Saknad.






För evigt min ögonsten.

Ingen vidare bra idé.

Efter mycket om och men följde jag med lillasyster till Luleå ändå. Resultat? 2000 kronor fattigare, och ännu ondare i ryggen. Jag vill kräkas av smärta, så känns det. Nåja. Medie- och kommunikationsvetenskap står på schemat ikväll, ska baka äppelpaj till pluggvirke, gott gott! Om jag inte avlider av smärta innan kvällen är slut, vill säga.

Rygghelvete!

Skulle egentligen med lillasyster til Luleå, men det går inte, gissa varför? Jo, min rygg har kollapsat! De två senaste dagarna har jag bara haft lite ont i korsryggen och känt av det då och då, men igårkväll började det göra ont konstant! När jag skulle sova låg jag och bara hade ont, slutade med att jag inte sov mer än 2-3 timmar inatt. När jag vaknade hade jag fortfarande ont, och nu sitter jag här och har enbart ont. Mysigt va?

Nåja, ska plugga istället. Om det nu går, för ryggen dödar mig lite! Det är riktigt underbart väder ute idag, hade varit så skönt att gå en sväng, men med den här ryggen blir jag nog inomhus. Hatar min rygg, jävla Bengt.

Natthumor hos the Anderssons-sis.

Lillasyster är rastlös och övertrött. Hon demonstrerar noggrant fördelarna med att ha stor rumpa: "Om jag skakar lite på ena skinkan, dallrar den, och sen vandrar det som neråt så hela benet dallrar! Det är jättekul!". Sen vill hon att jag ska fixa hennes blogg, och fiser högljutt (och äckligt) tills jag tänker göra det. Bra taktik, lillasyster. Imorgon ska vi för övrigt till Luleå och hon tänker tydligen vara där hela dagen. Jag har lagt in ett veto mot det - jag har viktigare saker för mig! Hoppas ni alla är på Lag Amandah!


En simpel dröm men ett stort steg

Få personer längtar mer att få flytta hemifrån än mig. Nu har jag fixat jobb, och så fort jag jobbat klart - i slutet av april ungefär - kommer jag fixa egen lägenhet. Att få mitt egna place, där jag får bestämma själv och bara ha lugn och ro är guldvärt för mig!

När jag flyttar kommer jag även skaffa hund och katt. Det är två djur jag alltid velat ha - dock är jag lite mer kattmänniska än hund människa. Katter sköter sig själva på ett annat sätt än en hund, och det passar mig lite bättre än hund, då jag faktiskt gillar att sova länge på morgonen... Men nåja, jag vill ju ha hund också, och nästa sommar är det perfekt att skaffa (visste ni att jag har två småsystrar som är galna i djur och har jag en hundvalp lär de bo hos mig....). Har funderat mycket på vilken ras. Engelsk bulldog är en het kandidat, men min drömhund är en S:t Bernhard, ni vet, en Båtsman! Nackdelen med S:t Bernhard är att de är grymt stora, och det är svårt att ha en så stor hund i en lägenhet. Har även funderat en hel del på samojed, de verkar vara mysiga och framför allt är de riktigt vackra. Men den som lever får se vad det blir! Känner jag mig själv rätt, kan jag lika gärna råka snubbla över någon annons och hitta min drömhund, som är av någon ras jag varken känner till eller ens har funderat på....


Mormor och morfar har haft katt genom åren - Pussel, Nisse, Pelle, Findus, Olle och Alfons. Tyvärr bor de nära stora vägen 97:an, och en del kattar har strukit med där... Olle - katten längst till vänster - är min absoluta favorit, hur charmig som helst! Han finns inte kvar idag, och det är väldigt ledsamt för han var en otroligt fin katt... Katten till vänster är den senaste katten, Alfons, och han är min "nästa" favorit - supermysig kisse! Han lever fortfarande tillsammans med Pelle och jag hoppas de kommer leva många, många, många år!


Sikken lördag...

