Amandah vs. Zidane.

Imorse när jag skulle ta ut hästarna, gick alla hästar snällt ut utom min egen. Han vägrade låta mig ta på honom grimman. Han kommer fram och nosar och ibland får man klappa honom lite, men så fort man försöker dra på han grimman skyggar han undan och vänder rumpan till..... Efter 1 och 1/2 timme, varav en kvart av den tiden Zidane var ute på stallgången och sprang samtidigt som jag passade på att mocka hans box medan han gick och rotade i allt, gav jag upp. Eller nej, jag gav inte upp, jag bara bestämde mig för att om han tänker tjura, då jävlar får han stå inne. Så jag mutade in honom i boxen, gav honom hö och lite extra kraft. Och så vitt jag vet, står han där fortfarande.

Nu är jag inte så grym som det låter, utan jag ska faktiskt dit lite senare och se om unge herr Zidane behagar att låta mig ta på honom grimman då. Annars får det va.

Tanke som blir verklighet?

Idag fick min kära bästa vän, Äf, en mycket bra idé. Så nu hoppas jag att jag, Äf och Maggie tillsammans kan lösa detta på ett bra sätt, så vi kan göra verklighet av denna idé. För ja, den hade varit rent ut sagt briljant! Eller hur brudar!?

2-kilos utmaningen.

Jag behöver verkligen gå ner 2 kilo, men min starka kärlek till mat, i synnerhet sötsaker, har alltid stoppat mig. Men nu är det dags! Jag har gjort ett vad med min pojkvän! Den 19:e maj ska jag väga under 52,0. Så är det. Jag bara ska! För er som inte vet, så är jag en hysterisk tävlingsmänniska och det fina priset är att jag får ha katt! Helt klart värt det.

Så från och med imorgon gäller en hård diet. Motion får jag dagligen till och från stallet. Jag ska bevisa för Markus att jag kan, och sen ska jag dansa tango med min katt framför ögonen på honom varje kväll! Nu jäklar!

Framsteg!

Idag har Zidane fått socialträna ännu mer. Maggie, Äf och min lillasyster Elvira var med till stallet också. Zidane skaffade snabbt gott tycke för Elvira, hon är en riktig djurvän och det kanske han kände av. Vi gick en liten promenad och han är duktig när man leder honom, några små skutt tar han men vilken liten rackare gör inte det? Sedan stod jag och klappade honom lite i hagen bara, så han får vänja sig vid att man håller på med honom så. Han lutade sitt huvud i mina armar och vilade sig, bara det tycker jag är ett stort framsteg.

Lilla, lilla Zidane, jag förstår att tankarna i ditt lilla huvud far hit och dit, och jag förstår att du rädd. Men du kommer bli så himla fin! Jag kommer ge dig tålamod och kärlek, sen tror jag ditt fina hjärta sköter resten.

Stek på balkongen.

Idag är det sol, även i Boden. Då slår vi upp solstolarna på balkongen. Jag själv tycker det ändå är lite för kallt (och för tråkigt) att sitta ute, men Markus sitter i sin solstol och suger åt sig den sol som finns.


Jag har smygfotat från fönstret.

Charmigt.

Unghingstar kan vara besvärliga. Min unghingst, är för närvarande mest förvirrad och lite skygg. Allting är nytt och lillkillen har ingen hagkompis. Idag när jag och Äf begav oss dit för att socialträna, lät han oss inte ens ta på grimman. Men han hängde gärna med oss och snodde morötter, som vi bjöd på (eller som jag försökte muta honom med...). Det hela slutade med att han hoppade fram och bet mig i magen. Har aldrig blivit biten så ordentligt av en häst. Men då har jag å andra sidan haft ganska tur!


Stallmorgon.

Var uppe tidigt imorse för att åka och göra morgon åt hästarna i stallet där Zidane bor. Det gick ganska fort, är ju bara 5 hästar, inklusive min egna! Strålande fint väder är det ute idag med och Zidane var glad över att få komma ut. Han är då så nyfiken och ska gå omkring över allt, gullungen! Jag hoppas dock det kommer någon fler till stallet, så Zidane kan få en hagkamrat.

Zidane är som sagt 1 år gammal, och en mycket ung liten herre. Jag har funderat mycket på hur man ska börja och vad vi ska göra, redan innan han kom. Just nu ligger fokus bara på att lära sig gå in och ut från hagen, och sen att helt enkelt ha människor omkring sig och bli pysslad med. Han har inte stått uppstallad förr, så det ligger också här i planen att vi ska lära oss under den första månaden. Sen är han ju bara 1 år och ska inte göra så mycket mer, inkörning börjar vi inte med först till hösten. I sommar ska han få gå på bete och växa på sig, han är väldigt liten fortfarande. Så jag måste hitta något sånt.

