Prix D'Amerique.

Idag såg jag Prix D'Amerique hos The Riströms, när jag kikade förbi där för att hämta bilen som stått över natten. Det är världens största travlopp, för er som inte vet det, och om ni inte hängt med, så är jag grymt travintresserad. Än så länge på ponnynivå, men lugn, jag ska upp på storhäst nivå också när det finns pengar och tid för det.

Jag får alltid gåshud när jag ser storlopp och spänningen känns hela vägen genom tv-rutan, 100-tals mil till mig. Det är svårt att sitta still och man kan inte göra annat än att bara glo på tv:n. Jag har aldrig haft möjlighet att se Prix D'Amerique eller Elitloppet - Sveriges största lopp - live, vilket jag verkligen vill göra. Men allra mest vill jag ha en egen häst i loppet, och då menar jag en egentränad och helst kör jag också. Ingen kommer köra mina hästar bättre än mig, sådeså! Däremot lär jag få plugga en del på den franska starten, den ser allt annat än smidig ut.

I vilket fall. Ready Cash vann, det största svenskhoppet Maharajah kom 4:a och såg lite trött ut sista biten tyckte jag. Givetvis är man svenskpatriot i de stora loppen utomlands, och även i stora svenska lopp har jag en egen, oftast (läs: 100% av gångerna) svensk favorit. Men let's face it: ingen är i närheten av Ready Cash. Han är en gigant.





Ready Cash och Maharajah sida vid sida, meterna innan mål vid förra årets Prix d'Amerique. Då kom Maharajah 2:a, knappt slagen. I år var han inte lika vass, men det var Ready Cash. Vilken häst!

Reality.


It's my life.

Det är ingen hobby. Det är en livsstil.



Allmänt rolig historia. Eller inte.

Igår hade jag bil på kvällen och skulle hämta min trötta soldat till pojkvän, som jobbat extra länge. Jag hade lovat att göra tacos till middag också, för att vara snäll flickvän. Det visar sig att han glömt mobilen hemma, så han ringer mig strax efter 7 från någon annans telefon. Ja, jag ska hämta honom, och jag ska hämta honom där jag släppte av honom på morgonen - skjutsade nämligen honom till jobbet.

Jag sätter mig i bilen och far iväg. Och jag ställer mig och väntar. Och väntar. Och väntar. Efter 20 minuter blir jag lite fundersam. Kanske han har gått hem? Ringen hans mobil, som ligger hemma hos honom, men icke.
Fortsätter att vänta. Och vänta. Efter 40 minuter blir jag nästan irriterad. Vad fan!?
Så ringer det. Från ett okänt nummer. Det är givetvis Markus, som frågar var jag håller hus. Ja, jag står ju och väntar på honom, var fan är han!?!?!?!
Så visar det sig att jag såklart stått på fel ställe och väntat... Hur ska jag veta skillnad på I19, A9 och vad fan allting nu heter!? "Du skjutsade mig ju i morse!" sa en lagom irriterad pojke när jag väl hämtade upp honom. Jaaaa, men båda ställena såg likadana ut och huuuuuur skulle jag kunna komma ihåg att jag skulle köra igenom rondellen och inte stanna innan den, som jag gjorde... Mitt minne är förfärligt bra ibland.
Slutade i alla fall med god tacomiddag med hallonsoda. Den irriterade soldaten blev nöjdare efter maten, så jag fick lite mys också.
Lokalsinne ingick tyvärr inte med körkortet...

Drömnatt.

I natt har jag drömt, massor! Och det har varit realistiska drömmar, ni vet, så man verkligen känner vad som händer. Tyvärr var det mest obehagliga drömmar, men ändå. Det är ovanligt att jag minns så mycket av vad jag drömt.

Jag är ledig idag, skulle egentligen och träna med Fredrika meeeeen råkade såklart ställa klockan och sov som en litet barn fram till 11. Förlåt för det Äf!

Nu sitter jag i morgonrocken och ska dricka morgonthe, med tillhörande nachos till frulle, hihi. Vi gjorde tacos till middag igår, så det finns en del över. Seeeeen ska jag och träna för egen maskin, blir skönt!

Ha en bra dag people!

Små saker som förgyller vardagen.

Oh god, nu är livet igång ska ni veta! Jag har jobbat 09-17 nu från måndag och ja, det tar nog ett tag att komma igång. Vi blir hårt pepprade med information om företaget och produkter - nämligen försäkringar - och för mig som aldrig hanterat försäkringar förr är det ganska mycket nytt. Men det sätter sig, och allting är faktiskt ganska logiskt. Idag har vi fått pröva att pilla lite i programmen vi jobbar med i datorn, hur man lägger in order och sånt. Det är en hel del att tänka på men som sagt, det sätter sig! Vi får även lära oss en hel del säljteknink och säljtänk, och det kommer det bli mer av. Personligen tycker jag att det är den roligaste biten, då den är social och utvecklar mig mest.

Idag hade jag prov på civilförsäkringar och imorgon är det motorförsäkringar och teckningsregler. Allting är som sagt nytt, så det är bara plugga! Och det är precis det jag ska sysselsätta mig med ikväll!

Min slutpoäng är: I en vardag som lär bli ganska linjär och byggd på rutiner, gäller det att ha små guldkanter. Förrutom de extra mysiga pussarna av världens snyggaste killar, får man hitta andra lyckopiller. Idag har mitt varit enkelt: Mina underbart goda rostbiffmackor till lunch. Mätt blev jag, och fy förbannat vad gott det var! Som sagt, det är små saker som förgyller vardagen...



En natts sömn...

...har jag verkligen underskattat. Jag däckade som väntat strax innan 11 i världens snyggaste killes säng. Blev dock väckt strax efter 12 igen, då han pillade på mig för att jag skulle vända mig, hade somnat i fotändan, hihi! Men nu har jag sovit en hel del timmar, hela natten! Duktigt va? Trött är jag, men morgontrött kommer jag alltid att vara. Förhoppningsvis ger de här sömntimmarna mig lite i eftermiddag, igår höll jag bokstavligen på att falla av stolen, så trött var jag. Nu ska jag nog kunna hålla mig pigg!

Nåja, dags att kila mot bussen! Ha en bra dag, sköna människor!

Död men nöjd!

Är grymt trött efter första arbetsdagen, som visserligen inte var särskilt ansträngande meeeeeen har man bara sovit 2 timmar är det jobbigt att sitta och lyssna en hel dag! Jag kommer sova otroligt gott i natt!

Jobbet var helt okej, vi har bara börjat gå igenom lite smått vad det är för något och nu börjar allvaret, då jag ska specialisera mig på försäkringar och försäljning. Känns som att det kommer passa mig mycket bra! De andra "gröngölingarna" var trevliga hela bunten så det känns kul, att jag kommit i något som verkar vara en bra grupp!

Nu ska jag trotsa min trötthet och gå in till stan, sedan blir det ett litet lätt gympass. Absolut inget ansträngande, då jag helst vill överleva dygnet.


Jobbdag nummer 1!

Nu kör vi, dag nummer 1! Alldeles för lite sömn och allt, men vad sjutton... Jag lär somna gott ikväll! Matlådan har jag packat - frutksallad (observera - överdrivet mycket) med yorhurt och en äggmacka. Något jag glömt? Just det, jag glömde sova ordentligt... Men 3 timmars sömn klarar man sig väl ett tag på? Eller?

