Bodyguard.

Jag är tamejsjutton hopplös. Har tänkt börja träna i veckan. Började hårt med 40 minuters crosstrainer i måndags, sen igår klippte jag mig på morgonen och idag... ja... Jag valde att se färdigt Bodyguard, ni vet den där B-filmen med Kevin Costner och Whitney Houston, istället för att gå till gymmet.

För att ge mig lite dåligt samvete, vägde jag mig också. Det värsta var att jag inte fick dåligt samvete, utan jag tänker snarare "Tja, det är ju inte sååå illa i tanke på att jag ätit citron- och marängpaj till frukost och popcorn till middag nu de senaste dagarna....".

Ska beställa måltidsersättning och proteinpulver, så ska jag köra igång ordentligt snart. De där kilona vet jag försvinner så fort, bara jag skärper till kosten och tränar i alla fall 4 gånger i veckan. Men som Markus säger, det är svårt att vara nyttig när vi alltid har så mycket gott hemma. Snart ska Markus också - tack och lov - deffa så då är det slut med det. Men ja, så mycket orkar jag ändå inte bry mig. Runda kinder är ju bättre än att se ut som ett skelett. Eller?


Hej nu ska jag s-p-r-i-n-g-a till bussen!

Shorty is back.






Changes.

Läge för förändring, tack!


Det är det som händer.

Är på plats där jag trivs som bäst: I sängen hos den jag tycker om mest. Den där blåa IKEA-påsen är packad för sista gången nu. Japp, ni läste rätt. För sista gången.

Från och med 1:a mars kommer jag nämligen bo hos Markus, eller med Markus, ska jag nog säga. Jag har som ni kanske läst, kikat en del på lägenheter som är större än Markus 1:a. Men nu har vi bestämt att vi tänker vara ekonomiska och prova sambolivet här. På fredag ska vi till IKEA och inhandla diverse möbler - mest förvaringsmöbler. Jag har enormt mycket kläder, och som det är nu finns det inte ens en låda för mina underkläder...

Det blir en del som ska ordnas, möbler ska som sagt inhandlas och sen ska jag ordna det riktigt fint och mysigt i vår lilla lägenhet. Ska blir så himla kul, och framför allt supertskönt att äntligen flytta hemifrån!

Då vet ni det, och ja, jag längtar!


Full fart...

Aldrig blir det någon riktig vila - jag har jobbat hela helgen och ska jobba ännu mer nu! Var uppe 06:30 och for till stallet i morse, och gjorde klart där. Ganska fort gick det, trots att jag ger mig själv lite extra tid till gulligullande.

Nu ska jag iväg till Luleå och jobba på kära Moderna, 13-17 något sånt jobbar jag. Sen är det bara hem och packa om storpåsen för kommande vecka. Det är ju så, att jag är hos Markus hela tiden och varje vecka packar jag med mig hela veckans klädombyten i en blå IKEA-påse. Varje helg tar jag hem den, uppdaterar den och dumpar smutstvätt. Men snart är det ett minne blott.... Så skönt!

Hoppas på en god carbonara till middag idag. Eller ja, det blir definitivt det. För jag gör kanongod carbonara!

Ännu mera Äf-mys!

Äf är här och då ska det mysas! Lilla Pojken är med också, han är då så himla go! Kvällen till ära har jag bakat ananaspaj och citorn- och marängpaj. Hur gott som helst ska det bli! Jag är vrålhungrig dessutom, då jag valde att skippa middagen i förmån för dessa godsaker. Klokt va!?




Magiskt ögonblick.

Idag när jag stod och mockade, kom jag att tänka på ett ögonblick som än idag gör mig varm i hjärtat.

Det var Östersunds dubbeltrav 2010, lördagkvällen. Det är ju tävlingar fredag och söndag, och lördagen vilodag. Det är näst intill omöjligt att få tag i hagar, men vi lyckades fixa det så Musse fick gå ut några timmar på eftermiddagen, fram mot kvällen. Överlycklig var han över att få komma ut, sprang omkring, skuttade och gnäggade för glatta livet. Snacka om livsglädje den hästen har.