Nu har jag i alla fall sovit lite. Jobbade ju igår och det blev en låååång dag, så kände mig lagom sliten. Nu ska jag mest ligga och slappa, sen blir det en promenad till stallet och då ska jag och Zidde-Pidde umgås lite.

Zidane Zojvide.







Nu är han här, Zidane Zojvide. Lillen har varit lite ängslig, helt nytt ställe och nya människor! Väldigt mycket för en liten 1-årig herre. Han har inte varit med om så mycket, i tanke på hans ålder, så vi ska göra hela resan tillsammans och det blir mycket spännande. Idag har steg 1 varit att gå in från hagen, man fick ha lite tålamod då han gärna sprang omkring och ville kolla på allt annat en stund. Sedan har han fått stå på stallgången, vilket gick bra ett kort tag. Men det gäller att göra allting i små steg och nu under helgen ska jag mest bara bekanta mig med honom, miljöombytet är nog stort för honom. Han kommer ju från grönt gräs och vår på Gotland till snö och lera i Norrbotten, haha!

Kära Zidane fyller för övrigt 1 år idag. Han fick massor av morätter. Det tyckte han mycket om!

Välkommen Zidane!

Efter lite kaos i planeringen har lilla Zidane anlänt till ett regnigt Boden. En ganska så skärrad ponny klev av den stora hästbussen, och vi hann hälsa på varandra. Misstänkte att Zidane var ganska trött efter den lååååånga resan, så han fick snabbt installera sig i sin box med hö och vatten, där han kommer få vila nu i natt. Imorgon däremot ska jag gosa med honom överdrivet mycket! Dels för att det är vår första dag ihop och för att jag längtat efter honom, men också för det är hans 1 års dag! Dock tror jag mest Zidane ser framemot att få gå i hagen imorgon, haha! Men vi ska bygga upp ett starkt band och det ska bli spännande att utveckla denna individ.

Jag vill bara ägna ett riktigt, riktigt, riktigt stort TACK till mina fina vänner Äf och Maggie, och deras alltid lika underbara mamma Katharina! Vad skulle jag ha gjort utan er!?

After Eight.

Jag förbannar mina föräldrar, som köpte ett paket After Eight till Markus när han fyllde år. Jag upptäckte det imorse, tog med det till jobbet för "jag brukar ju bli sugen på någon liten sötsak och mörk choklad är ju helt okej". I vilken värld äter jag en bit!? Flera bitar senare är jag proppmätt men fortsätter äta. Jag måste verkligen skänka bort skiten!!!!

Alice och hennes Rudie.

I söndags var jag hem på middag hos min kära familj, årets första grill bjöds det på! Under dagen hade mamma, storebror David, som flyttar om ganska precis en vecka, och såklart minilillasyster Alice varit på IKEA för att inhandla prylar till Davids lägenhet. Alice hade dels köpt en plastblomma, men framför allt ett riktigt mjukt mjukisdjur föreställande en bulldog. Helnöjd gick hon omkring och drog på honom i ett stiligt koppel hela kvällen. Och vad heter den då? Rudie, såklart!


Fullsmockad vecka!

Det är måndag och min vecka är redan full. Jobbar som vanligt måndag till torsdag, sen på fredag kommer äntligen Zidane, och så ska jag jobba fredag- och lördagkväll. Inte nattpass, utan bara 19:30-23:30, en baggis för den vane nattarbetaren. Hade ju tänkt lägga massa tid i stallet i helgen, så min prins blir bekväm, så det blir bra med små korta jobbpass. Men fullt upp har jag då redan! Skam för den som ligger på latsidan!

Proteinglass.

Markus är en riktig träningsnörd på alla sätt. Det har både sina för- och nackdelar. Han har en otroligt vacker kropp, vilket självklart är pluspoäng, men allt tjat om protein och liknande kan vara tröttsamt. Det största minuset enligt han själv, måste dock vara det faktum att han är en gottegris. Han älskar godis och wienerbröd. Och andra onyttigheter med.

Detta problem har Markus sökt lösning på. På diverse träningsbloggar har han hittat recept på "nyttigt" och proteinrikt slisk, som muffins och glass. En mycket lycklig Markus, önskade sig därmed en glassmaskin i födelsedagspresent och det fick han av sin mamma. (Jag kan ju poängtera att jag också är mycket lycklig över det, då glassmaskin stått högt upp på min inköpslista. Glass är bland det bästa jag vet!)

Ikväll testade Markus masiknen och ett recept på proteinglass. Det var kesella, ägg, proteinpulver med någon smak och lite sötningsmedel i. Det smakade konstgjort sötningsmedel hela skiten, tyckte jag. Markus hade lite svårt att erkänna det men jag tvivlar på att han tyckte det var gott... Proteinrik glass i all ära, men vad fan, grejen med alternativa godsaker är att de ska vara goda!? Så till nästa helg ska vi testa mitt förslag på lite nyttigare glass. Klart, inte lika proteinrik, men allting behöver inte innehålla över 100 gram protein. Att bara slipa ner lite på socker och fett är väl nog stort!? Så nästa vecka styr jag maskinen!