Inspiration!

Igår var jag på en kurs i filmmanus. Som känt, vill jag jobba med film i framtiden och allra helst skriva film. Sedan vill jag inte att min roll ska stanna vid manusförfattare - jag vill även jobba med såväl regi som produktion, men manus känns som en bra start. Det passar mig jättebra, då jag verkligen älskar att skriva och (med risk för att låta skrytig) är duktig på det.

I vilket fall, kursen gav mig massor av inspiration och - förhoppningsvis - en sån där spark i röven som jag behöver för att komma igång. Så nu, under kommande månaden, ska jag jobba stenhårt för att i alla fall skriva ett första utkast till en novellfilm. Idén har jag klar, det är en bokidé som jag skrivit på hur länge som helst men aldrig kommit längre till än början. Bara grejen, att skriva ett helt projekt och avsluta det är ett stort steg för mig. Sen att jag lär behöva arbeta om det en miljon gånger, gör inget. Att få det klart, är det viktigaste. Och när det blir klart, då är jag med i matchen.


Taggad för jobb?

Söndag. Yey. Har lyckats sova massor under dagen och inte gjort särskilt mycket. Imorgon är det dag 1 på nya jobbet, allting är packat och klart, bara lunch ska inhandlas! Alarmet är ställt på 06:45 och jag lägger en hel 10a på att jag inte somnar innan klockan 03:00 i natt... Är lite rädd för att jag komma vara mycket trött imorgon. Men förhoppningsvis ska mitt dygn vändas under denna vecka, och det brukar vara lite smärtsamt (eller tröttsamt, kanske man ska säga).

På tal om ingenting. När jag låg och p-napade hos Markus idag, drömde jag om chokladdoppad frukt och allra mest chokladdoppade jordgubbar. Färska jordgubbar finns inte att få tag på just nu, skulle jag tro, så jag ska bara köpa lite vanliga frukter och choklad. Lite söndagslyx i form av chokladdoppad frukt tänker jag minsann unna mig! Och Markus kanske får smaka.


Och så glömmer jag lägga in bilderna...

Tänkte ut två saker att pressa upp på bloggen idag, och göra inläggen extra hippa med - hör och häpna - bilder!!!!!
1. Mitt hypernyttiga (höhö) mellanmål - konserverade persikohalvor (kolhydrater), med maräng (hemmagjord, av äggvita = protein) och grädde (fett), som jag avnöjt med massor av the och några avsnitt av sista säsongen av SATC.
2. Kvällens middag, som bestod av tacos. Jag och stora lillasyster Elina fixade maten, Lina-Fina och hennes goa Zorro samt Elinas vänner Sara och Melinda gjorde oss sällskap.

Jag har bilder på både mellanmålet och den mycket välgodkäna tacosen. Men tror ni jag kom ihåg att ladda in dem innan jag for till Markus? Svar: Nej.

Jag vet, ganska onödiga saker att blogga om, men bara fenomenet att jag faktiskt tar en bild och tänker "Detta ska upp på bloggen" händer typ..... Aldrig. Jag är sämst på att ta bilder. Och ännu sämre på att komma ihåg att lägga in dem. Eller nej, jag skojade. Det är just grejen med att ta bilderna som jag är absolut sämst på.

All denna förbannade snö...

Jag trodde min plan för att kunna sova en hel natt skulle funka, men icke. I natt låg jag dock bara vaken mellan 03:30-05:30, woho! Kanske det går bättre i natt, lyckades dra mig upp klockan 10 och lär ju vara vaken lite längre också.

Är kvar hos Markus fortfarande, ska börja gå hem snart. Måste skriva ihop en grej som ska vara inne ikväll, då jag ska på en kurs i filmmanus imorgon. Ska bli riktigt kul då jag är väldigt intresserad av det! Dessvärre snöar det utav bara helvete ute. Whyyyyyyyyyyyyyyyy!?

Fail!

Åh, jag som skulle hålla mig vaken... Tror ni jag gjorde det!? Nej, såklart inte. Men det känns ändå som att jag får godkänt, med 3 timmars sömn i natt och 2 timmar nu, så borde jag i alla fall inte ligga sömnlös inatt. Det är svårt att vända på dygn...

Nåja. Nu är jag vaken och hoppas jag får sova i natt! Somnar hellre sent än att vakna och ligga vaken sen... Sjuka sömnvanor jag har...

För evigt märkt av dig.

No matter what, you'll always be The Special One for me.


Jag-ska-vara-vaken!

Jag vet inte vad som är fel på mig, men jag har ofrivilligt utvecklat sjuka sömnvanor. Jag somnar snällt med min hårt arbetande karl i hyfsad tid (allt ifrån 9 till 12....), sen vaknar jag upp vid 2-3 tiden och förblir vaken tills dess att Markus alarm sätter igång. Då är klockan någon minut över 6.

Igår somnade jag snällt när Markus åkt till jobbet och sov som en stock till 13:00. Inte direkt gynnsamt när jag försöker vända på dygnet. Så idag, när Markus alarm satte igång och jag låg vaken, gjorde jag det som Markus trodde jag aldrig skulle göra. Jag gick upp. Gjorde till och mer honom sällskap och käkade frukost, innan han for till jobbet och jag tog mig en morgonpromenad hem.

Så nu sitter jag här. Klockan är strax efter 8 och jag har bestämt mig. Jag ska vara vaken hela dagen trots 3 ynka timmars sömn i natt. Då kanske jag somnar och sover hela natten i natt. Och sen måste jag bevisa för Markus att han har fel också. Han tror nämligen att jag kommer somna och sova hela dagen. In his face....

Rolf-Göran Bengtsson och Jerringpriset.

Har under de senaste dagarna debatterats en hel del om hurvida hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson var värd Jerringpriset eller inte. "Sportisar" tycker såklart att ridning inte är någon sport, och andra sportstjärnor är så mycket mer värd det. Jaha....

Jag tycker det skulle vara roligt om alla kritiker, testade hoppa en bana som Rolf-Göran hoppar. Hälften av dem skulle nog fått svindel när de upptäcker att hinderna är högre än de själva... Och om vi ska göra det extra roligt, kan ni ju testa att träna fram hästen som ni vinner det som Rolf-Göran vinner med. Det kan bli mycket intressant, då ni säkert inte ens är kapabla till att rida in en häst (och definitivt är hästrädda också....).

Jag är hästälskare och travmänniska, och omedvetet (eller medvetet!?) delar vi hästmänniskor upp oss i olika fack - ridmänniskor och travmänniskor. Det finns en del fördomar och även hat, mellan grupperna, mycket baserat på okunskap men också allmänna åsikter om hur man helt enkelt ska göra saker och ting. Det är lite synd att det är så, för när det kommer till roten älskar vi samma djur och vi har säkert en del att lära av varandra. Jag ska inte ljuga, jag har bestämda åsikter om många ridmänniskor och deras hästhållning, men det finns otroligt skickliga hästmänniskor i ridbranschen också.