Vilken lördag jag haft. Otroligt lugn och skön, men ändå underhållande och mysig. Perfekt start på dagen med en skön sovmorgon hos finaste M. Pappa var gullig och hämtade hem mig, hade tänkt plugga, men seeee så fel jag hade! Lillebror spelade nämligen match - han spelar hockey - och i stort sett hela familjen skulle dit så ja, varför inte? Lillebror är för övrigt en otroligt duktig hockeyspelare och det var riktigt roligt att se, ska se hans nästa match på onsdag med. Jag borde egentligen inte se matcher, brukar elda upp mig en hel del... Men kul är det!
Sen har vi ätit middag hos mormor och morfar, köttsoppa blev det och det är så gott! Så vi var där ett tag, alltid lika kul att hälsa på dem. Vet inte hur många timmar jag umgåtts med dem under min kära ungdom, har ju haft stallet på deras gård. Blir lite mindre nu, därför är det extra kul att hälsa på!

Nu ska jag iväg och umgås med bästaste Becky och Äf! Beckys hår ska färgas och nästa helg ska planeras! Känns skönt med en vit helg, för även fast jag är bartender som råkar göra otroligt goda drinkar, kommer jag aldrig vara den som gillar överdrivet mycket alkohol (ja mamma, du läste rätt - jag är inte allt för förtjust i alkohol!).

Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig tvekade.

Det går inte en dag utan att jag funderar på hur annorlunda mitt liv kunde ha varit. Hur egendomligt det är, hur bara ett beslut kan förändra så mycket. Hur många faktorer, man väger in i ett stort och svårt beslut.
Alla säger att jag har valt rätt. Alla i min närhet, alla som känner mig. Jag önskar, att jag kunde vara lika säker som dem, vara säker på att jag inte gjorde fel som backade. Vara säker på att jag tog rätt beslut.
Det finns ögonblick, som jag är nöjd över mitt beslut. Ögonblick, som jag känner inte hade existerat om verkligheten varit annorlunda. Samtidigt talar alltid mitt undermedvetande om, att det andra alternativet inte varit ett omöjligt alternativ, att jag skulle vara lika tillfreds i den positionen. Jag vägrar ljuga; jag plågar mig själv ofta, genom att fantisera om det andra alternativet.

Den bittra sanningen är att val tillhör livet, och livets gång är svårbalanserad och brokig. Livet är ett lidande, tror buddisterna, och ibland funderar jag på om de kan ha en poäng.

Samtidigt som jag ser framåt, ser möjligheterna, vad jag kan göra nu som hade varit svårt annars, lider jag av mitt beslut, varje dag. Jag ser det som ett straff, och kommer bära med mig det genom hela livet. Förmodligen kommer lidandet dämpas med tiden, men jag kommer alltid att fundera på vem du hade blivit.

För stort, för att suddas ut.

Hur överlever man, att förlora en del av sig själv?
Hur går man vidare, när det saknas en för stor pusselbit?
Hur kan man le, trots att saknaden gnager hål på hjärtat?
Varför väljer man bort det, som man vet alltid gör en lycklig, som alltid finns där, som aldrig sviker?
Jag måste tillbaka, till det som en gång var jag.



Fixat med jobb!

De ringde idag från bemaningsföretaget och gav mig ett gott besked; de kommer rekommendera mig för jobbet i Kittelfjäll! Så grymt kul! Det är ett säsongsarbete så jag börjar ju inte först efter jul kanske, men ändå, det är skönt att ha det klart med jobb. Extra roligt också att jag inte behövde ta något "skitjobb", utan faktiskt ett jobb jag ville ha och som är meriterande för mig som bartender.

Det tog mig alltså en vecka från att jag kom hem att få jobb. Anledningen till den höga arbetslösheten bland ungdomar idag stavas lathet.

Snabba ryck!

Puh, äntligen hemma... Har snabbduschat, ska slänga i mig lite käk sen upp på cykeln och iväg till M där natten ska tillbringas. Så mys! God natt kära läsare!

Arbetsintervju 1!