Fortsättning följer!

Beauty?

Tillägg till mitt förra inlägg. Tycker någon att detta seriöst är vackert?











Hela modet med jättestramt ansikte, superstora läppar och gigantiska bröst...  Nej nej nej!

Jag om plastikingrepp.

Den senaste tiden tycks det ha blivit en grej att diskutera det faktum, att det blivit en stor grej med skönhetsoperationer. Eller skönhetsoperationer tycker jag är fel ord, då det sällan ger skönhet, utan plastikoperationer kanske man ska säga. Det har blivit otroligt vanligt, och det är mest små, ej permanenta ingrepp, som vuxit, typ botoxinjektioner och fillers.

Jag har alltid funderat mycket på dessa operationer. Jag tror alla tjejer, någon gång hittat någonting man är missnöjd över och vill förändra. Det kan jag säga på en gång, att jag har fyra saker jag skulle vilja ha annorlunda på mig själv. Men samtidigt, har jag tänkt, att det skulle kännas fel att göra något. Jag har till och med känt, att det skulle kännas fel med löshår. För om någon kommenterar "Snyggt hår", så är det inte ens riktiga hår, kan man verkligen känna sig snygg då? Och det är ändå bara en liten grej!

Ännu mer funderar jag på om man opererar sig. Känner man sig verkligen finare då? Kan man känna sig snygg, om man vet att det inte är så man ser ut egentligen? Kan man känna sig snygg i sina kanontuttar, när man vet att de inte är äkta? Kan man växa i ett utseende, som inte är ens äkta?

Det finns tre saker jag vet att jag hade kunnat göra. Det är 1. Fylla kindbenen, 2. Fylla ut brösten efter några ungar, och 3. Föryngra huden något.

Kindbenen funderar jag seriöst på att fylla, men samtidigt vet jag att det är mitt utseende, att ha runda kinder. Det kan räcka med att gå ner i vikt, så förändras min ansiktsform. Men jag har ett runt ansikte, och det är ett av mina största komplex. Det går att ordna, men samtidigt lämnar jag då någonting som faktiskt är jag.

Brösten skulle jag aldrig kunna förstora och jag tycker i ärlighetens namn att det ser direkt onaturligt ut med jordens bomber, utan det jag hade kunnat göra är som sagt att fylla dem i en B/C-kupa när jag fött mina barn. Men frågan är ju då, att om man verkligen bryr sig? Jag menar, när jag är 30, har mina barn och min man, vem fan bryr sig om hur man bröst ser ut!? Samtidigt, känner jag nu, att jag gillar mina bröst och kommer kanske sakna dem. Visst, fylla ut, okej, men frågan är om man inte prioriterar andra saker när man blir äldre? Jag skulle i alla fall aldrig putta in superbomber, jag skulle verkligen aldrig någonsin kunna känna mig snygg i dem, de skulle bara få mig att känna mig som plast. Jag kanske låter fördomsfull, men de som har superoperarade bröst... Hur sjutton kan de någonsin känna sig nöjda med brösten, då de vet och framför allt alla andra vet att de inte är äkta?

Och det här med att föryngra huden. Man kanske kan sätta in någon liten spruta, för att se lite piggare ut. Men ja, åter igen kommer man till det när man blir äldre, bryr man sig verkligen? Jag menar, att åldras är naturligt. Man kanske lutar sig tillbaka och gör det med värdighet istället.

Sammanfattning: Ja, jag funderar på olika ingrepp och jag tror många gör det. Men slutklämmen är, om det verkligen spelar roll? Och tänk om man förstorar läpparna, och någon kommenterar att man har snygga läppar, och så vet man att de är fejkade... Känner man sig inte om något ännu fulare då? Som att man inte kan ha någonting vackert som det är? För som det är nu, suger jag åt mig varenda komplimang som en sockerbit drar åt sig vatten. Som jag ser ut nu, är det ju all me, the natural shit!

Mitt mål i livet är att uppfostra mina barn till fria människor, som tror på dem själva, lever med vetskapen att de kan bli vad de vill, och att de alltid duger som det är. Hur ska jag kunna göra det, om jag inte tror på mig som jag är, och förändrar det utseende jag fötts med? Fast å andra sidan, bryr de sig om deras kära mammas bröst hänger mer eller mindre, det vill säga om jag skulle fylla (observera fylla, inte förstora) tuttarna? Men då ska det noga påpekas, att om min kära gubbe påpekar minsta lilla om att mina bröst hänger, kommer jag aldrig någonsin göra någonting med dem och möjligtvis slänga ut honom! För mitt utseende är mitt och en sak är jag säker på, jag kommer aldrig förändra det för någon annan.

Dagens firande.