Detta med uppdelningen och allt oliktänkande och tyckande, tycker jag talar om hur bred hästsporten är. Utöver kärleken till hästarna, finns det också en stor faktor som binder hästsporten samman. Vi tillbringar otaliga timmar om dagen på detta, och det är ett enormt slit och kostar massor av pengar. Nej, det är inte bara rika människor som håller på med hästar, majoriteten är fullt dödliga och medelinkomsttagare. Visst, det finns rikt folk som köper fina hästar och inom travet finns det massa curling och rövslickeri och det finns säkert inom ridsporten också. Men gudarna ska veta, att de som blir riktigt, riktigt bra, är talanger som lagt ner hela sin själ på detta och som jobbat stenhårt. Utan att få betalt flera tusenlappar i minuten (någon som förstår vad jag syftar på!?). Här talar vi om slitjobb för någonting som knappast lönar sig, det tar år och ännu flera år, innan man når till sitt mål. Klart, ibland kan du komma någon meter längre på kontakter och lite pengar, men på mållinjen är det den som jobbast hårdast och som helt enkelt är bäst, som vinner. Det tror i alla fall jag.

Alltså: Hästsport i stort, består av hårt jobb för knappa pengar - för de som tävlar vill säga. Det finns toppar, men de är få och vägen dit är otroligt lång. Vi förtjänar respekt, för vi står för hårt jobb för att förverkliga våra drömmar. Här köps vi inte, får 100 miljontals kronor om året för några timmar om dagen. Här handlar det om blod, svett och tårar. Det är då du blir bäst.

För mig, är detta stort för hästsporten. Jag är inte påläst på Rolf-Göran Bengtsson, men han verkar ju duktig och jag är stolt över att hästsporten får detta pris. Dock hoppas jag att någon inom travet får detta, för Rolf-Göran är ju trots allt en ridfjolla... ;) Min dröm är att skötaren till den mest framgångsrika travhästen under ett år får Jerringpriset!

Och för övrigt. Om ni säger att att ridning inte är någon sport. Curling, cross, rally....?








Det här med lägenheter.

Är på ständig lägenhetsjakt just nu. Har länge velat flytta hemifrån, inte för att vi har fult hus eller så, men ni vet... Hela vuxengrejen med att bo i ett eget + att jag är uppväxt med fullt ös dygnet om, vilket kanske inte är det optimala när man verkligen älskar lugn och ro. Det är visserligen svårt att tro om mig, som förmodligen har ADHD och är en mycket högljudd liten människa, men få personer njuter så mycket av tystnad som jag!

Lägenheter i Boden är ganska svårt att få tag på, i alla fall om man ska bo själv. 3:or och större kan man flytta in i dagen efter, men mindre modeller är som sagt svåra att hitta. Jag själv riktar in mig på en 2:a eller 3:a, jag vill ha ordentligt med plats i min lägenhet! Jag söker mest hela tiden och hoppas på att en fin lägenhet till rimligt pris ska dyka upp.

Igår var jag på lägenhetsvisning. Två stora 3:a till bra pris. Lite sunkiga, men jag skulle få omtapetserat och ommålat. Ändå kändes det inte helt 100%, därför har jag tackat nej.

Även fast jag verkligen vill flytta hemifrån, ha mitt hem och äntligen kunna skaffa två katter som jag alltid velat, ska det kännas 100%. Och dessutom har jag bara halv lön nästa månad. Och sen ska jag bli hästägare. Att spara pengar någon månad, dödar mig ju inte. Dessutom sover jag varenda natt hos Markus. Amen.

Big day!

Idag ska jag:
1. Titta på 2 lägenheter. Är dock redan fundersam då de är väl stora. Men titta skadar ju inte!
2. Åka till Luleå och skriva papper på mitt nya jobb.


Nej nu...

...måste jag ju sova. Har iof sovit ett ex antal timmar, men varje natt samma grej... Jag vaknar upp och är klarvaken! WHY!? Markus sover då tungt och sängen är alldeles precis lagom varm. Varför somnar jag inte? Nåja. En thekopp till sen så. Klockan ringer tidigt imorgon. 09:45 och ja, det är tidigt för mig. Bara att bita ihop! Godnatt!

Säljer min balklänning!

Min fina balklänning är till salu!
Passar dig som är 160-170 cm lång, och ganska liten. Köptes figursydd till mig förra året och är endast använd på min bal!
Det enda med den, är att den är lite trampad på längst ner. Men jag tvättar det (står för kemtvätt om så behövs!).
Intresserad? Maila!
anderssonamandah@hotmail.com









Vackra Zidane.

Fick bilder på min prins idag. Se, så vacker han är!


Städtant?

Har ägnat förmiddagen åt att vara en duktig flickvän och städat min kära gubbes lägenhet, så gott det går alltså. Lite svårt att städa när man inte vet var allt ska vara... Men någorlunda är det nu i alla fall! Största problemet är att jag inte hittade någon skurmopp... Så frågan är, äger han ingen sådan, eller har han bara gömt den förbannat bra? Nåja, lite skura-a-la-gammal-piga-metoden har väl inte skadat någon med frisk rygg.

Myssöndag.

Söndagkväll blev hur mysig som helst. Jag och Markus gjorde ordentlig plankstek, gott blev det! Vi båda var för mätta för efterrätten som jag gjort, Key Lime Pie, så det blev lite myspys i vanlig ordning innan vi somnade till en film. Sin City, hette den, och var alldeles för våldsam för min smak... Nu har jag vaknat igen, och kan inte somna om (såklart...). Lite bättre än igår är det för jag har sovit mer, så snaaart borde sömnen kunna infinna sig!

Kom på nu när jag låg vaken, att igår (det är ju faktiskt ny dag nu - 04:30!) var det ett halvår sedan jag och Markus träffades. 15 juli. Jag är ingen som brukar hålla på med datum annars, men just i somras minns jag alla datum då jag bara var ledig på nätterna i tre helger! 15-16 juli, 22-23 juli och 5-6 augusti. Den sista helgen kommer jag ihåg också för att jag fyllde år på söndagen, den 7 augusti. Så jaaa, ibland har man något form av system för att komma ihåg! Exakt vilket datum vi blev tillsammans är däremot ett riktigt stort frågetecken.

Känns som att jag bara skriver om mitt förhållande nu, hihi. Men ni får ursäkta, kära läsare, blir annat till veckan! Just den här helgen har faktiskt bara handlat om det, och jag har svävat på små rosa moln. Det är härligt att vara kär!

Nattsyssla.

Har kollat igenom ungefär... allt, på IKEAs hemsida. Så fort det blir 100% klart med lägenhet ska jag dit! Dock måste jag göra en lista på exakt vad jag ska ha, för mitt impulsiva jag skulle lätt kunna handla upp hela varuhuset Det är ju alltid bra att ha flera extra lampor, om någon skulle gå sönder.... sen är det bra med extra stolar, folk som hälsar på måste ju kunna sitta! Och jag måsteeeee ha maaaaassor av garderober! Och jäklar vad billigt det där bordet var - vi tar tre!!!

Nu ska jag krypa ner bredvid min karl. Efter en timmes glottande och två thekoppar är jag inte bara kissnödig, utan också lagom sömnig. Puss!

Mitt liv är bäst.

Så, nu är min älsklingspojke hemma! Klockan 8 var jag på Kallax och hämtade hem honom, sen har vi mest bara pratat på och haft det mysigt. Imorgon (eller idag....) blir det mer mys med god middag och förhoppningsvis en film också.

