Jag saknar dig mindre och mindre.

Det har gått en tid nu och det värsta är över. Chocken som slår en, rädslan för att bli ensam. Den bitande smärtan i bröstet, hjärtat som brister. Jag visste vad som väntade och jag tog mig an det tyngsta på en gång. Så många gånger jag fått anstränga mig för att le och dölja det jag egentligen känt, för att bryta ihop bakom stängd dörr. Det har gjort ont, jätteont.
 
Men är det någonting jag verkligen lärt mig av tidigare förhållanden och kraschade kärleksrelationer, så är det att allting kommer bli bra igen och jag kommer kunna le, och mena det. Det har hjälpt mig flera mil framåt nu. Vetskapen av att jag kommer må bra igen, att mitt hjärta kommer sluta göra ont, och att det går flera tåg, har läkt mig.
 
Jag har så mycket att se framemot. Mitt liv kommer förändras till hösten och jag längtar dit. Det känns som att livet börjar på allvar då och jag ska börja ta i tu med det jag vill, och bli den jag vill.
 
Så jag sitter här nu, i min egna lägenhet med mina två små flickor som alltid gör mig glad och känner det. Jag mår bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0