Idag har som sagt Markus fyllt år och var haft gäster hela dagen. Mest fullt blev det i vår lilla 1:a, när Markus mamma och hennes man, samt mina föräldrar och mina tre systrar Elina, Elvis och Alice, och Markus syster Emelie och hennes lilla son Leopold var här. Trångt blev det, men vi hade hör och häpna nog med plats för alla att sitta! Massor av fika hade jag bakat och Markus mamma hade gjort en god tårta, så alla var nöjda och belåtna.

Middag käkade vi på Suzie Q's, ett litet ställe med 50-tals känsla här i Boden. Riktigt bra mat, har dem! Och myyycket mat får man! Jag är riktigt imponerad över Markus som tryckte ett Skrovmål, 2 x 200 gram kött + det jag inte åt upp av min köttbit... Mycket mätta, har vi nu bara varit hemma och tagit det lugnt ikväll. Okej, jag somnade till ett tag... Men vad fan, är man mätt så är man! Nu har vi sett film, Horrible Bosses, och haft det riktigt mysigt. Snart ska vi väl krypa ner till saängs, som det gamla par vi är... Men jag är då så nöjd så! :)

Puss och grattis igen på min snygging!




Grattis min gammelgubbe!

Idag fyller Markus 22 år, gammal han har blivit! Jag tvingade honom öppna sitt paket direkt efter 12-slaget, och han blev nöjd över det jag köpt. Han fick en klocka, en jättefin (enligt mig i alla fall) Calvin Klein.

Igår bakade jag som en galning, det kommer komma lite folk under dagen så nu har vi i alla fall något att bjuda på. Ikväll ska vi ut och äta, bara vi, och det ska då bli så mysigt!

Grattis min gamling <3

Ett halvår.

Kom på nu så här, med en halvtimme kvar av dagen och en halvtimme till Markus 22:a födelsedag, att vi har halvårsdag idag! 20 oktober är vårt datum, då vi blev tillsammans. Egentligen har vi inget riktigt datum då vi bestämde att nu jävlar är det vi, utan vi träffades ju innan jag for till Barcelona och det var väl som förutbestämt att vi skulle bli ett på riktigt när jag kom hem. Och den 20 oktober, dagen efter jag kom hem, träffades vi äntligen för första gången. Då fick det bli vårt datum, för vi kom inte på något annat.

Men i vilket fall har vi ett officiellt halvår tillsammans. Och jag kunde aldrig hittat en finare kille en denna. Det hade ju kunnat vara passande med en liten bild nu på oss, men någon sån har jag inte. Fråga mig inte varför.

Puss mitt hjärta, jag älskar dig <3


Varje kväll jag somnar med dig får jag en överdos med kärlek.

Litet men stort steg.

Idag har jag varit första dagen på mitt nya jobb. Jag har fått som personliga assistent. Ska bli otroligt givande och spännande att få göra något helt nytt. Jag har ju jobbat massor genom åren men aldrig inom vård, och jag håller med det min pappa säger; att det är nyttigt att göra, för att få förståelse för hur människors verklighet faktiskt kan vara. Så någonting helt nytt för mig, och ja, jag ser fram emot det!

I och med att jag har nytt jobb, kommer jag lämna mitt gamla på Moderna Försäkringar. Den 17 maj jobbar jag sista dagen där. Det är bara att acceptera, att sitta still vid en dator 7 timmar om dagen och ringa till folk, inte är min grej helt enkelt. Även fast jag faktiskt tycker försäkringar är kul att jobba med, och det är otroligt roligt att prata med människor, så ja... Kanske under andra former i framtiden. Men jag vill ändå hissa Moderna här i Luleå, som bryr sig om sina anställda och har ett grymt bra arbetsklimat. Så det har varit riktigt kul! Framför allt har jag hittat några riktigt fina tjejer där som jag hoppas jag ska hålla fortsatt god kontakt med även när jag slutat - ni vet vilka ni är!

Sikken stank...

Igår när jag kom hem från jobbet, upptäckte att det luktade riktigt vidrigt i hela lägenheten. Först misstänkte jag såklart soporna, så jag gick ut med dem men kom fram till att det inte var där problemet satt. Sökte snabbt igenom hela lägenhet - inklusive alla lådor och små hörn, samt tvätt och andra klädesplagg som legat på golvet - för att försäkra mig om att Rudie inte kräkts/bajsat någonstans som jag inte upptäckt. Nej, ingen spya eller bajs.... Vad fan var då fel!? Hällde upp en stor skurhink och tömte en flaska med Ajax (med färsch citrusdoft) på golvet och skurade ordentligt. Det luktade gott. I 2 timmar. Sen var lukten tillbaka.