Min dygnsrytm har för övrigt totalt blåst mig! Igår somnade jag kring 07:00 och vaknade där efter 14, och jag förstår inte varför jag ens trodde att jag skulle somna i tid!? Visserligen somnade jag med Markus typ vid klockan 01, men så vaknade jag upp vid 02:30 och ja.... Nu sitter jag här! Har gjort en thekopp och tänker hänga här tills ögonen stänger sig själv. Markus sover då gott, vilket jag förstår. Har inte blivit så många timmars sömn det senaste dygnet för honom och sen sover man ju underbart bra i sin egna säng första natten. Själv är jag otroligt nöjd över att ha honom hemma och jäklar, vad mysigt det är att ligga bredvid honom!

Sista natten...

...utan dig! Imorgon, eller senare idag kanske jag ska säga, ska jag hämta hem min fina pojkvän. Efter mer än 2 veckor ifrån varandra är abstinensen brutal och jag längtar så mycket att få sova bredvid honom. Under de här veckorna har mitt dygn skitit sig helt och hållet - jag är inte ens trött och klockan är 4! Minst 2 timmar till lär jag hålla mig vaken. Men bara en natt till. Sen får jag äntligen trygghet och närhet igen. Av världens finaste kille också. Inte helt fel!

Därför ger jag mig inte.

"Denna tjej Amandah som skrev denna kommentar, körde ponnytrav precis när jag började! Det är en tjej som jag såg upp till och som jag fortfarande gör, en av mina absoluta ponnytrav idoler. Jag vet inte hur hon lyckas med sina ponnyer, en göööööör duktig flicka med stort hjärta! Hon som många andrfa har fått stått ut med ponnytravvärldens intresse SKITSNACKET!
Men skinn på näsan som hon har denna tjej, har hon inte gett upp!
Önskar henne lycka till med nykomlingen Zidane Zojvide!"
Skrivet av Louise Sjöberg, www.louiseslife.webblogg.se

Tack Louise. Och tack alla andra som tror på mig.
Det är därför jag tror, därför jag inte ger mig. Det här är det jag är bra på, min grej. Och det kan ingen ta ifrån mig.

Fyndar'n!

I flytta-hemifrån-svängen som jag är, håller jag för fullt på att investera. Gjorde en snabbräkning på allting jag ville ha på IKEA och kom fram till att: Nej, det håller inte! Därför begav jag mig ut i Bodens "second hand" butiker där möbler finns, för att se om jag kunde hitta något skåp, bord eller liknande. Och ja, tro't eller ej, men det hittade jag!

Köpte två avlastningsbord - ett lägre som jag tänkt ha som nattduksbord och ett högre som jag tänkte ha som hallbord alternativt sminkbord - och bäst av allt; ett matbord med 5 stolar! Matbordet ska jag måla och stolarna behöver också målas och limmas (nog för att lillasyster tyckte jag skulle behålla stolarna som de var). Jag gillar lite antik stil, tycker det bryter fint mot modernt och gör välkomna inslag i ganska sterila inredningsmiljöer. En äldre vävstol hittade jag också, blir perfekt i mitt sovrum som jag tänkt göra vitt.

Pris för allting? Precis 1000 kronor! Så ni, som precis som jag gillar lite blandat och även lite äldre, föreslår jag att faktiskt ta en titt på marknader och antikaffärer. Man kan fynda ganska ordentligt och hitta något unikt. Bord från IKEA finns ju vartenda vardagsrum annars. Är ni lite pyssliga också, kan det ju vara kul att greja och måla.

Ni får ursäkta dåliga bilder, men de är tagna med mobilen i garaget där möblerna gjort ett tillfälligt stopp.









Fredag den trettonde.

Usch, vad trött jag är! Somnade i vanlig ordning vid 6-tiden i morse, men idag blev jag väckt strax efter 9... Mini-lillasyster Alice tvingade upp mig (efter att stora lillasyster Elina väckt mig och meddelat att Alice var vaken och matad) för att hon ville ha något att dricka. Alice är hemma från skolan idag, lite hängig är hon. Hon ägnar dagen åt det hon alltid gör när hon är sjuk - se på film. Samma film, om och om igen. Idag är det "Lilla Jönssonligan" som gäller, jag har kört igång rond 2!

Lite charmerande var det, när hon tog med sig marsvinet Sötnos till soffan och började prata lågt med henne "Kolla på den där killen! Tycker du han är söt? Det gör jag också!". Skådespelaren som spelar Vanheden, är tydligen syrrans typ av kille.

Själv har jag städat undan lite i köket och håller på att städa några marsvinsburar som jag lovat. Har kikat lite på möbler och gooooosssssh, vad dyrt det kommer bli att flytta! Kanske en sväng på någon second hand butik, skulle passa? Ett litet bord eller så kan man ju alltid hitta!





Du är en på miljonen.

Älskade Musse, jag saknar dig varje dag. Jag kan inte ljuga, det finns ett hål i mitt hjärta efter dig, samtidigt som jag är så himla stolt över den du är. Aldrig, kommer jag glömma känslan av ditt huvud mot min axel. Du är speciell, en på miljonen. Älskar dig, min favoritindivid.


Min nya stjärna.

Som jag nämnt i bloggen tidigare, har jag köpt häst igen. Det blev ingen storhäst som jag först tänkte, utan jag föll pladask för denna lilla filur.

Zidane Zojvide, är en russhingst, född 2011. Han är alltså 1 år nu, fast riktigt fyllda 1 är han inte utan det blir han senare i vår. Han är en otroligt vanlig färg för russ; isabellskäck.

Zidane har den finaste travstammen man kan ha. Pappa Skotte har själv travat 1.45,9 och lämnat flera fina avkommor - bland annat den godkända avelshingsten och ruskigt snabba Ernst Ronaldo. Flera fina avkommor föds varje år och Skotte är en av Sveriges lätt populäraste avelshingstar. Riktig läckerbit är han också.
Mamma Dar's Foxtrot har rekord på 1.52, men är ännu inte färdig med sin tävlingskarriär. Hon är en otroligt fin fux, som jag faktiskt sett "in action" för flera år sedan då hon började sin karriär med att stapla seger efter seger. Hennes far, Darius Roll, är också en snabbtravare som lämnat ruskigt fina avkommor, Foxtrot är en av dem.

Zidane fastnade jag för på annons, möjligtvis var det den där speciella färgen som gjorde mig lite extra intresserad men det sa bara "klick". Precis som det gjorde när jag hittade Razmus Raid på annons för snart 5 år sedan. Och det är "klicket" jag går på.

Extra roligt är det att Johanna Olofsson fött upp honom. Hon har inte bara haft otroligt fina ponnytravare som Zabine, Zlatan Nick och nu senast Zissel (som vann Kriteriet 2011!). Framför allt har hon fött upp älskade Zolero, som gav vår familj så mycket lycka och så sorligt förolyckades den 13 december förra året.

Just nu bor Zidane på Gotland och han kommer komma till sitt nya hem, hos mig i Boden, under våren. Jag längtar så mycket efter att få träffa denna herre och ser framemot resan vi ska göra! Målet med min förra och första unghäst, var att vinna Kriteriet. Jag är inte blyg av mig och inte den typen som nöjer sig, så med Zidane är målet att vinna Derbyt som vi så snöpligt förlorade förra gången. Fast viktigast av allt: att Zidane ska växa upp till en underbar personlighet och som långsiktigt ska bli en fin ponnytravare. Bara hans färg, och hans ena mörka och andra ljusa öga tycker jag talar nog om att denna pojke är något speciellt.