Min första vecka som "arbetslös", trots att jag är "heltidsstuderande", och jag är sååå less! Därför är jobbsökandet i full gång och idag har jag varit på arbetsintervju i Umeå, för ett säsongsarbete i Kittelfjäll. Jag tror intervjun gick bra och jag hoppas på det bästa! Ska ändå fortsätta söka jobb, för jag måste, måste, måste ha ett jobb. Är den typen som blir otroligt rastlös... Jag är ju som van att ha skola, häst och jobb. Nu har jag... ehm... Ingenting? Eller ja. Studierna. Och hur går det med dem? Sådär.

Nåja, är på bussen på väg hem nu i alla fall. Vid 10-tiden är jag hemma i sköna Boden. Tänker sysselsätta mig med att se Hotel Rwanda på hemvägen. Otroligt hemsk film om en sjuk händelse, som hela världen bara blundade för och fortsätter att blunda för!

Vänskap som består.

Det är inte bara kärlek som kommer och går under ungdomsåren, det gör även vänner. Men enda sedan årskurs 1 på lågstadiet, har jag riktigt goda vänner i Fredrika, Magdalena och Paulina Riström. Genom alla år har vi hållt ihop och även fast vi umgås för sällan, så är det alltid lika kul att träffas och vi pratar alltid som ingenting. Vi kan verkligen varandra innan och utan till, och vi delar så många minnen ihop!

Idag hälsade jag på dem, färgade Fredrikas hår och sedan köpte vi mat från gammjobbet allihopa. Vi pratade på huuuur länge som helst, klockan var närmare 2 innan jag kom på att jag har arbetsintervju i Umeå imorgon (eller idag kanske, klockan är ju ganska sent nu...), och det var dags att cykla hem. Vad pratar vi om då? Tja, allt möjligt och omöjligt. Framtidsplaner och minnen. Om händelser och personer. Funderingar om moral och etik. Djupa livsfrågor. You name it!

Jag ser det själv framför mig, när vi om ungefär 20 år träffas allihopa efter att inte ha setts på fleeeeeera månader. Vid det laget lär vi alla vara upptagna med jobb och ungar, hushåll och gubbe. Men stämningen kommer alltid vara lika lättsam och vi kommer alltid kunna prata om allt.

Tack mina underbara vännet för en fin kväll <3

En gång hästbiten, alltid hästbiten...

Drömde om att vara hästägare inatt - igen. Den här gången hade jag alla mina tre guldklimpar hemma i stallet i Gamla Sävast; Juppe, Zolle och Musse. En underbar dröm, en sån man bara inte vill vakna upp ur. Tror jag saknar hästarna mer än vad jag inser...

Nu ska jag ta mig an plugget. Dagens mål är att göra färdigt veckans uppgift i litteraturvetenskap, som jag inte ens börjat på... Men sån är jag, jävligt segstartad men effektiv när jag väl sätter igång! Heja på mig!

Hopp.

Hade jag valt det hade jag aldrig träffat dig.


Förlåt mig.


Sugen på att resa och uppleva!

Kommer på mig själv med hur ressugen jag är. Ironiskt va, i tanke på att jag nyss var ute ett bra tag? Nåja, nästa resa är faktiskt planerad; det blir i maj. Farmor ska firas, 70 år fyller hon, och då bär det iväg till Mallorca. Farmor och farfar, hela vår familj, fastrar, farbröder, och alla tre kusiner följer med, så vi blir ett maffigt gäng! Alltid skönt med en veckas sol och även fast jag varit i Spanien, så har jag aldrig varit på Mallis så lite nytt blir det.

Men jag är ännu mer ressugen. I sommar ska jag planera något projekt. Hade gärna åkt utomlands i vinter, har varit mycket, mycket sugen på Vietnam och Indien i flera år nu, men får jag det jobbet jag har sökt nu så blir det omöjligt. Fotbolls-EM i Polen/Ukraina kanske? Eller backpacking? Frankrike och Italien är två länder jag är mycket sugen på att uppleva, även Tyskland, Österrike och Schweiz verkar ju ha sin charm... En tågluff?