I morse när jag gick ut och gick, lämnade jag öppet för att vädra ut. Och när jag kom tillbaka, luktade det likförbannat! Då kunde jag dock lokalisera lukten till köket, och som en blixt på en klar himmel kände jag tydliga starka stankvågor från mikron. Och vad tror ni jag inte hittar om en tallrik med hundmat som jag skulle värma på lite? Rudie äter ju färskfoder och det var fryst, så det skulle få tina. Dock hann jag skjutsa hem Rudie innan middag, så maten blev kvar i mikron.... Nu är både mat och tallrik bortsläng och lägenheten har stått på full utvädring hela dagen.

Nackdelen med att vädra ordentligt är att det blir rysligt kallt. Mina fötter är isbitar nu. Men lukten är borta! Winning!

Skumt mail.

Fick detta mail idag:

Hej, vi upptäckte oregelbunden aktivitet på ditt Swedbank konto.

Använd länken nedan för att verifiera ditt konto omedelbart:

http://internetbank.swedbank-se.com/idp/?portal

Mvh, Swedbank


Swedbank har ju haft problem med fejkmail och nu blir jag offer, för 2:a gången. Förra gången fick jag att mitt VISA blivit spärrat på grund av för många felslag i koden... Min första tanke var att jag tappat mitt kort och någon försökt ta från det, men icke, kortet hade jag kvar och jag hade minsann inte slagit fel. Ringde upp Swedbank då och frågade vad det var frågan om, och fick svar att jag bara skulle ignorera mailet. Och det gör jag denna gång med.

Myspystisdag!

Jag vet, det är onsdag eftermiddag nu, meeeeen ändå! Igår var jag sjukis igen, blev myssugen och bestämde mig för att bjuda min bästa vän på fika. Jag bakade scones och kanelkaka, sen hade vi en mysig stund med den obligatoriska tekoppen till såklart!


Ännu mera bajs.

Har varit ute en sväng med Rudie, trotsade sjukdomen och gick en lite längre bit med honom så han skulle få röra på sig. Han blev helt vild i lägenheten, sprang omkring och rotade i allt, så ja, det behövdes nog...

När vi kommer ut, sätter sig Rudie och bajsar på en gång på vår gård. Det är bra tycker jag, för då vet man att han får det gjort. Då tittar en tant ut genom min port och säger "Låter du honom göra sådär utanför dörren!?". Svar: Ja. Jag förklarade för tanten att Rudie är snabb och att vi inte hinner så mycket längre, och att jag givetvis plockar upp efter honom. Surt sticker tanten in skallen igen och går iväg.

Vad i helvete!? Man kan faktiskt inte bestämma var en hund ska bajsa. Särskilt inte en 10 månder gammal hund. Jag själv hatar hundbajs överallt och har svurit hela vintern över den jäveln som inte plockat upp efter sin hund som bajsat på gångstigen till vårt hus.... Men så länge man plockar upp så! Och jag plockar såklart upp efter min hund! Vad är problemet då!? Ska jag skälla på min hund så han inte bajsar, ska jag greppa tag i honom och lyfta iväg han!? Svar: Nej.

Min hund bajsar på gården, ja. Men jag plockar upp efter honom. Och jag hatar fortfarande hundägaren som inte plockat upp efter sin hund på vår lilla stig...

Ett brustet flickhjärta.

Idag då jag varit sjuk, har jag kikat tillbaka lite på gamla grejer som jag skrivit, för längesen. Det jag läst, är om mina forna smärtor i mitt lilla hjärta.

Det känns som en miljon år sen - för längesen - men det är bara 1-2 år sedan. Så mycket som har hänt sedan dess, och så mycket jag växt sen dess. Jag minns, att jag aldrig skulle kunna förlåta ett svek och att jag kände mig som världens offer. Men nu, lite äldre och lite klokare, kan jag ändå se tillbaka på det utan att det gör ont.

Hjärtan brister ibland. Men de växer ihop igen. Kärlek är ett pussel som borde vara rekommenderat från 18 år, och ibland knappt det. Minst ett 6000-bitars pussel är det då alla gånger. Och gud förbannat, det är ett krånligt pussel. Man får testa flera gånger, tänka i nya banor, ta paus för att se nya möjligheter och mönster. Det är omöjligt att alla bitar bara fungerar på första försöket. Det kommer falla bort någon bit, någonting kommer inte passa som man tänkt sig. Men då, får man göra ett nytt försök. Så är det.

Det är så jag måste se mitt flickhjärta, som inte är en flicka längre utan som nu blivit vuxet. Det har saknats pusselbitar, men jag börjar hitta dem. Och nu när de faller på plats, minns jag knappast hur det kändes när den där biten saknades.

Ett brustet flickhjärta växer och blir starkare, det blir helt. Och idag är mitt hjärta helare än på länge. En stor bit har tagit plats där, och det är tillit. Tack min älskling för det.

Inte en så bra dag.