Vi ses snart, fina Zidane!






Idag ser jag ut såhär!




Fläskpannkaka.

Nu ska jag slå på stort och laga riktigt god lunch, nämligen fläskpannkaka! Jag gillar fläsk, jag gillar pannkaka, vilket gör fläskpannkaka till den optimla rätten. Var närmare 3 månader senast jag åt det så jag är sjukt sugen. Leeeet's go!


Jag saknar...

...sommaren och mitt elljusspår! Det finns inget skönare joggingväder, än norrbottnisk sommarnatt. Luften är så sval, frisk och fuktig. Kroppen blir automatiskt minst 5 gånger starkare och energin av den unika midnattssolen sätter extra fart på påkarna. Ge mig nuuuu!

Anledningen till mitt klagomål: Jag är redan less på crosstrainern. 0,000000 motivation.


Bilden från i somras, efter ett superskönt joggingpass.

Lite handel.

Idag begav sig jag och Fredrika ut mot Storheden för att handla lite saker inför min framtida flytt. Hade fått syn på en soffa som var billig på Jysk och hade tänkt köpa en sån. Hitta lite andra småsaker på Jysk, en tvättkorg bland annat!

Vi hann även förbi Media Markt och Elgiganten. Säger då det, fy fan, man får ju epilipsi av att gå inne på Media Markt! Hittade i alla fall en liten dammsugare, en vattenkokare och en hårfön där. Har ingen egen hårfön utan delar med syrran nu, så det är lika bra att köpa en. På Elgiganten hittade jag ingenting, men sneglade lite på både mixerstavar och mikrovågsungar. Först tänkte jag att jag inte kommer behöva någon mikro, då jag faktiskt lagar mat, men sen sa Äffet den briljanta meningen: Tänk när du ska värma på saker. Ja, för det blir ju rester. Jag måste köpa en mikro....

Vi avslutade dagen med middag på Donken (hihi) och vi har haft det så trevligt! Älskar min bästa vän!



Flashbacks.

Så kom Every Breath You Take i hörlurarna och så slungades jag tillbaka, 4 år i tiden. 4 år, men det känns som igår. Jag minns precis hur det var men behöver inte längre än några sekunder för att inse att den Amandah då, inte är samma Amandah idag. Man växer, förändras. Blir vuxen. I alla fall litegrann.

Sen kommer 500 miles, och jag är plötsligt bara ett år yngre än jag är idag. Men ändå, är skillnaden så stor från mig då, till nu. Det enda som är sig likt, är hårfärgen.

Till sist byter jag själv till The Time, Black Eyed Peas version av det smöriga originalet. Den bara påminner mig om i somras då jag nynnade på den klistrade sig fast på min hjärna. Och jag vill tänka på sommaren som var, 2011. För då började jag bli den jag är idag. Sommaren 2011 innebar världens bästa sak.


Januari 2008.

New Year's Eve.

Var på bio ikväll med några av mina favoritflickor. Som sagt såg vi New Year's Eve, en charmig feelgood film! Framför allt åt vi på Donken, åååååååååååååh så goda cheeseburgarna är! Bäst av allt var att Fredrika var med, kändes bra att vara med henne nu.

Jag köpte lösviktsgodis för 53 kronor och åt inte en enda under filmen. Däremot pressade jag i mig 1,5 liter hallonsoda, utan att bli kissnödig! Nu ska jag mysa ner i sängen med mitt godis, och se lite Sex And The City.


Ett mongo som kör hemåt i 3D-glasögon och som absolut iiiinte får sladd i rondeller.

Snart är det dags!

Som den strängt upptagna kvinnan jag är, har jag faktiskt inte gjort så mycket idag. Sett Sex And The City, käkat kinapuffar och nu gjort mig iordning. Har en heeeel timme till godo innan jag ska börja hämta folk för att börja rulla mot Luleå och bion, vilket är otroligt ovanligt. Jag brukar vanligtvis vara 20 minuter sen...

Lillasyster Alice studsade just förbi. Hon lyfte misstänksamt på mitt hår och sa "hm... hm...". Lyfte lite till och konstaderade: Konstigt, innan hon studsade iväg.



Har du lust att läsa?

Kära bloggläsare! Jag skriver, massor. Jag har så många idéer och planer, jag vill berätta så mycket. Men ibland är det svårt att forma sig och göra tankarna till nedskrivna ord. Därför behöver jag hjälp. Jag vill helt enkelt att någon läser det jag skriver, kanske tycker till lite och ger förslag. Sen kan jag behöva en spark i häcken också. För skriva är någonting jag är duktig på, och det är tråkigt att jag helt enkelt inte ska kunna komma till den där förbannade kritan och skriva skiten ur en hel nation!

Just nu skriver jag mest noveller, med blandade ämnen. Jag har två romaner som jag kört fast med helt och hållet, även fast jag redan sedan flera år tillbaka vet deras exakta innehåll. De romanerna ligger dock på min dator, som är på lagning. Satan, jag glömde spara allt på en extern hårddisk...

I vilket fall. Är ni intresserade av att läsa lite? Maila mig!
anderssonamandah@hotmail.com!

Vad hände här?

Ja, ni ser rätt på bilden. 4 färgningar senare, är jag blond igen. Eller blond och blond, kycklinggul. Vi har en del att jobba på, med andra ord. Men vad fan. Welcome back, blondie!


Kom hem nu.

Vill bara att Du ska komma hem. Jag behöver tryggheten, närheten. Allt du ger mig. Trodde inte att jag skulle hata att vara ifrån dig så här mycket. Det blir så tomt. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag... Sen så. Jag längtar efter dig.

Imorgon ska det mysas!

Har precis bokat biobiljetter till imorgon. New Year's Eve, ska vi se, jag, Fredrika och Becky. Innan det hade vi tänkt käka på Donken, lyxigt va!? För mig är det faktiskt det, vi har nämligen inte Donken i Boden och jag råkar älska deras små cheeseburgare. 3 stycken såna till middag imorgon, perfekt!

Ser framemot en mysig kväll i alla fall, med mina fina vänner och goda biopopcorn!


Tänker bara på er.








Ett känslomässigt inlägg.

Sitter i lillasysters säng och ser på SATC, mitt huvud gör fortfarande ont men inte lika brutalt som tidigare idag. Kan inte låta bli att tänka, att känna. Det är så mycket som snurrar i mitt huvud. Idag sa jag hejdå till Chabo, mina bästa kompisars första hund. Imorgon vandrar han vidare, till en värld där han kommer ha det bra. Även fast han inte är min hund och min kontakt med honom mest bestått av mys, då gjorde det så ont i hjärtat. Fina Chabo. Jag grät hejdlöst hela vägen hem i bilen och det jag tänker på nu, är hans vita, mjuka pudelboll som han har på huvudet. Jag kan Inte, vill inte, föreställa mig vad Fredrika känner. Han är hennes bästa vän, ädla riddare. Hon är starkare än starkast. Samtidigt som sorgen biter i mitt hjärta och mina ögon blir tårfyllda av vetskapen att Chabo aldrig kommer ta mina vantar igen, saknar jag han, den där killen. Jag hade behövt honom i natt, krama om och känna mig omtyckt. För det ska man göra - det bästa av tiden man har ihop. Och jag vill vara med Markus så mycket, så mycket. Aldrig har mitt hjärta velat ha någon mer. Jag har grym tur.