I vilket fall. Det började regna på kvällen, ganska mycket. Vi anordnade de traditionella lekarna på lördagkvällen då Boden vann tävlingarna året innan (vilket var en otroligt bragd!), så jag var upptagen med att leda lekar. Därför fick Musseman stå ute ett tag i regnet, vilket han säkert inte klagade på. Men sen fick de andra hästarna, som stod i hagen bredvid, komma in, och min lillskit fick vänta ett tag för jag var tvungen att mocka ur hans box innan han fick komma in.

Lagom olycklig, var han då. Blöt och ensam. Han stod still och hängde med huvudet när jag såg honom, då jag äntligen kunde ta in honom. Och när han fick syn på mig flög huvudet upp i luften, han  spände han upp sig och gnäggade riktigt högt. Sen kom han travandes till mig, och gav mig en riktigt blöt puss. Han fick några extra pussar och kramar innan jag nattade honom, och han pussade tillbaka.

På något sätt tycker jag det symboliserar hur Musse är, och hur vårt band är byggt. Jag kommer aldrig glömma just det här.


En riktigt god go'middag.

Fredagen till ära gjorde vi en riktigt god middag, jag och min kära gubbe. Entrecote med egna strips, stekt sparris, stekta champinjoner, rödvinssås, beanaisesås och persiljesmör stod på menyn. Och ett stort glas hallonsoda till såklart.


Myseftermiddag!

Min älskade bästa vän Äf kom på besök idag. Hur mysigt och trevligt som helst blev det. Jag bjöd på lunch - blev inget avancerat, bara kycklingklubbor och så lite strips - sen åt vi varsin semla som jag bakat. Och givetvis drack vi stora mängder the! Älskar att jag har tagit mina fina stora thekoppar, som jag fick av Markus i julklapp, till Markus. Man får plats med så mycket mer då, annat det än i Markus vanliga små koppar. För stora thekoppar, det älskar vi, eller hur Äf?

Jag har tur som har en sån fin vän <3


Ledighet!!!

Är som sagt ledig idag, hur underbart som helst! Den enda planen idag var att baka semlor, som Markus önskat till fredagsmys. Så jag har varit och handlat till det, samt till en riktigt god middag. Upptäckte dessutom att det visst finns jordgubbsthe att köpa, trodde de hade slutat med det men icke - de hade bara bytt förpackning. Ibland är jag inte allt för genomtänkt...

Så, allting är inhandlat och nu ska jag sätta igång! Fredrika och lilla Pojken kommer hit också, vi ska äta lunch och surra på! Alltid lika mysigt att umgås med min bästa vän!


Som jag längtat efter detta te.... Det blir en kopp nu på en gång!

Lite ändrade planer.

Nå, nu ser verkligheten lite annorlunda ut, det blir inte heeelt enligt planerna. Men det kommer bli kanonbra ändå och jag ser så mycket framemot det! Exakt vad som händer får ni veta lite längre fram, kanske nästa vecka. Eller i helgen, beroende på hur lite jag kan hålla igen.

Är i vilket fall ledig idag, min enda lediga dag denna vecka! Så mycket sovmorgon blev det dock inte, jag vaknade nu... Men då gick vi och la oss kring 12-tiden så jag är ändå utvilad. Skönt att få komma igång tidigt, då hinner jag med massa saker idag! Eller ja, de planerna jag har idag är att... hm... baka semlor och handla till go'middag. Stort va?


Känner mig lagom pigg... Men här sitter jag i alla fall med min thekopp!

Grattis prinsessan!

Ingen jävel kan ju ha undgått att kronprinsessans Victoria klämt ut sig en framtida tronarvinge idag. Roligt roligt. Synd bara att jag inte bryr mig. Och ärligt talat: det var då på tiden! Kvinnan är ju nästan 40!

Det den lilla prinsessan kan vara stolt över, är att hon delar födelsedag med min mellan-lillasyster Elvira som fyller 12 år idag. Grymt fort tiden kan gå. Hon var ju alldeles nyss en liten jobbig skitunge, som alltid skulle låta, klänga och flänga. Kaxig som få var hon också. Kaxig är hon fortarande, men liten är hon inte längre. Bara 2 centimeter (!!!!!!!!) kortare än mig är hon idag, 12 år gammal!!! 2 centimeter!!! Hon kommer ju växa om mig i sommar, och jag är 8 år äldre... Jag är en otroligt kort människa. Eller så är hon en otroligt lång tjej. Kanske lite både och.