Har legat och kallsvettats i feber i natt. Mycket trevligt.... Eller så inte. Markus har åkt iväg på övning och blir borta nu över veckan, så jag är ensam hemma. Lilla Rudie är kvar och det är trevligt med lite sällskap. Tur att han inte är en hyperhund, för just nu känner jag mig som en urdragen trasa. Febern har gått ner lite men denna jävla huvudvärk ger sig inte! Halsen har börjat sacka ihop också...

Som sagt, jag är så glad över min lilla guldklimp som ligger och bara tar det lugnt. Snart ska vi ändå ut och gå en sväng, han behöver ju det och lite frisk luft kanske gör susen?


Kiss och bajs.

Hundar kissar och bajsar, såklart. Och man vill ju helst att de gör det ute också, att de är rumsrena, med andra ord. Rudie är till 98% rumsren, han har någon enstaka gång kissat inomhus. Han säger inte riktigt till när han vill ut och göra sina behov, utan man får gå ut med honom med jämna mellanrum. Det är en otroligt snabb hund på den fronten! Man behöver bara gå utan för porten, 5 meter till, sen har han både gjort 1:an och 2:an. Sen är det avklarat och man behöver inte fundera något mer på det, på ett tag i alla fall.

Men nu ikväll har jag varit mycket fundersam. Rudie hade nämligen inte kissat! Senast var vid 13:30 tiden, och jag var ut både en och två och tre gånger med honom så han skulle göra det. Men icke. Och han har inte visat sig vara kissnödig heller, nej nej! Han har legat på soffan och snarkat och myst med mig och Markus, som sett senaste Sherlock Holmes filmen. Jag fick väcka honom nu, och bära honom ner för trappen, när vi skulle ut och kissa.

Det tog några minuter, sen kissade han. Till slut. Nu slipper jag gå upp varannan minut i natt för att kontrollera om det finns någon misstänkt blöt fläck på golvet. Tack!


Grattis i efterskott...

...min älskade Razmus Raid <3 Igår var det 6 år sedan du föddes. Nu börjar du bli en vuxen häst, och även fast du är jordens charmigaste så är det dags att lämna bebisfasonerna åt sidan nu. Men kom ihåg, att du är fortfarande bäst och det finns många som tror på dig!

Grattis älskade ponny.


Älskat återbesök.

I helgen har jag lilla Rudie här på besök! Otroligt uppskattad är han här hos oss, särskilt av mig då. Det är en otroligt sympatisk och snäll vovve!

Vi var förbi hem till min familj igår och hälsade på, mina småsystrar blev överlyckliga och lekte för fulla muggar till Rudies stora glädje. Vi hann med en liten promenad med Äffet och Maggie, och deras småpojkar Pojken och Mickie. Rudie sov som en stock till 09:15 imorse, då jag vaknade och gick ut med han. Att det kommit en decimeter snö under natten var någonting som varken jag eller lillpojken uppskattade....




En perfekt torsdag!

Okej, rubriken ljuger.

08:00 ringde klockan imorse, dag 1 på mitt schema som ska hjälpa mig att gå ner 5 kilo på 5 veckor. Huvudet exploderade. Jävla migrän.

Jag bestämmer mig för att fortsätta blunda, för i alla fall kunna jobba idag. Då hör jag musik, hög musik. Någon granne envisas med detta i drygt en timme. På en jävla torsdagmorgon!!!!!!!!!!! Jag låg och muttrade, och funderade på hur arg lapp jag skulle skriva. Sen bara... somnade jag.

Nu sitter jag här. Med migrän. Och träningsångest. Men till jobbet ska jag ett tag i alla fall. Skam den som inte försöker.

Snart är han min, på riktigt.

Nu har jag bokat transport upp, för min fina lilla pojke. Zidane Zojvide. Han lär få ett fint smeknamn, precis som alla andra hästar. Vi har diskuterat lite, vad han kan tänkas kallas, och det har blivit både Zidane, Zid och Danne. Jag tycker Zid är sötast, men känner jag mig rätt lär det bli någonting i form av "Dannemannen" eller "Bebis". Men det är svårt, att komma på ett smeknamn innan man lärt känna hästen på riktigt.

I vilket fall. Torsdagen den 26 april åker han uppåt och är här fredagen den 27 april. Gud vad jag ska mysa med honom! Han är verkligen världens mest efterlängtade häst! <3


<3


Att bo i en 1:a.

Att bo i en 1:a med sin älskade, har sina för- och nackdelar. En solklar fördel är att det är superbilligt. En lika solklar nackdel är att det blir jättelätt stökigt, men det vägs upp av att det är ganska litet att städa.