Samtidigt vill man ju uppnå andra dimensioner; Asien hade varit riktigt, riktigt coolt. Dock är det både dyrare och tar mer tid.

En liten enkel sak som jag absolut vill göra, och som varken är dyrt eller särskilt långt bort... Fjällvandra. En cool upplevelse, som kan bli mer eller mindre utmanande. Detta får ju dock också vänta till våren/sommaren, på grund av vädret, men det ska göras!


Konsten spårade

Okej. Skissandet gick så där och övergick till tatueringsskiss. Damn you, Amandah!

Återupptar konsten

Sitter och ritar på min nya header. Ja, ni läste rätt: Ritar. En gång i tiden var jag riktigt duktigt på just det, innan jag tvärt sa upp all kontakt med pennor och penslar i årskurs 1 på gymnasiet. Dags att återuppta det. Första uppdraget: En header. Så personlig som den kan bli!

I mitt hjärta, för varje steg jag tar.

Varje natt, besöker du mig i drömmen.
Drömmer är alltid densamme.
Varje gång, känner jag lukten av din mjuka päls, och dess milda mjukhet mot min kind.
Varje gång, är vi vinnare.
Varje gång, vill jag aldrig sluta krama dig.
Jag bär dig i mitt hjärta för varje steg jag tar.




Måndag, måndag, måndag!

Blev väckt mellan 06:30-07:00 av min kära mor som meddelade mig två saker:
1. Hantverkarna kommer snart och ska riva upp golvet i mitt rum, jag måste vara vaken och se till att de kommer in! (Och ha på mig kläder, fyllde pappa i).
2. Mina två yngsta småsystrar Elvira och Alice är lite sjuka och är hemma idag. Barnvakt, grattis!

Somnade dock om en sväng, hantverkarna släppte någon annan (Elina?) in. 08:30 blev jag dock väckt av Alice, som ville ha frukost. Äggröra och massor av bacon. Nu har jag dock hunnit med en p-nap och beställt hem pizza till lunch. Fast Alice äter inte pizza, så hon ville bara ha pizzasallad (och bacon). Är det så här det känns att vara arbetslös!?

Kontraster som förstärker känslan

För att njuta av framgångens sötma, måste man misslyckas och uppleva motgång.
För att kunna blicka framåt och gå vidare, måste man se mörkret och vara fast.
För kunna vara riktigt glad, måste man vara ledsen.
För att vara mogen, måste man våga vara barnslig.
För att vara stark, måste man vara svag.
För att resa sig, måste man falla först.
För att vinna, måste man förlora.
För att älska, måste man hata.










Att våga drömma.

Det var en gång en flicka från ingenstans som hade en stor dröm. Efter en del slit, svett och en och annan tår, men mest av allt massor av lycka och skratt, gick drömmen en dag i uppfyllelse. Det må låta som en saga, men denna saga är sann. Hon fick uppleva sin dröm, hon fick bevis på att ingenting är omöjligt. Efter denna dröm har hon skapat flera drömmar, och hon tänker tillbringa sitt liv med att göra dem till sanning.
För hon har lärt sig, att drömmar är till för att förverkligas.

Planer som snurrar upp och ner, åt höger och vänster

Jag har velat hit och dit, fram och bak. men nu är jag nog säker på tatuering nummer 8. Ledtråd:


Yesterdaaay!

Kom hem bara för en kvart sen, lagom sliten är jag idag men en dusch på det så ska det nog bli bra! Kvällen blev i alla fall mycket bra, tycker jag. Mina Mojitos fick bra betyg och jag konstaterade att Cosmopolitan faktiskt inte är så överdrivet gott - Piña Colada är betyyyyydligt bättre. Apple Martini ska vi träna på, och kanske inte blanda Sourz likören med Tropicanas (färska) äppeljuice. Men det var gott ändå!

Vi drog på krogen och lämnade lillasyster hemma, hon är ju inte nog gammal ännu lillskiten! Men tur i oturen för henne, så fick hon vara hundvakt åt Linas bedårande pudel Zorro. Lyckligast över det, var dock mina ännu yngre systrar Elvira och Alice.

