Den biologiska klockan...

...tickar. Och bilder som denna gör mig påmind om det. Och sådär megablödig. Kanske man ska skaffa sig en junior!?
 
 
 

What's new?

Ja, jag har varit inaktiv på bloggen, och ni kanske förstår varför. Har haft det lite jobbigt helt enkelt. Sen finns det som inte så mycket att berätta. Jag jobbar och jobbar, har tappat lusten till allt annat så när jag inte jobbar ligger jag bara still och njuter av att vara ledig. Min dyngsrytm är helt åt helvete och jag har ångest över det. Ja, då vet ni liksom.
 
Annars klurar jag mycket på vad jag ska göra till hösten och försöker städa lägenheten. Ni läste rätt, försöker. Vad sjutton är problemet!? Imorgon.... Imorgon ska jag.... Det har jag sagt varje dag de senaste två veckorna. Men på söndag, då jag är ledig... Dååååå jävlar!
 
Det händer i mitt liv nu. Alldeles för mycket tankar och ingen inspiration i vardagen. Jag måste verkligen ta tag i mig själv, börja träna och sluta sova. Med start... Imorgon! Så har jag också sagt de senaste fem veckorna men det har ju också gått åt helvete. Men någon gång måste det ju börja fungera. Så nu kör vi.

Vacker frihet.

En ny tatuering är på plats. Kom egentligen på redan i oktober vad jag skulle fylla tomrummet mellan texterna på ryggen, men det har varit mycket detaljer som ska tänkas på och det var först tre veckor sedan jag kom på precis hur jag ville ha det. Och nu är det gjort. Jag är galet nöjd.
 
För mig är den här tatueringen ett vackert motiv, fjädern utstrålar ett slags lugn och fåglarna ser så fria ut.
 

Saknar det skvättande gruset.

Det är sommar och den bara glider förbi. Jag jobbar, jobbar och jobbar. Bränner ut mig själv och försvinner i min egna lilla bubbla. Som det ska vara.
 
Det enda jag riktigt saknar, är att sitta bakom en speciell häst, uppe i skogen på Petberget. Det ska vara en kväll, då solen fortfarande skiner och det precis går att köra i t-shirt. Varv efter varv, ska vi köra runt, runt, jag och min ädla springare.
 
Jag saknar lukten av skogen, ljudet av fåglarna. Lugnet. Bara sitta där i vagnen, njuta, och känna vilken perfekt häst jag har. För han är så perfekt. Alltid. Även fast han skvätte sand och grus. Alltid blev jag lika irriterad när jag glömde glasögonen i stallet, som jag till slut lärde mig att nästan aldrig göra. Men även fast glasögnen skyddar en del, sved sanden ändå till på kinderna. Jag saknar det också.

God damn it, vad jag saknar dig nu, Razmus Raid.

Jag saknar dig mindre och mindre.

Det har gått en tid nu och det värsta är över. Chocken som slår en, rädslan för att bli ensam. Den bitande smärtan i bröstet, hjärtat som brister. Jag visste vad som väntade och jag tog mig an det tyngsta på en gång. Så många gånger jag fått anstränga mig för att le och dölja det jag egentligen känt, för att bryta ihop bakom stängd dörr. Det har gjort ont, jätteont.
 
Men är det någonting jag verkligen lärt mig av tidigare förhållanden och kraschade kärleksrelationer, så är det att allting kommer bli bra igen och jag kommer kunna le, och mena det. Det har hjälpt mig flera mil framåt nu. Vetskapen av att jag kommer må bra igen, att mitt hjärta kommer sluta göra ont, och att det går flera tåg, har läkt mig.
 
Jag har så mycket att se framemot. Mitt liv kommer förändras till hösten och jag längtar dit. Det känns som att livet börjar på allvar då och jag ska börja ta i tu med det jag vill, och bli den jag vill.
 
Så jag sitter här nu, i min egna lägenhet med mina två små flickor som alltid gör mig glad och känner det. Jag mår bra.

Ni får vänta ett tag till...

...innan jag postar några bilder på lägenheten. Jag har visserligen kommit i någorlunda ordning, men behöver ett skåp och några hyllor för att rymma det mesta. Det är en liten lägenheten, men jag tycker jag gjort den ganska trivsam och ytterligare några detaljer ska göra den lite mysigare.
 
Nu ligger jag i alla fall i sängen och myser med lilla Thelma. Eloise har däckat i bädden på golvet så hon är inte med. Var ute och gick 1 timme i finvädret när jag vaknade, nu ska jag bara ta lite nya tag innan jag ska - håll i hatten nu - köra ett pass på Step In! Sen jobbar jag ikväll, 21-01 bara. Men med fint väder och livemusik hoppas jag att det ska bli lite drag på stället!
 

En himla röra.

Har flyttat nu, känns ganska skönt att fått det gjort. Nu håller jag på att försöka flytta in sakerna så gott som det går. Lite jobbigt är det, då jag tyckte förra lägenheten var liten och den här är ännu mindre... Måste köpa ett ganska ordentligt skåp med lådor, som jag kan ha kökssaker i. Har inte ens en besticklåda!!!! Tur att ett IKEA-besök är inbokat på torsdag, då hinner jag ordna det. Fram tills dess får faktiskt lite saker bo i sina lådor.

Mitt i allt...

...har jag två små glädjegummor. Tänk så mycket kärlek två små djur kan ge.
 

Pain.

Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead.

RSS 2.0