Just nu, är det en stor nackdel att Markus ser Game of Thrones, en serie som handlar om detta (enligt Wikipedia), men som enligt mig är medeltida äckel. Det betyder massor av brutalitet, blod och sånt. Jag tål det inte!!!! Markus hävdar dock att det är konstigt, att jag tycker Criminal Minds är så grymt bra, för det har tendens att vara ganska så lagom svinigt med jämna mellanrum också. Och visst, det är en sjuk serie med sjuka brott, men Game of Thrones är äckligare. Och man får se mer snusk än i Criminal Minds... Dessutom finns det tydligen vissa inslag av fantasy i denna serie. Och visst vet ni att jag hatar fantasy?

Hur som helst. Han ser på detta nu, på tv:n. Vi har ganska bra ljud och som sagt en liten lägenhet, inte det optimala om man inte vill se skiten med andra ord. Så nu gömmer jag mig i sängen med hörlurar och hög musik på. Snart är det nog slut. Jävla tur det.


Svammel....

Är detta cancer?

Ser på lite olika sidor att man har börjat... ja, vad ska man säga... försökt bilda något slags medlidande för cancer genom kända varumärken - som Barbie och nu senast de klassiska Disney-prinsessorna. Det ligger säkert en bra tanke bakom hela idéen, man vill få cancer att verka vardagligt och kanske få cancersjuka att finna ett slags stöd.

Jag själv avskyr den här grejen. Skalliga Barbie och prinssesorna i all ära, men för fan - cancer är lite mer än att man blir skallig! Är det den bilden man försöker skapa? Att cancer är en sjukdom som man blir skallig av? Ja, klart, många tappar håret av behandlingen, men inte alla. Och om det är så här man vill få små barn (det är ju som de som är målgruppen för dessa dockor och prinsessor), att man blir skallig, lär de ju tro att det är det som är cancer - att man blir skallig.

Det sjuka är ju, att dockorna och prinsessorna ser helt ut som vanligt annars. De har bara tappat håret. Okej, den andra sidan av cellgifterna då? Det är ju cellgifter som gör att man tappar håret. Allt illamående? Avtunningen (just det, Barbie kan ju knappast bli tunnare....)? Att ögonbrynen också kan försvinna? Att man helt enkelt mår jättedåligt och är riktigt sjuk? Den biten då? Och bölderna, som kan växa utanpå kroppen? Varför har ingen docka eller prinsessa någon sån? Tror folk på allvar att barn ska förstå cancer, om man ger de en docka som är skallig?

Cancer är mer än skallighet. Och man ser nog inte så jäkla pigg och fräsch ut, om man är sjuk. Ingen nära till mig har varit jättesjuk i cancer, men jag känner folk som har sjuka släktingar och man behöver inte vara ett geni för att ta reda på vad cancer gör det till en kroppen. Det känns lite som att man bagatelliserar hela grejen, genom att helt enkelt framföra det som "man blir skallig".

Det är i alla fall så jag upplever de här dockorna.




Cupcakefactory part 2.




Dumlemuffins med chokladfrosting och non stop.


Kladdkakemuffins med vit chokladfrosting och lite mörk choklad.


Hallon- och blåbärsmuffins med skogsbärsfrosting och strössel.


Vanliga vaniljmuffins med vanlig (blå) vanligfrosting (med lite vita inslag) och strössel.

Cupcakefactory part 1.

Idag hade jag planerat in att baka! Bakning har blivit ett stort intresse för mig och det är alltid roligt! Idag står cupcakes på schemat, har lovat Jonathan det. 4 olika blir det - vanliga vanilj med färgad vaniljfrosting, dumle med chokladfrosting, hallon och blåbär med skogsbärsfrosting och kladdkaka med vit chokladfrosting. Del 1 är gjord nu, det vill säga, alla muffins är gjorda!

Nu återstår bara att toppa dem med de olika toppingarna. Och sen lite annat trams på, så är de klara! Fast först ska jag iväg och fika hos farmor och farfar, farfar fyller nämligen 71 år idag! Grattis <3


Finbesök.

Idag har jag och Markus finbesök, i form av min lillasyster Alice, som ska sova över. Alice kom med välpackad väska kring 5-tiden. Vi har sett film, Alice har ritat och busat, ätit godis, popcorn och ostkaka, och sett ännu mer film. Alldeles nyss upptäckte vi att det blev väldigt tyst, då hade Alice bäddat ner sig själv på den uppblåsbara madrassen, som hon själv valde att placera i köket, och sov så sött. Nu är klockan snart halv 11 och frågan är vad vi ska göra resten av kvällen.


Vi hade det mysigt med levande ljus, te och Alice fick sin egna lilla popcornskål. Hon höll sig fokuserad på filmen vi såg nu sist - Hot Chick - nästan hela filmen, det var bara på slutet hon absolut ville leka med stearinet istället...


Och nu sover hon så sött... :)

Otroligt irriterande...

