Pluggsug...

Nu när skolorna drar igång fick jag helt plötsligt ett grymt sug att börja plugga! Alltså på riktigt, som på universitet.
 
Min mamma är lite småsur på mig för jag inte började plugga nu. Mitt svar är dock alltid detsamma - jag vet inte helt 100% vad jag vill läsa. Och det är sant. Det finns så mycket jag kan tänka mig att göra av mitt liv och jag är helt enkelt lite för ung för att vara helt 100. Däremot har jag ett bra plugghuvud och har alltid haft lätt för mig, så nu i år ska jag läsa Religionsvetenskap A (30 hp) på distans via Uppsala Universitet och senare Etik, världsbild och livshållning: grundkurs (7,5 hp) vid Umeå Universitet. Funderar även på att läsa någon gymnasiekurs för att skärpa till mina gymnasiebetyg, jag har visserligen 16,5-17 i snittbetyg (utan meritpoäng) och jag hade grym otur - alla kurser jag ville läsa som valbara samt på i-val blev inställda och jag fick läsa skitkurser som jag inte brydde mig ett dugg i. Sen var jag en lat jävel på gymnaiset, men har ändå lite mer än hälften MVG:n.
 
Hur som helst. Jag är sugen på att börja plugga och det känns ju som steg 1. Nu ska man bara komma på vad jag egentligen vill läsa. Här är alternativen:
 
1. Filmregi/filmproduktion: Finns på Stockholms Dramatiska Högskola och i Göteborg, vid Göteborgs Universitet som har en konstnärlig linje. Det är intagningsprov till detta och otroligt få platser, vilket känns lite avskräckade då jag vet att jag är både ung och saknar erfarenhet från film. Men är det någonting jag har så är det vinnarskalle och jag tror mig besitta en talang. Till slut tar jag mig nog in, men frågan är hur många försök jag tänker ge det?
 
2. Strategisk kommunikation och PR, alternativt Markadskommunikation: RMI Berghs i Stockholm är Sveriges främsta reklam- och kommunikationsskola. Jag har hittat de här två programmen som dels bara är ett år, men också intressanta. Jag tycker kommunikation och PR i stort är intressant och jag tror jag hade gillat att jobba med det - jag gillar ju att snacka och har tendens att framföra mina budskap.
 
3. Studera utomlands - har kikat lite och hittat intressanta utbildningar inom både kommunkation, PR och event. Ska göra vidare efterforskningar och se om jag kan hitta någon filmutbildning utomlands. Ska jag studera utomlands blir det ett engelsktalande land.
 
4. Jurist - den enda "normala" utbildningen jag kan tänka mig. I 1:an på gymnasiet skulle jag bli jurist, allra helst åklagare, men jag har skiftat lite sedan dess. Tanken finns fortfarande kvar och mitt intresse för samhällsfrågor och passion för rättvisa håller mig där. Min lärare på mellanstadiet trodde för övrigt att jag skulle sluta som jurist. Stort minus för detta är längden på utbildningen - 5 år. Plus 2 eller 3 år om man ska bli åklagare.
 
Tankarna fortsätter och vi ser om jag kommer till underfund med något inom den närmaste tiden. Antagningsproven till filmlinjerna släpps snart och jag ska göra dem. Bara det är nog stort. Jag kommer ju aldrig in om jag inte försöker, eller hur?
 

Att hitta sig själv.

Jag är inte rädd för att vara förvirrad och göra fel. Jag tror att våga gå ett steg åt fel håll och ibland ta fel beslut, för att sedan tvinga sig på rätt väg igen och städa upp den oredan orsakat.

Varför?

Jag vet att man inte vet exakt vem man är, hur man fungerar och vad man vill, när man bara är 20 år. Klart jag har mina hopp och drömmar inför framtiden, jag bara vet några saker jag absolut måste göra, men jag vet inte allt. Jag kan inte se i framtiden, jag kan inte styra världen, och jag har levt nog länge för att veta att det sällan blir som man tänkt sig. Man måste våga göra saker och man måste våga låta dem gå åt helvete. Det är så man lär sig och sakta, sakta märker man vem man är.
 
Jag vet inte precis vem jag är eller vad det kommer bli av mig. Men det känns som att jag är inne på rätt spår och jag lär spåra av stigen 100 gånger innan jag nått min slutstation. That's life.

Världens bästa Razmus Raid.