Inte så party...

...är jag idag. Blev lite mycket igår och jag lyckades ramla och slå i huvudet. Har aldrig haft så här ont i huvudet som jag har nu, tror jag... Har sovit den största delen av dagen och det är lite bättre nu, i morse var det riktigt vidrigt. Funderar nästan om jag lyckats få i mig någonting mer än alkohol... Inte mysigt i alla fall!

Hade ändå en trevlig kväll! Jag och Becky var med när hennes boy och hans kompisar bowlade, innan det bar av till krogen. Lagom drag, jag satt mest och pratade med folk som man kände här och där.

Om en vecka är mitt hjärta hemma för övrigt! Wiiihoooo! Jag längtar, längtar, längtar, längtar!

Ändrade planer!

Nehe, då behövde jag visst inte alls jobba! Kom till gamm-jobbet och då var det två personer där som skulle jobba natten, jag hade helt enkelt inte fått informationen. Skoj!

Nåja, då byter vi om och blandar något gott att dricka istället. Vad säger vi om det!? Skål!

Jobbelijobbjobb!

Pojkvänsledig som jag är, och som jag är ganska less på att vara, så har jag inga riktiga planer denna lördagskväll då ingen av mina kära vänner var sugna på att gå ut. Därför kunde jag inte heller tacka nej när min gamla chef på Rönnbäcks ringde och frågade om jag kunde ställa upp och jobba natt nu i helgen. Jajamen, jobb 18-04 och 18-00 imorgon känns ändå helt okej, och pengarna kommer behövas!

Ha en awesome lördag alla fina läsare!

Riktigt hemmagjord Carbonara.

Bjöd mig själv på en riktigt lyxig lunch, i form av Carbonara. Kanske inte låter så lyxigt, men gör man pastan själv blir det hipsvips lite extra lyx! Carbonara är en sån där enkel rätt som man kan göra både jättegod och jätteäcklig. Själv föredrar jag att göra den jättegod. Lite stress led jag av då mamma och pappa ska ha middagsgäster och ogillar starkt när man lever rövare i köket då. Men snabbt och smidigt gick det, och det är precis lika rent i köket som när jag satte igång.

Resultatet då? Supergott! Synd bara att jag inte var så hungrig.



Gårdagens event.

Igårkväll var vi i Pagla, grillade och åkte madrass. Eller ja, jag åkte ett åk, sen blev jag både snöig och kall. Så jag föredrog att sitta vid brasan och grilla pinnbröd och korv. Gud, att jag har glömt hur mycket rök svider i ögonen, och fy fan vad kläderna luktar efteråt! Men i vilket fall, vi hade en mysig stund ett helt gäng. Trillingarna hade med sig sina hundar och Lina hade med sig sin, så det var ett himla springande överallt. Så söta de är!

Kvällens bästa var att Alle fick för sig, att pröva köra upp bilen i backen... Alle nådde inte ens fram till backen, innan bilen sjönk igenom och satt fast. Efter två timmars ihärdigt grävande och puttande, fick bilen bogseras lös. Bra Alle!








Du underbara guld!

Elitserien, NHL, KHL och allt vad fan det heter, skiter jag fullständigt i. Men när det kommer till det svenska landslaget, bryr jag mig massor! Gäller såväl stora som "små" - det vill säga juniorer.

Jag tror jag har en förbannelse över mig. Dels blir jag otroligt nervös när jag ser Sveriges matcher, sen har de tendens att förlora matcherna jag ser också. Därför bestämde jag mig för att INTE se kvällens final i JVM mot Ryssland, utan bara zappa förbi för att hålla koll + hålla mig uppdaterad över Facebook. Allt för att min förbannelse inte skulle smitta av sig! Dock satte jag mig och började se 3:e perioden (kom igen, det kaaaan inte vara mitt fel att vi förlorar!?) när lillasyster somnat och slutade vara sällskap, men jag blev för nervös och bestämde mig för att lägga mig.

Tror ni det gick att sova!? Icke... Så jag gick upp. Upptäckte att det var förlängning. Gick på toa och tvättade ansiktet, allt för att inte gå till TV:n och sabba. Går tillbaka till datorn och ser på Facebook. GULD GULD GULD!

Grattis småkronor! Det var ni värda! Jag satt och flinade värre än 1000 glada kameler framför TV:n när de visade guldbilderna.


Uppdate från The Padda!

Då min dator är ur funktion måste jag glida runt på familjens datorer. En otroligt gammal som verkar ha smält gummi i tänkandet och en annan som oturligt nog är ett stenkast från päronens säng. Tydligen är det störande när jag sitter där allt för sent. Jag som trodde de var härdade... Så nu sitter jag med familjens iPad. Ingen höjdare. Får leverera ett inlägg med lite bilder från kvällen som var från sursegdatorn sen. Jag saknar min bejb....min älskade laptop alltså.

Seee upp i backen!

Ikväll ska vi samlas några tappra själar i Pagla (en skidstadion är det finns backar för både utförsåkning och pulkåkning). Pulka och korvgrillning står på schemat! Jag älskar grillad falukorv med ketchup, så det ska bli gottgottgott! Var så längesen jag åkte pulka att jag förmodligen glömt bort hur kul det är. Men trevligt och roligt ska det bli!

Ska bli himla skönt att komma iväg hemifrån ikväll. Är så less och vill bara iväg. Hoppas jag får lägenhet snart!


På tal om kul saker. Här åker Linis-Finis och jag någon berg- och dalbana på Gröna Lund när vi var där i somras.

Här har vi vänt på dygnet...

Jajamen, det har vi (läs: jag). Och här kommer ett ganska onödigt blogginlägg! Klockan är strax efter 05:00 och jag är klarvaken! Fick ett ryck och började städa mitt rum. Duktig va!? Men jag måste förbereda för en liten sak som händer nästa vecka, så det är det värt!

Ikväll har Becky varit på besök. Vi käkade citronglasstårta och pratade på i vanlig ordning. Hon ska snart dra och jobba i Arjeplog (!!!!!!!), så tomt kommer det bli. Fast vi lär fortsätta prata mycket ändå! Hade så gärna velat ha en sista utekväll med bruden innan hon far, men så har hon fotboll i helgen... Gah!

Ja, vad mer kan jag säga? Imorgon tänkte jag trotsa förkylningen och testa crosstrainern. Måste hitta långa träningsbyxor då mina ben är manligt håriga och jag är på tok för lat för att raka dem. Jag vet, så mysig är jag!

Tidigare opublicerad bild från min student. Jag var så rund då. Jäkla alkohol.

Mitt beslut att köpa häst igen.

Japp, det stämmer. Jag har köpt häst igen. En ponny, igen. Jag som skulle sluta med ponnytrav...