En otroligt pratsam, udda och konstnärlig tjej är hon. Just det, lång är hon också. Fast det sa jag ju.

I vilket fall. Grattis Elvis!



Lite gamla bilder på Elvis







A-w-e-s-o-m-e!

Har haft en grym dag på jobbet, har tredubblat mitt rekord och självförtroendet har växt flera centimeter. Det är sånt här som behövs för att må riktigt bra! Nu känns morgondagen superlätt, sen är jag ledig på fredag som är min enda lediga dag denna vecka.

Med denna dag i bagaget känns alltid i alla fall mycket lättare och jag är supermeganöjd!


Lägenhet på G!

Idag har jag varit och kikat på en lägenhet. En 2:a här i Boden. Den verkade lovande och det lutar mot att jag kommer ta den. Men ingenting är helt 100 ännu, ska överlägga lite med min kära karl och fundera. Och fundera lite till. Och fundera lite mer. Allt jag gör nu för tiden är att fundera känns det som. Klok, har jag blivit. Eller inte.

Jag är fortfarande precis lika impulsiv och envis som förr. Fast den värsta impulsiviteten vilar lite, den lär få något infall alldeles snart igen. Jag hoppas det, jag blir så mycket roligare när impulsiviteten i mig är vaken.

Nåja, nog om det. Jag har tittat på en lägenhet, som var bra. Punkt. Nu ska det tänkas. Och tänkas lite till. Och tänkas ännu mer. And so on...

Lugn lördag igår.

Har som sagt jobbat i helgen vilket innebär tidig uppgång. I sin tur medför det att jag tar det lilla lugna på kvällarna också, och så kommer det bli i fortsättningen. Endast få undantag godkännes!

Gårdagens myskväll tillbringades här, i Markus lägenhet där jag för övrigt installerat mig nu också. Älskade Becky var hemma från Arjeplog, så hon, jag och Lina gjorde egen pizza till middag. Gott blev det! Efterrätten orkade vi inte krångla till, så då blev det glass, maränger och grädde. Mycket underskattat och otroligt gott! Även Fredrika kom förbi en sväng senare, synd att inte Maggie hann. Men vi hade det trevligt och jag älskar verkligen att jag kan umgås med mina kompisar och ha hur kul som helst, utan alkohol! Älskar er tjejer!


Här är vi, vårt lilla tjejgäng. Vi var inte fulltaliga igår då Paulina jobbar i Riksgränsen för denna säsong och Mauwlin bor i Umeå nu för tiden.

Back in business!

Vill börja med att be om ursäkt att min blogg varit så tråkigt nu på sista tiden, jag-ska-skärpa-mig!

Kan ju i alla fall berätta att jag har jobbat i helgen, har fått helgjobb i ett travstall och detta var första helgen. Även fast jag inte jobbat så mycket med själva hästarna utan med allt runt omkring - utsläpp, insläpp, fodring, skottning - så var det riktigt kul att vara igång. Det var ju i juni förra året jag senast var i stallet och höll på, så detta var som terapi. Och som sagt, även fast det inte var så mycket kring själva hästarna fick jag ju möjlighet att gulla och pilla lite på dem. När jag lärt mig rutinerna mer blir det ännu mer gulligull, jag är en riktig gulligullare med hästar ska ni veta, haha!

Så det är vad jag har gjort i helgen, gått upp före 07:00 och dragit till stallet. Det värsta är att jag inte ens är trött! Fatta vilken energi lukten av häst ger mig!


Underbar dag.

Ett litet PS på förra inlägget... Det är ynka 3 minusgrader ute, solen skiner. En underbar februaridag med andra ord. Känns lite tråkigt att jag måste vara inne idag.

