kul!
Behöver verkligen det nu - någon som tror på mig, och ger mig
någonting att se framemot, någonitng att längta efter. Kanske till
och med en framtidsbild.

.

Even in the best of days, love will be hard
- I have to let go of your hand.

Thelma och Eloise.

Efter mycket om och men, hit och dit och ja, allt sånt, har jag äntligen döpt mina kattflickor. Mina damer och herrar, de slutgiltiga namnen är.... Thelma och Eloise! Thelma och Louise, tänker säkert vissa, men jag tycker Eloise är mycket tuffare än Louise, därav namnbytet.








Det är aldrig lätt.

Alla säger att det är svårt, ett litet krig, och det är så sant. Men stark kärlek övervinner allt och den håller genom svåra hinder, starka stormar och stora gropar i vägen. Som vi.

.

I don't know what to be without you around.

Förbannade drömmar

Jag förbannar mina drömmar och mål. Jag förbannar, att jag aldrig kan nöja mig och att jag alltid vill ha mer. Jag förbannar, att jag inte är vanlig och kan luta mig tillbaka. Jag förbannar, att jag är ung nu.

Mycket kärt återseende!

Igår fick jag äntligen träffa min älskade Musse igen! Han startade på gamla hemmabanan, i Norrbottens Lilla Stora Pris (varför heter loppet inte bara Norrbottens Lilla Pris?), och hade ett strålande utgångsläge som överlägset snabbaste häst i startfältet.

Det blev mycket prat med Musses duktiga ägare, tränare och kusk Emmy, en del kramar och pussar på Musse och såklart såg jag loppet. Musse tog ledningen efter 500 meter och vann sedan enkelt. Han såg verkligen ut att lunka runt och i tanke på att tiden blev 1.49,2 så tog han nog inte i särskilt mycket heller. Däremot gav han mig en liten hjärtattack, när han tog ett galoppsprång (så där lagom oprovocerad och oförutsägbart, som bara Musse kan bjuda på) några meter innan mållinjen.... Men det gick vägen!

Otroligt kul var det att träffa älsklingen och guuuud, så glad jag blev att han vann! Trots att det var en så kallad straffspark.



Nykomlingar.

Igår utökades vår lilla familj med två små kattflickor. De tillägnade största delen av kvällen med att trycka under soffan, men piggnade till och sprang omkring i hela lägenheten hela natten, som små nyfiknade krabater.

Markus blev lagom glad när en av dem kissade i sängen - ja, de har lärt sig hoppa upp alldeles själva - och sedan lät oavbrutet. Den ena lät mest och högst, hon låter ganska rejält och det är riktiga mjau hon får ur sig. Sen, tidigt på morgonen, började den andra, och hon gnäller mest. Som en hundvalp låter, ungefär. Lagom trevligt.

Men söta är dem. Några namn, har jag dock inte klurat ut ännu.


Flera hem.

Det är över 3 månader sedan jag flyttade hemifrån och bytte adress. Ändå frågar folk ändå var jag menar att jag är när jag säger "hemma", och jag känner ofta att jag måste förklara var jag egentligen är, eller var jag ska. När jag pratar med mina föräldrar och ska till dem och hälsa på, säger jag att jag kommer hem. När jag väl är där och ska hem - som i hem till lägenheten - ber jag om skjuts hem.

För mig, kommer villan på Prostvägen alltid vara ett hem. Så länge mamma och pappa bor kvar där, vill säga. Lägenheten nu känns inte lika hemtrevlig, på något sätt. Nu har vi mycket funderingar på hur det kommer se ut till hösten, men blir vi kvar i Boden kommer vi uppgradera oss till en större lägenhet. Klart, Sturegatan är också mitt hem och när folk frågar var jag bor svarar jag alltid att jag bor här, i lägenheten på Sturegatan med min sambo. Samtidigt vet jag att vi inte kommer bo här länge till.

Som sagt, villan där jag vuxit upp kommer alltid vara ett hem. Jag har fortfarande nyckel dit, klampar in när jag vill och vet precis var allting är. Allting känns precis som vanligt, varje gång jag kommer hem. Jag slår mig alltid ner vid köksbordet, med den vanliga thekoppen, småsurrar lite med min kära familj, lyssnar på oväsendet som mina småsyskon har tendens att utgöra. Precis som förr. Det är hemtrevligt, det.


Idag när jag var hem visade min mellansyster Elvis min minisyster Alices små husdjur... Hon håller två (ganska läckra, nästan guldglansiga) insekter i en liten låda, som hon visserligen inrett med både lufthål, jord och växter. Dock tvingade jag Elvis att släppa ut dem och förklara för Alice, som inte var hemma, att det var min order, om hon skulle bli tjurig.


Den ständiga thekoppen...


Hyllan i köket, med betydligt fler thesorter än vad jag har just nu. Påminner mig starkt om att jag måste köpa nytt the. Hallonthe och jordgubbsthe på påse är gott, men inte närheten av lika gott som jasminthe på lösvikt...