Han gjorde det igen. Eller ja, för 6:e gången den här säsongen. Han vann!
 
Razmus Raid kan numera titulera sig som Nordisk Mästare, kategori B. Så himla kul för Emmy att de fick vinna det loppet, som varit målet hela säsongen. Redan på pappret såg det grymt bra ut och Musse vann loppet med ett huvud utan att behöva ta i särskilt mycket.

Finns verkligen inte ord för hur grym den här hästen är. Det ska mycket till, om han släpper förbi någon. Han verkar ha mognat nu också och det är jättebra, det har varit mycket bebisfasoner som ställt till det lite för honom innan.
 
Kan inte säga det nog många gånger... Emmy, du och Musse är verkligen bäst! Jag vet att jag valde rätt ägare och tränare till min ögonsten och tack för att du förvaltar honom på bästa sätt!
 

Äntligen...

...har mitt sinne kommit i ordning och jag kan andas ut. Min höst/vinter har löst sig och även fast det innebär en stor uppoffring som gör sjukt ont, kommer det bli bra.
 
Jag har alltid svängt fort, min impulsivitet är någonting som kännetecknar mig starkt. Men nu har jag verkligen tänkt igen, övervägt för och emot, och tagit ett beslut. Jag antar att det är så det är att vara vuxen.

Det svänger fort!

Som vanligt svänger det fort när det kommer till mig. Nu lutar det mot att jag inte tänker flytta till Stockholm, istället tänker jag lämna min lägenhet, krypa tillbaka till föräldraboet för att vara snål och spara pengar, innan jag drar till något fjäll och jobbar järnet en säsong.
 
Fortsättning följer.

Ångest och tvekan....

Så här ligger det till.
 
Jag bestämde mig för att flytta när mitt förhållande tog slut. Hela sommaren har jag sökt jobb och lägenhet i Stockholm - min favoritstad, alla kategorier. Jobb är ordnat och jag söker efter fler, för att ha många möjligheter. Jag har till och med ordnat lägenhet, och slagit fast ett datum för flytt - 1 oktober.

Meeeeeen........ Så får jag bara ångest. Vill jag verkligen det här? Vad ger det här mig? Jag skulle flytta, helt ensam, till en ny stad där jag bara känner några stycken. Kvar lämnar jag mitt trygga Boden, där alla mina bästa vänner bor och börjar blomma ut - alla skaffar egen lägenhet och jobb. Det blir en ny slags relation, en vuxen relation. Dessutom är jag så kär i mina två små kissar, som jag inte skulle kunna ta med mig till Stockholm. Här har jag dessutom chansen att jobba ihop en buffert med pengar och göra någonting jag alltid velat, nämligen tågluffa genom Europa eller backpacka en månad i Thailand.
 
Samtidigt som jag känner mig säker på att stanna i Boden är jag arg på mig själv, som inte vågar ta steget. Ta steget och flytta, våga utmana mig själv, våga bli den jag vill vara. Men Stockholm finns kvar. På samma sätt som min ungdom inte kommer finnas kvar, och jag har alltid sagt att jag inte ser mig själv bo i Boden. Jag är inte tjejen som tar det säkra före det osäkra, jag är tvärtom. Jag brukar våga.
 
Men nu känns det bara som fel läge. Jag vill hinna vara ung med mina bästa vänner, framför allt vill jag göra en stor resa med dem så vi har något vi alltid kommer att minnas. Jag har byggt upp ett liv här som jag gillar just nu, även fast jag trodde jag bara ville fly när kärleken tog slut.
 
Ni förstår kanske hur förvirrad jag är, hur mycket jag har att fundera på. Det är inte över än...

My immortal.

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along

20 år.

7 augusti 1992. 20 år sedan jag föddes. Med andra ord har jag min 20:e födelsedag idag. Grattis mig själv.

Funderingar som aldrig tar slut.

Vad ska jag göra nu, vad ska jag göra av mitt liv? Jag fyller 20 år om en vecka och har bara ingen aning. Jag har en långsiktig plan med det dröjer innan det blir verklighet. Frågan är vad ska jag göra efter sommaren, till hösten. Jag trodde jag var säker men nu när det är nära vet jag bara inte.
 
Det är skrämmande hur många beslut man måste ta i livet. Det kan inte vara sunt för en människa, att fundera på "tänk om", "tänk hur" och allt. Jag kommer bli galen. Så är det bara.
 

RSS 2.0