Vet ni vad jag verkligen saknar, just idag? Att köra häst. Det är så underbart, att åka ut på ett riktigt långpass när det är såna här dagar, särskilt när det kommer efter att ha varit kallt länge. Man slipper frysa och man kan fokusera helt fullt ut, och njuter av det fina vädret. Ett sting av att våren är på väg, känns genom kroppen. Och alltid gör hästen ett förbannat bra pass, förmodligen smittar det fina vädret av sig på den med.

Nästa vinter ska jag fånga varenda dag som är så här. För då, har jag häst igen. Jag längtar så. Efter allt, är det i stallet, sittandes i en vagn bakom den där hästrumpan, med massor av vinnarskalle och mål, jag hör hemma.


Ingen körbild, men här är Musse en fin vinterdag i alla fall!

After Work-friday.

Har precis gjort mig klar, ska tralla iväg till bussen alldeles snart. En kort kort arbetsdag väntar, sen ska mitt kära team ha lite After Work. Ska bli riktigt kul! Nog för att det känns som att vi känner varandra ganska bra i teamet, så gör det ju inget att umgås under lite festligare omständigheter.

Även fast jag börjar en timme senare idag och jag ställt klockan så jag skulle få lite sovmorgon, vaknade jag klockan 10 och var klarvaken. Första tanken var att trotsa mig själv och dra mig upp 9 och gå och träna, men icke, träning är överskattat säger vi... Nej men som sagt, jag tänkte ge mig själv lite extra sovmorgon då jag var febrig och seg igår. Det kändes av i natt också, jag sov oroligt och aldrig riktigt djupt, som jag gör nu för tiden. Men idag känner jag mig lite piggare, tack och lov!

Så nu kör vi, jobb och After Work! Trevlig fredag!


Vad händer?

Ja, vad händer?

Jag jobbar på. Går upp klockan 10:00, går till bussen 11:02, kommer till jobbet 12:12, jobbar, tar bussen hem 21:17, kliver in i lägenheten 22:15. Så rullar dagarna.

Igår var det Alla Hjärtans Dag och det firades såklart. För ovanlighetens skull jobbade Markus också sent, 23:00 slutade han och kom hem strax efter det. Med andra ord kom jag hem tidigare, och jag hann ordna med en sen men god middag - fläskfilé, potatisklyftor och två såser. Blommor fick jag också av världens finaste pojkvän, mitt kort som jag gjort heeeelt själv hade jag glömt hemma... Men han ska få det!



Och mitt kort som han inte fått än...

Lyssnar på...


Gulligt sovsällskap.

För ovanlighetens skull sov jag hemma i natt, och inte hur som helst! Min mini-lillasyster Alice hade blivit lovad att sova i min säng. Otroligt spännande för en 6-åring! Så när jag kom hem vid 12 tiden från myspyset med tjejerna, låg hon och sov som en stock. Vid 3 tiden, när även jag behagade att lägga mig, sov hon precis lika djupt.

Att sova med Alice är dock en annan femma. Hon vrider och vänder sig, sparkar och låter... En gång under natten la hon sig på bredden - hon är kortare än vad sängen är bred - och envisades med att ha sina fötter på mig... Tur att hon inte är så stor ändå!


Ungdomen har satt sina sår.

I augusti fyller jag 20 år. Tonåren är därmed officiellt slut. Jag är visserligen fortfarande ung men det jag alltid kommer att referera till min ungdom börjar glida ut.

Ungdomen. Präglad av minnen, både lyckliga och smärtsamma. Så mycket kärlek, så mycket hat. Berg-och-dalbanan som gått upp och ner. Perioder där frittfallet aldrig tycks stanna, och perioder där jag vuxit flera meter. Allting har haft sin tid.

Det är ungdomen, tonåren, som gjort mig till den jag är idag. Jag är inte samma person nu som när jag var 15, 16, 17 eller 18, alla erfarenheter och snedsteg har sagt sitt och jag har utvecklats. Massor. Förmodligen kommer jag fortsätta utvecklas, jag har lång bit kvar till slutmålet, men grunden har jag lagt nu. Och det är en stadig grund som alltid kommer finnas att falla tillbaka på.