Glänsar'n!





Foto: Tom Jönehag

Ibland räcker inte ord.

Seger i Jämtlands Lilla Pris. På 1.45,7. Razmus Raid, du är otrolig!

Gjorde ifrån mig jordens glädjetjut, när Emmy ringde kring 12:30-tiden och meddelade den glada nyheten att Musse vann det fina loppet idag! Så otroligt bra! Att Musse alltid har segerchans är ju en sak, men detta var det förmodligen hårdaste loppet han startat i och han vinner... Ändå är jag inte ett dugg förvånad. För den här hästen har kapacitet utöver det vanliga och han är fortfarande under utveckling.

Musse är en häst som det alltid pratats mycket om. Att han haft sin speciella stil under åren har faktiskt även det - tro det eller ej - sin förklaring. Sen är han helt enkelt en speciell häst, en mycket speciell häst, som inte är den lättaste att köra. Men nu verkar att han ha mognat till och faktiskt börjat ta vara på det han är kapabel till nu, på allvar.

Jag tror många människor skrattade i början av året när Musse fick fnatt i första starten och åkte på omkval. Få människor är så skadeglada som i ponnytravet. Men som jag sa till Emmy då; det är bara köra det där kvalet och sen komma igen. Och det har de gjort. Efter omkvalet har de startat tre gånger - och vunnit alla tre. Frågan är, hur många av de där skrattande puckona, som skrattar nu?

En del av mig tycker alltid att det är kul, att bevisa hur fel folk har. Jag har stått i den situationen många gånger under mina år som aktiv ponnykusk och jag njöt alltid lika mycket. Men nu känner jag ingenting sånt. För jag har alltid vetat vilken grym häst Musse har, och jag har alltid litat på honom. Så just nu, är jag bara så himla glad över att Musse är så förbannat bra, att han utvecklats som han har, och jag är så himla stolt över honom, och Emmy med förstås! Bättre ägare kunde han inte ha fått!

Ingen dålig kille!

Igår hade jag en hysterisk jobbdag. Gick upp 06:30, for till stallet och gjorde morgon åt hästarna där + gjorde i ordning allt åt min egna, sedan hann jag med att vila en timme innan jag började jobba 11:00 som personlig assistent. Jobbade där till klockan 17:00, sedan var det bara hem, äta, sminka sig och fara vidare till nästa jobb, på Bränna. Var i och för sig ganska lugn kväll på Bränna, slutade 01:30 och var gaaaanska så mör när jag kom hem. Alltså som allt jobbade jag 15 timmar igår. Inte illa!

När jag kom hem hade min älskade man bakat chokladbollar åt mig! Jag fick värsta suget under kvällen och smsade honom om det, men trodde aldrig han skulle göra det! Vilken grabb va!? Goda var de också!

Frågan är dock, om han bakade chokladbollarna åt mig så jag inte skulle bli arg på han för han köpt hamburgerkött? Med andra ord - jag har död häst i mitt kylskåp. Och svar ja, han använde sitt chokladbollsbakande mot mig i det ärendet. Men han är fin ändå.

Ni vet...

...att jag alltid sagt att jag vill ha en katt? Nu jäklar ska jag skaffa mig en! Sådeså!


Sköna, lediga dag.

Idag är det måndag, vilket innebär ledighet för mig! Jobbar 11-01 imorgon med en timmes ledighet där någonstans, sen är jag ledig på onsdag, och jobbar torsdag, fredag och lördag igen. Ledig söndag. Amen!

Vår lägenhet ser ut som ett bombnedslag. Vi ska städa idag, har vi kommit överens om. Hjärtat är ute och tränar nu, så jag ska börja lite själv. Brukar ändå sluta med att han städar mest, muhaha!

Övriga planer? Nja, inte så många. Hade tänkt fara på Step In och köra igång, men min hals och näsa är inte med på noterna ännu så det får bli en lång p-walk istället. Jag unnade mig hemmagjord citronsorbet till frulle, det gillade min hals! Bara så ni vet, liksom.

Soldatbal.

Igår var jag och hjärtat på soldatbal, han är ju soldat och Försvarsmakten hade anordnat bal. En riktigt fin tillställning måste jag säga. Lite lagom stelt och ståtligt i början, så det kändes otroligt fint. God middag var det också! Trerätters med ett glas vin, av olika sorter, till varje del. Inte illa alls. För vår del blev det inte allt för mycket alkohol och vi kom hem i god tid också.









Och han gör det igen...

...denna fantastiska Razmus Raid! Seger idag igen, lunkandes i mål, överlägset på 1.48,5, en skärpning av rekordet. Ska bli grymt spännande att se vad han går när han får gå full fart hela vägen!

Grattis Emmy till ytterligare en seger! Och Musse, jag är så jäkla stolt över dig <3


RSS 2.0