...är det, när man vet vilken talang en häst har och så sköter den sig inte! Ett klockrent exempel på det är herr Razmus Raid. Idag årsdebuterade han, och gjorde bort sig med rena idiotfasoner. Diskad, och omkval. Det är synd om Emmy, som vet hur jäkla bra han är så beter han sig som en riktig bebis på banan! Vad kan man göra, när det som bara slår slint? Jag har inte sett loppet men efter vad Emmy förklarat, så låter det som ett typiskt Musse-ryck. Ponnyfan!

Oj, vad händer!?

Jag vet, jag har varit kass på att blogga! Så nu slänger jag iväg här ett inlägg och sammanfattar det som händer, i mitt faktiskt inte allt för händelserika liv just nu.
  • Veckorna går åt att jobba. Som vanligt.
  • Det där med att börja träna har gått jättedåligt.
  • Jag har börjat jobba på Brännastrand, en restaurang med bar som är Bodens bästa uteställe under somrarna som bartender!
  • Längtar jättemycket efter sommaren då det blir en stor förändring i mitt liv!
  • Mitt första filmmanus är snart klart!!!!!

Ungefär så är det nu. Jag lovar att bli bättre på att blogga! Jag har faktiskt påskledigt från mitt vanliga jobb nu, men ska jobba på Bränna ikväll. Lite extra pengar sitter faktiskt otroligt fint kan jag lova!


Äcklig dröm.

Har haft jordens hemskaste mardröm i natt. Det värsta var att den kändes så äkta. Jag hade på riktigt ont i hjärtat när jag vaknade. Kan bara säga att mina tre små ögonstenar - Juppe, Zolle och Musse - var inblandade och jag blev så lättad när jag upptäckte att drömmen inte var verklighet. Ont, gjorde det bara då jag insåg att Zolle verkligen är borta, på riktigt.

Det är kärlek.

Klockan tickar, jag ska snart gå och sova för att orka med morgondagen. Första dagen på en kort vecka, skönt! Min älskling ligger redan i sängen och snarkar, jag la mig med honom för drygt en timme sen men kunde inte sova så nu sitter jag här.

Jag och Markus har varit sambos officiellt i en månad nu. Vi har det stökigt och har upptäckt mer olikheter mellan oss, som kanske inte syns om man inte lever så nära på varandra. Förhållandet blir lite annorlunda när man blir sambos. Plötsligt handlar vi inte bara godis och läsk till myskvällar, vi måste handla diskmedel och köpa en ny korg till komposten (den har försvunnit och Markus är tvärsäker på att jag har råkat slänga den. Han kan ha en poäng).

Vi delar på en 1:a, och ja, det är lite men vi slår inte ihjäl varandra. Vi jobbar mycket, på olika tider, så vi hinner faktiskt kanppt ses under veckorna. Han åker iväg tidigt på morgonen (07:00), jag kommer hem sent på kvällen (22:30). Vi pratar med varandra lite om dagen och allmänt, jag äter, duschar, städar undan och sover. Vi äter inte ens middag ihop! Så fungerar våra vardagar. Så igår på jobbet kände jag hur jag saknade min Markus. Vi har knappt sett varandra någonting nu i veckan och vi kom snabbt överens om att vi behövde lite extra kvalitetstid. Så nu ikväll, har vi tänt ljus och bara legat alldeles tysta och stilla i soffan, kramats och sett How I Met Your Mother.

Jag känner mig plötsligt vuxen. I ett vuxet förhållande. Där två människor som är olika, smälter ihop. Vi blir lite galna på varandras stök, vi båda är stökiga personer även om jag tar priset. Lite gnäll här och var ibland. Men ändå alltid, fungerar vi så bra. Vi respekterar varandra, pratar med varandra och pussar massor på varandra. Som Markus sa idag, vi harmoniserar varandra. Jag är den lite mer brusigare personen, som lätt eldar upp mig, särskilt nu när jag knaprar p-piller blir jag en liten hormonhäxa. Markus däremot, behåller lugnet. Han lugnar mig. Jag bjuder honom på lite skratt. Vi bara går jämt ut.

Den där stormande nykära känslan har lugnat sig men har ersatts av en trygghet, och en tro på varandra. En stark kärlek. Och även fast dagarna börjar gå på rutiner och vi lärt känna även de mindre charmiga sidorna av oss, kan jag se på min Markus varje dag och tänka "Fan, jag har världens bästa och snyggaste kille". Varje gång jag ligger i hans famn, känner jag mig tryggast och lyckligast i världen. Vi delar på en liten 1:a, men jag längtar alltid hem till honom och saknar honom, när vi inte ses. Och det som värmer mest i mig, är att han känner likadant.

En del av mitt hjärta kommer alltid, alltid vara så där kittlande nykär i denna underbara kille, som ger mig så mycket. Även fast han glömmer köpa mjölk och blockerar halva köket med proteinpulverburkar, även fast jag alltid glömmer slå på fläkten och slänger kläder på hela glovet, älskar vi varandra så mycket. Och berättar det för varandra varje dag.

Det är kärlek för mig
.

RSS 2.0