En sak lovar jag dig, mitt ungdomsjag, att jag aldrig någonsin ska sucka åt problemen i tonåren. Att aldrig skaka på huvudet åt när killen man gillat bara slutar höra av sig, när kärleken med den som hjärtat slog tusen extra slag för tar slut, och när den forna pojkvännen bevisligen gått vidare. Smärtan gör sig påmind i öppna sår än idag, men de har börjat läka. Men kära ungdomsjag, jag ska aldrig glömma bort hur det kändes. Jag lovar.














Bilderna är lite hur som helst utan någon speciell ordning. Men den gemensamme nämnaren för samtliga är jag!

Himla sossar...


Skön lördag.

Ikväll ska det firas och mysas! Först och främst ska morfar firas, det blir en god middag med hela familjen. Gott gott gott, ska det bli.

Sedan ska jag vidare till älskade Fredrika, och vårt vanliga themys står på schemat. Förhoppningsvis får vi sällskap av Lina-Fina och kanske Paulina och Maggie också är hemma. Jag har i alla fall bakat min supergoda morotskaka, med extra glasyr på. Sååååå gott!

Det är min lördag det. Bara så ni vet, har jag slutat med alkohol. Undantag ges endast vid speciella tillfällen, som personalfester och när någon fyller år. Sådeså!


Inte min morotskaka, för den ser mycket godare ut en denna. Sådeså!

Alice och en pelikan.

Vet inte varför jag gillar den här bilden, men jag bara gör det. Den är från Cypern i oktober 2008, när vi var där hela familjen och firade mamma som fyllde 40. Jag, mamma och mini-lillasyster Alice var på väg hem från en dag på stranden då vi upptäckte att det gick runt pelikaner, helt lösa! Alice gick fram och beskådade den charmiga fågeln på nära håll. Lilla gullungen!


Grattis morfar!

Idag fyller min morfar Torbjörn 68 år. Grattis morfar!

Min morfar är verkligen världens bästa, ska ni veta. Han och mormor har ställt upp massor genom åren och jag har träffat dem riktigt mycket, tack vare att vi haft stallet på deras gård. Nu ses vi tyvärr lite mindre ofta och jag ska bättra mig. Men han är fortfarande en av mina största förebilder och ni skulle bara veta vilken grym kämpe han är! Världens bästa morfar, minst sagt.

Grattis!

Jag tror jag vågar. Igen.

Är dödligt less på mitt hår, som knappast kan kallas hår efter blekningen. Så det ska bort. Jag saknar att ha lite tuffare karaktär på mitt utseende, nu när mitt hår som "bara är" känns det så mainstream. Nog för att det är vanligt med kort hår också - lite drygt ett halvår efter att jag klippte kort första gången klippte halva Boden kort. Nu har 80% av Estetprogrammet korta frisyrer. Unikt och estetiskt.... eller?

Nåja. Jag ska försöka rota fram någonting unikt, som jag är själv om. Det får bli en blandning av lite olika frillor. Jag älskar Agyness och Robyn! Kanske att jag är lite mer åt Agyness håll men Robyn är galet tuff. Så varför inte sy ihop  en egen blandning?

Men vi får se, jag kanske testar en längre, kortare - lite kortare än den jag har nu men längre än kort hår - med lugg. Bara det inte ser ut som nu. Att det ska vara så svårt...









En vacker dröm.

Precis som de flesta nätterna, drömde jag i natt. En realistisk dröm som kändes så verklig, som hade känslor som kändes.

Jag var i vårt gamla stall, som är tomt, och skulle gå till hagarna, som står kvar ännu. I ena hagen, ser jag älskade Juppe och Zolle! De står tillsammans och det bara syns på dem, hur lyckliga de är. De gnäggar och kommer travandes mot mig, jag gråter av lycka. Lycka över att se dem, och lycka för att de är så fina tillsammans. Allting var så vackert.

Drömmen avslutas med att Zolle försvinner. För han är död. De två som är riktiga bästa vänner, kommer aldrig mera träffas.

En vacker dröm, med ett sorgligt slut. Älskade gubbar vad jag saknar er...




Allmän reflektion.