Många rynkar säkert på ögonbrynen och tänker "hon som sålde ponnyn hon hade....". Sen hade jag ju inte vilken ponny som helst, jag hade en kullkung som skördade seger efter seger. Men så mycket skit jag fick för det... Alla skulle alltid tycka och tänka, folk som aldrig rört hästen och ännu mindre kört honom tyckte sig veta precis hur han fungerade. Jag blev less på tävlandet, och tyckte inte det var roligt längre. Det fanns ingen glädje kvar. Samtidigt var jag på väg ut i världen, och ville pröva lämna Boden där jag vuxit upp, för att bli vuxen.

Ja, jag hade kunnat behålla Musse. Han hade kunnat få stå och skrutta i en hage, medan jag var i Barcelona och växte. Han hade kunnat få låta bli att tävla, medan jag fortfarande sökte efter gnistan och viljan. Men nej. Musse är en alldeles för bra häst för det. Det räcker med att se hans resultat på travbanan för att förstå det. En sådan häst ska tävla, och man behöver inte köra Musse mer än ett halvt pass för att uppleva hans löparvilja. Jag sålde inte Musse för att han inte dög, för att jag slutade älska honom. Jag sålde honom för att han var en tävlingshäst och jag inte ville tävla längre. Hade det varit hästens bästa?

Vad många kanske inte förstår, är att det här är vad jag brinner för och vill göra. Det är min grej, det enda jag vet. Det jag är bäst på. Utan hästarnas närvaro blir jag både förvirrad och tappar fotfästet, jag behöver någonting att göra! Kanske jag har lite ADHD, men jag vill må bra och bara det bästa är gott nog.

Min häst jag köpt nu, är 1 år gammal. Vi ska göra den resa som jag och Musse gjorde; vi ska gå hela vägen tillsammans, från grund och botten. På så sätt får jag göra det jag verkligen älskar och inte är less på - bara att vara i stallet, pyssla på och älska min ponny. Saker är annorlunda nu också, jag har fast jobb och en pojkvän i Boden. Här blir jag kvar ett tag. Nu får jag vila från tävlandet och förhoppningsvis är jag pepp sedan, att komma tillbaka och visa vad vi går för! Och jag har ett Derby att vinna...

När livet är svårt.

Att vara djurägare innebär mycket lycka, men också ett stort ansvar. Den största delen av tiden är ren lycka, med massor av kärlek. Men ibland tvingar ansvaret oss till att ta jobbiga, och svåra beslut. Det här är en baksida av djurägandet, som innefattar så svåra beslut som ingen ägare egentligen vill ta, men som är dennes ansvar. Följderna av de här jobbiga besluten är hårda, smärtsamma och tårfyllda. Men vi som älskar våra djur, och vill deras bästa, lyckas på ett eller annat sätt alltid göra det bästa för sin älskade vän. Oavsett vad alla andra tycker eller tror, vet man själv alltid lite mer om djuret och kan på så sätt avgöra det bästa för det, så mycket bättre än vad någon annan kan. Våra hjärtan brister och det gör så ont, så ont, och tomheten klingar klart med sin närvaro. Men någonstans i våra sargade hjärtan, vet vi ändå att vi tagit det rätta beslutet, och det är på sikt det som hjälper oss.

Idag tänker jag hela tiden på mina fina vänner Äf, Maggie och Pilla. De har fått ta ett tungt beslut, som tyvärr tillhör djurägandet men det gör det inte mindre tungt. Jag beundrar deras styrka och vet att de ser all den fina, ljusa tiden de haft. Tjejer, ni gör det rätta och ni vet det. Jag kan inte förstå eran smärta men jag lovar att finnas för er. Älskar er.



Finns få människor som gör så mycket för djuren de älskar. Här är deras fina pojkar.

Förbannade förkylning.

Hade tänkt komma igång med träningen nu i veckan. Det har gått "sådär". Har gått p-walks varje dag och det är skönt, men gymkortet ligger fortfarande och dammar. Kvällen innan nyårsafton blev jag nämligen mystiskt förkyld, och det ligger fortfarande kvar! Känns onödigt att riskera att bli sjuk igen, så det är bara promma på tills förkylningen gett med sig. Sen blir det comeback på crosstrainern!


2000 spänn på att min mage aldrig kommer se ut så där.


Därför orkar jag inte med "storbloggare".

Jag läser inga storbloggares bloggar, av den enkla anledningen att den ena är dummare än den andra... Varför främja dem med ökade läsarantal? Det är på grund av oss idioterna är kända.

Tyvärr har vi ju det suget, att se idiotiska människor och ge dem uppmärksamhet för att... enbart vara idiotiska. Nu är visserligen inte storbloggarna de värsta exemplena, mutan nu snöar jag snarare in på såna där jäkla dokusåpor... Jag har aldrig sett en säsong av "Paradise Hotel" och blev illamående av att se en kvart av "Jeresy Shore". Varför ödsla energi på människor man verkligen bara stör sig på?

Åter till bloggarna. Varför stör man sig på dem? Nja. De får har hur mycket silikon och äta hur mycket barnmat de vill, knulla varandra och supa bäst fan de vill. Det är deras liv. Men det är inga människor som imponerar på mig i alla fall. De är offer för ett slags ideal, som folk bara tror finns men som ingen jävel egentligen vill kännas vid. Finns det någon som vill banta bort hela sig och blåsa upp pattarna som två luftballonger? Tycker vi verkligen att det är vackert, att ha 20 kilo löshår, fyllda läppar, miljoner lösögonfransar och trippa omkring i miniklänning? Skulle du vilja se ut så?

Det som jag tycker är det jobbiga med dem, är hur de skriver. Sen att de allmänt inte verkar göra någon som helst nytta heller. Har ni läst något inlägg någon gång? Läs ungefär 5 stycken så förstår ni intelligensnivån på majoriteten av de som skriver... Jag påstår inte att bloggar ska bestå av ren poesi, klart man skriver med ledigt språk, men måste man våldta svenskan för det!?

Vad tror ni dagens "storbloggare" gör om 10 år? Tror ni det är lika tufft då, att ha de där silikonbrösten eller våldta det svenska spårket som de gör? Grattis, Sverige, om 10 år kommer vi ha ett gäng förvuxna fjortisar. Kategori: Å-kändisar.

Själv tror jag att om 10 år, kommer jag kunna representera det svenska språket på ett bra sätt, genom mitt skrivande. Och om 10 år har jag definitivt både hängmage och hängbröst, men vem fan bryr sig då? På vägen dit bär jag hellre av både dubbelhaka och mjukmage, än att lida uppenbar dumhet.


Första steget mot drömmen.

Dags att börja skissa på ansökan. Chansen att jag kommer in till hösten känns minimal, men att inte försöka är det värsta jag kan göra.


Ute på äventyr!

Idag for jag ut till Degerbäcken och hälsade på Carina, Tord och Evelina. De har köpt gård där nu. Jättefint hade dem, och hästarna var goa och glada också! Och kul att träffa Carina och Evelina, Tord var inte hemma. Glömde ta bild, men det är ju typiskt mig. Måste vara världsbäst på att inte ta bilder, eller världssämst på att ta bilder, kan man ju också säga!

Alla är vi kassa läkare.