Går man genom Storgatan i Luleå varje dag vid lunchtid, tänker man en del. Idag slog det mig, att många ungdomar (ja, jag vet, de är 1-2-3 år yngre än mig, men ändå!) har stooora Fjällisar. Det är bra, Fjällisar är otroligt varma och jag har också en, visserligen inte den fetaste eller nästfetaste modellen, så den håller faktiskt inte lika bra som min dunjacka i kylan. Men de största Fjällisarna, ni vet de där dunjackorna, är galet varma.

Så dagens reflektion är enkel. Om man har en sån stor, varm jacka, designad för att hålla ute den isande Norrbottenskylan á la -25 grader... Varför går man med jackan öppen? Känns som att jackan förlorar poängen då. Bara allmän tanke så där...



This is how you remind me.






Snubblade över ett arkiv.

Bläddrade igenom min gamla bilddagbok i jakt på en bild, som jag inte hittade. Men istället hittade jag 100-tals bilder på mina älskade hästar - Musse, Juppe och Zolle. Det var som att damma av en ask från dåtiden. Framför allt, tittade jag på bilderna på Juppe och Zolle. Musse tänker jag på varje dag, att han är min ögonsten är ingen nyhet, men Juppe och Zolle har också en stor del av mitt hjärta, ni anar inte.

Jag bläddarde igenom alla bilder. Skrattade, log. Kände igen mig och mindes. Allting känns som igår även fast det var mer än tusen dagar sen. Älskade Juppe och Zolle. Jag saknar er.

Att du är snäll i ditt nya hem Juppe, är självklart, du har aldrig varit någonting annat. "En riktig diplomat" som mormor brukade uttrycka det, är vad du är. Jag ska hälsa på dig i sommar och då får du inte nafsa mig i handflatan när du får godis!

Zolle, jag hoppas du har det bra i himlen, lilla ängel. Där trallar du runt på långa smala skogsstigar och äter blåbär, som du älskar. Och du vinner alla lopp, eller hur? För det vet både du och jag, att du kan.

Älskade gubbar, tack för att ni skapat min existens.




















Sånt där du kanske inte vet!

  • Jag kan äta jättemycket. På riktigt, jättemycket.
  • Det bästa jag vet är riktigt gott stekt fläsk med antingen rotmos eller stuvade makaroner. Tätt följt av en bra köttbit med potatisgratäng och rödvinssås, fast det är så basic så jag älskar fläsk lite mer.
  • Ibland kan jag deppa ihop utan någon anledning alls. Fast det märks inte så tydligt.
  • Jag har ganska grova komplex för mina bröst, de är så konstiga! De är små men jag måste ändå ha 70C för annars är kupan för liten. Jag hade lätt kunnat förstora dem men hade aldrig kunnat leva med vetskapen att det inte är äkta, och hade därmed aldrig kunnat känna mig snygg i dem. Därför får jag ha mina små bröst. De är i alla fall inte hängiga. Inte det minsta.
  • Jag använder skitsnack och nedvärderingar som bensin.
  • Mina stora drömmar har alltid varit att 1. Vinna Ponnykriteret, och 2. Vinna Elitloppet med storhäst. När jag köpte Musse var det målet att vinna Kriteriet, sedan glömde jag liksom bort Derbyt. Därför har jag nu en ny dröm: Att vinna Ponnyderbyt.
  • Jag har några låtar som jag aldrig slutar lyssna på: Vapnet - Kalla Mig, Takida - Curly Sue och The Police - Every Breath You Take.
  • Ett ex till mig pratade så mycket om "jag älskar dig" och "mitt livs kärlek" att jag tappade tron på kärleken där ett tag. Sen blev jag förnuftig igen.
  • Jag vet inte om jag vill gifta mig, och ska jag någonsin göra det vill jag inte ha någon stor bröllopsceremoni med en sån där brudklänning. Däremot vill jag ha en riktigt ordentlig bröllopsfest!
  • I framtiden vill jag jobba heltid med trav. Men det är väldigt långt fram i tiden och jag ska göra andra saker först.
  • Jag vill verkligen jobba med film och har sett många vägar in i branschen. Jag funderar också starkt på att studera till jurist och bli åklagare.
  • På min dator finns ungefär 15 olika film- och bokidéer. En dag ska de bli verklighet.
  • När jag får barn kommer min alkoholkonsumtion stanna på ett glas vin eller en cider. Max. Barn och alkohol går inte ihop och jag förstår inte nyttan av att supa sig full när man är förälder. Ett barn ska aldrig se sin förälder full.
  • Vuxna och alkohol... Jag tycker ärligt talat att det är töntigt när vuxna människor - läs föräldrar (som är lite äldre än 25 i alla fall) eller 40+:are - festar. Det är stor skillnad på att festa och ta en öl eller ett glas vin och umgås med sina vänner under trevliga omständigheter, så jag tror ni förstår vad jag menar med att festa. Vuxna som ser ner på "fjortisar" och skrattar hånfullt åt dem när de inte är så mycket bättre själv. Det om något är patetiskt! Känner att jag hade kunnat skriva ett helt inlägg om det här så jag stannar där!
  • Min pappa är en otroligt bra pappa.

Wintertime.


-30 grader....

Det är svinkallt, på riktigt. -30 grader står termometern på här, och det har varit det som jag kallar "smällkyla" i två dagar nu innan och lär pågå hela helgen. Och veckan därefter.

Som van norrbottning vet jag, att det alltid kommer en köldknäpp i februari. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Ibland kommer det även under januari - förra året var både december, januari och februari svinkallt! Och med svinkallt räknar då jag, under -20 grader. När det är närmare -30, är det helvetes jävla svinkallt.

Det har varit en ganska mild vinter, tycker jag, fram till nu. Och den här kylan vad ju faktiskt väntad. Aldrig i hela helvetet att det går en vinter utan extrem kyla. De här köldknäpparna brukar vara 1-2 veckor, sedan kommer det någon dag då och då som är liiiite kallare. Hoppas nästa vinter blir likadan. För 1 eller 2 veckors kyla överlever man. De som inte gör det, är en vek skit.

Förstorelse.

Mina lår har blivit större. Mycket större. Och mjukare. De har alltid varit små och ganska fasta. Men nu verkar muskelmassan från sommaren ha gett upp på allvar. Så nu är det mjukt.

Vågen visar ingen större katastrof, två veckors träning och liiite striktare matregler så ska allt vara på sin plats igen. Men ändå. Mina lår, for gods sake!

Nåja, vi tar det nästa vecka. Nu ska jag njuta av godis till frukost.

Dag 1 i dialern!

Idag har jag börjat sälja!!!! Det är konst i sig och ja, det är verkligen inte lätt och jag var allt annat än bra. Men förhoppningsvis lär jag mig och om två veckor kommer jag bara gryyyyym! Jag sålde i alla fall lite och det kändes jättebra. Jag måste ju bara säga, att jag har en riktigt skön arbetsplats. Mina närmaste kollegor är jättehärliga och jag misstänker att resten som jag än så länge inte jobbat så mycket med också är det. Att trivas på jobbet känns som en viktig förutsättning för att lyckas. Och jag trivs riktigt bra! Hur bra är inte det people!?

Djupt snack om att positiv tro.

Vi har blivit drillade ganska hårt med inställning, nu på jobbet. En stor del av mitt jobb handlar om just det, inställningen. Att ha en positiv inställning, ständigt ha energi och tro på det man gör. Det är allmänt bra riktlinjer, tycker jag, och kan användas både på jobbet och fritiden.

Jag är en relativt positiv människa. För 100% positiv till allt, är jag inte och jag skulle ljuga om jag sa det. Men det är skillnad på att vara sur och pessimist, till att vara 95% positiv. För ibland måste man helt enkelt se verkligheten, tänka realistiskt. Visserligen är jag mer impulsiv än realist, men för det mesta tänker jag faktiskt - hör och häpna - igenom saker två gånger och försöker se till verkligheten. Och de som säger att verkligheten är vacker, ljuger. Sedan kan min sarkastiska humor får mig att verka vara otroligt pessimistik och snudd på elak. Men så är det inte. Jag är faktiskt bara sarkatisk, för jag tycker det är kul.

Men om jag inte är 100% positiv, om jag inte är pessimist, var fan hamnar jag då? Vad tror jag på då?