Plötsligt slog det mig, att vi människor är inget annat än riktigt dåliga, nonchalanta läkare. Såna som utgår efter en tidigare diagnos, dömer utan att veta om alla symtom. Vad som är relevant och totalt skitsnack, spelar ingen roll. Domen faller utan att patienten är varken nöjd eller fått chansen att tycka till. Tyvärr. Ibland måste vi väga in lite mer faktorer, gräva lite djupare och se längre än vad näsan räcker, för att kunna ställa en diagnos. Men i amatörläkarnas händer är vi inte värda rättvisa.


Hur kan det vara så här?

Det har gått 5 dagar och 4 nätter sedan Markus åkte och jag räknar ner tills han kommer hem. Tiden tycks gå förskräckligt långsamt. Har jag byggt upp något slags beroende att vara med honom? Eller är det helt enkelt en vana som rubbats? Liksom, vad ska jag göra nu? Jag börjar inte jobba först 23 januari och har som ingenting annat att göra på dagarna än att träna och sova nu. Kul liv va?

Och observera. Jag har stått ut med detta i en hel dag nu! Fredag, lördag och söndag var jag som upptagen med att handla, förbereda, fira nyår och vara dagen-efter-seg. Men nu, en hel dag i en tråkig verklighet. Gå fortare, du dumma tid!

Det är rätt.

Många tycker nog jag är dum som gör detta, framför allt mina päron. Men grejen är det, att detta är min passion, det enda som jag sysslat med. Jag fungerar inte som jag ska utan det och mitt liv är tråkigt grått annars. Det här har alltid varit min trygghet, mitt sätt att få andas och tänka. Min tillvaro har fungerat lite sämre sedan pausen, den lilla självdisciplin jag haft har flugit iväg och energin har saknats. Kärleken har räddat mig från depression och gjort mitt liv lyckligt ändå. Men jag behöver den där sista biten!

Det här är ingen hobby. Det är en livsstil. En livsstil, som alltid har sin plats i mitt liv. På ett eller annat sätt. Jag tar steget och satsar. För det här, är min passion.



Jag är verkligen världens sämsta chaffis!

Skulle hämta stora lillasyster i Heden, ett litet sånt där samhälle med massa hus en bit utanför Boden. Först och främst missar jag båda avfarterna och kör vidare en bra bit innan jag lyckas hitta något ställe att vända på. När jag väl kört tillbaka och in i Heden, missar jag infarten till kvarteret och kör liiite för långt. Lyckas vända och hitta tillbaka, och ser då att infarten inte är plogad. Äh, sak samma, en annan bil har ju kört där, tänker jag och kör in. ELler inte. PANG; så satt bilen fast och spann som 1000 katter med framhjulen i en stor jäkla plogvall...

Efter många svordomar, hysteriskt sparkande på snön runt omkring och miljoner av bilar som passerat (utan att stanna och ens fråga vad som hänt....) så får jag lös bilen. Bra va?



Det går bra nu.

Personligt, så ligger jag förbannat bra till nu i början av 2012. Jag har tagit ett stort beslut, som känns rätt och hur bra som helst. Vad det rör sig om får ni veta senare! Allting känns i alla fall jättebra och gud, vad jag hoppas att detta håller i sig!

Nu vill jag bara att Markus ska komma hem, för jag sover så sjukt dåligt ensam. Kommer bli två långa veckor.

Pudelpojkarna.

Blev lite häng hos mina kära vänner Äf, Maggie och Pål ikväll. Vi köpte mat från gammjobbet, och det satt gode fint. Framför allt blev det massor av prat och mys med deras tre pudelpojkar.

Har jag förresten berättat vilka underbara, speciella människor de är? De är hur starka och fina som helst, jag beundrar dem varje dag. Hade jag vunnit en miljon, är det dem jag hade bjudit på en resa långt bort. Puss mina fina flickor!


Mitt nyår.

Nu har jag surat klart och kan berätta lite om min nyårsafton. Vi samlades alla go'brudar, gjorde en jättebra middagsbuffé och efterrättsbuffé. Lite rörigt blev det med all mat men gott var det! Vi fick även lösa kvällens kaos och det var ju mindre kul, men när huset var tömt kom lite kompisar till oss och vi hade en trevlig stund här över 12-slaget. Vet inte vad som hänt med mig, för trots måååånga drinkar och en del blåbärsshots verkade ingenting riktigt funka för fyllan. Men goda drinkar var det! Sedan begav vi oss till Lotus (ja, enda stället som finns i Boden och dit flyr man när det inte finns något annat!) och där hade jag det riktigt kul! Träffade många jag känner och det blev en del Smirnoff Ice (som jag inte druckit på en evigheeeet!) och prat.

Det enda jag hade behövt denna nyårsafton, var en puss av min snygging på 12-slaget. Men man kan inte få allt! Nästa år har vi brudar bestämt att vi ska befinna oss utomlands över nyår. Bara börja samla pengar!

Gott nytt 2012 mina fina läsare!






IDIOTISKA SMÅBARN!

Tyvärr blir årets första inlägg ett riktigt förbannat sådant. Så här är det. Jag och min stora lillasyster var här igår med våra kompisar, och började kvällen. Några fler kompisar till Elina skulle komma senare, och tanken var att de skulle dra vidare sen, precis som vi skulle göra.

Några fler "småbarn" (förlåt att jag säger så, men de är faktiskt yngre än mig!!!!) kom, sedan kom det ännu fler... Och ännu fler... Och ännu fler... Plötsligt var hela huset fullt av lamm och ja, för många fulla lamm på samma ställe slutar bara på ett sätt.... Min syster blev less och slängde in handduken helt och hållet, hon gick och gömde sig och ville inte vara med. Som tur är, var jag och mina kompisar där och vid 22:30 slängde vi ut alla under 18. Då var det fullt med folk! Fatta - 22:30 och fullt hus!!!!! Vad fan hade inte hänt om vi farit iväg tidigare!?

Nu till saken som gör mig riktigt förbannad. Vi fick ju ut alla, hängde kvar här några stycken innan vi for till krogen. Sen ringer pappa och berättar om vad som hänt....

Någon har tagit schampo- och balsamflaskor, handdukar och slitit bort duschstycket! Även ljus och lyktor var borta.... Vad i helvete!!!!!

Nu tycker jag inte att schampo och balsam är särskilt big deal. Jag skiter i om det man tar kostar typ 20 kronor, men det är en förbannad principsak - man tar inte saker, aldrig aldrig aldrig!!!!!!

Och slita bort en dusch... Vad fan tänker man på där!? Nu hittade vi duschstycket i en snödriva... Jaha, vadfan! Man sliter lös ett duschstycke och slänger det i en snödriva... Hur i helvete tänker man där?

Ja, jag är jävligt förbannad. Att det spills och blir kladdigt, får man räkna med när det är fest... Och det var riktigt klantig av min syster att tappa kontrollen på hur många som kom. Men ändå - man tar inte saker och man förstör inte!

Jävla, inkompetenta idioter som förstör så här! Jag hoppas, hoppas verkligen att ni får igen någon gång för beter man sig så här förtjänar man sin egna medicin. Förbannade puckon, jag önskar er INTE ett gott nytt år. Utan snarare att ni halkar och slår ut en tand. Eller tappar er iPhone (ni har säkert lyckats stjäla någon sån också) i en snödriva. Ni är klockrena exempel på riktigt jävla idiotiska småbarn som borde hållas i bur.

RSS 2.0