För att tro på sig själv, måste man ha tvivlat också. För att bli positiv, måste man varit negativ. För att vara lycklig, måste man ha varit ledsen. Och jag har varit där. Motgång föder framgång och vägen till framgång, är kantad av misstag. Jag tror på den ekvationen, jag tror på kontraster och jag tror, att det är det tunga i livet som formar oss.

Idag är jag positiv och stark. Men jag har inte alltid varit det och det ska jag inte ljuga om. Med mitt jobb, tror jag att jag kan växa flera decimeter och höja mig till en annan nivå. Det är så, man tar sig framåt. Låter gamla efarenheter och nya upplevelser lära dig. Jag är 19 år och om 10 år kommer jag inte vara samma person.

Vad som än händer, lovar jag att aldrig glömma vad som format mig, som gjort mig till den jag är. Jag vet några saker som påverkat mig, vet du något som format dig?

Hem, ljuva hem.

Befinner mig för första gången på 2 och 1/2 vecka på hemmaplan för att sova hemma. Markus är ute i fält med sitt kära jobb, lyllos han som ska sova i tält i -20°... Eller inte! Nåja, är i alla fall hemma och det känns faktiskt helt okej, i tanke på att jag inte varit hemma något sen i söndags.

Till min stora lycka fanns det riktigt god middag - fläsk och stuvade makaroner! Fläsk är min favorit, alltid! Bäst är det med rotmos, men ja, stuvade makaroner fungerar. Passade på att slänga ihop en fläskpannkaka också, perfekt till lunch. Har saknat det under den här veckan, i måndags käkade jag tacos som blivit över och igår och idag blev det söndagsbakis-pizza... Blääää! Jag älskar verkligen husmanskost, ni vet, riktig mat helt enkelt.

Längtar redan till fredag då vi ska laga någon god middag, jag och gubben. Vi ses i stort sett... Någon timme, per dag nu när jag jobbar "vanliga" tider. Så man får passa på när det går!

Nu ska jag njuta av lite riktigt gott the, det är också något jag haft brist på de senaste dagarna. Visst, påsthe i all ära, men the som är bryggt i bryggare är så mycket bättre. På riktigt. Funderar starkt på att installera min bryggare hos Markus... Jag är en theoman. Sedeså!


Årets 5-åring!

Idag släpptes nomineringarna till Årets Hästar gällande ponnytrav-Sverige. Givetvis fanns "min" Razmus Raid med, nominerad till klassen som Årets 5-åring. Hur kul som helst! Han har blivit prisad förr, Årets 3-åring och det var ju klockrent då - två svenska rekord, snabbast och Kriterieseger. Tycker faktiskt det är lika klart nu i år, han har vunnit massor av lopp och är snabbast. Men det ska röstas och vinnaren utses... ehm... någon gång längre fram.

Håller tummarna för "min" krigare och Emmy. Vet hur glad Emmy skulle ha blivit av det här priset så jag hoppas verkligen att det går vägen! Sen är det ju så, att kära Musse är helt enkelt bäst. Puss världens bästa!



En liten uppdate!

Okej, dålig närvaro på bloggen, jag veeeet. Men nu när jag jobbar 12:30-21:00 som är mina normala arbetstider, hinner jag inte med så mycket annat än just jobb... Går till bussen 11:00 och kommer hem kring 22:15. Så det är långa dagar! Men har i alla fall kommit igång på jobbet och det känns riktigt, riktigt kul!

Annars händer inte allt för mycket. Min dator som for iväg på lagning gick inte på garantin, och skulle kosta mer än vad en ny dator kostar... Och jag har en MacBook Pro, så det handlar om en del pengar också som jag inte har just nu. Tacka fan för försäkring! Nu blir det en ny dator, och även fast jag verkligen älskade min gamla sitter ju inte det fel. Givetvis blir det precis en likadan!

Utan att göra reklam för branschen jag jobbar i (eller jo, lite) så måste jag säga det: Ha alltid drulle med hemförsäkringen! Ni slipper extra kostnader från en försäkring man köper extra, och framför allt är ni bra skyddade.

Jobbskadad? Ja, lite.

RSS 2.0