Nåjaa, nu ska jag duscha och bli människa igen. Nog för att jag sovit den största delen av dan, blev inte många timmar i natt! Bara en liten matpaus mitt på dagen, that's it. Puss på er!




Drinkar och utgång!

Ikväll smäller det! Jag är tillbaka i B-town och det ska vi fira! Massa drinkar ska blandas och drickas, sedan blir det utgång med mina favorittjejer! För första gången på mycket länge är jag faktiskt taggad på utgång, på riktigt. Nog för att Barcelonas nattliv måste tillhöra i alla fall topp 5 på världens bästa, men hemma är hemma och det ska bli riktigt roligt. Mojitos, Caipirioskas, Piña Coladas, Cosmopolitans och Appel Martinis står på kvällens drinkmeny, och det ska bli så gott och så roligt! Vi är tända allt kan hända!

Jävla-blonda-jävla-blondin-jävla-bella!

Råkade läsa två rader ur Blondinbellas "Egoboost" idag. Nej, jag har inte köpt den, och ja, det var min syster som tvingade mig att läsa. Två rader. Sen blev jag less. Seriöst tragiskare tjej får man leta efter. Egoboost!? Kom igen! Jordens jävla i-landsproblem och en upplåst mediakåt rikemansdotter... Suckar djupt och svär att ta livet av mig om mina framtida barn ens kommer påminna lite om henne...

För övrigt. Mår du så dåligt över dig själv - du kan till exempel inte gå till skolan för du skäms över din acne - var lugn! Blondinbella förstår dina djupa problem och förstår hur tungt det är. Men du kan ta dig upp ur mörkret, du kan besegra din onda demon! För det har hon gjort och idag är hon ju hur fantastisk och grym som helst. Märk ironin i detta...


Stöd aldrig idioten. Det vill säga: Läs inte hennes blogg och läs för guds skull inte hennes bok!

Pirr i magen och dunjacka

Bara några enstaka grader här, men solen skiner starkt idag med. Underbart höstväder!

Igår var Becky här, jag lagade fläskpannkaka till lunch och vi pratade på i vanlig ordning. Så skönt att få träffa henne igen! Kvällen spenderades hos en viss snygging och det pirret i magen är så skönt!

Ska nu tillaga andra klassiska svenska lunchen - raggmunkar. Jag älskar svensk mat! Sen ska jag iväg mot stan och träffa Fredrika, så hiiiimla kul det ska bli! Hade tänkt mig köpa en ny mobil också, min blev ju stulen och den jag har nu, min systers gamla, har tendens att stänga av sig utan anledning ibland. Annars funkar den kanon. Så frågan är; ska jag vänta till efter helgen? Det kan bli en ganska blöt helg...

Underbara höst

Vaknar upp för första gången hemma i Boden efter att ha snoozat en hel timme - utan dåligt samvete - och tittar ut genom fönstret. Ute lyser solen över de fallna öven och fuktiga marken. Underbara höst!

Vad ska vi göra idag då? Ska vara med Becky och laga lunch till henne - fläskpannkaka, muuuums! Sen hade jag faktiskt tänkt baka bullar, har saknat att baka!

Ett varmt välkomnande!

Möttes upp på Kallax av mamma, Elina, Johan och Lina-Fina! Sååå kul att träffa dem allihopa! Väl hemma fikade vi kladdkaka som Lina bakat, lika god som vanligt, och sedan blev den hel del skvaller - jag har missat massor som hänt i både Lina och lillasysters liv ju! Vi planerade in någon drinkkväll och diskuterade lite drinkar också, känns som att det kommer bli en kanontid här framöver.

Imorgon (eller idag, klockan är ganska sent) får jag träffa mina andra två småsystrar. Som jag har saknat dem!

Det är verkligen överdrivet skönt att vara hemma. Svenskt kranvatten.... aaaaah!


Sverige i mitt hjärta!

Nu, är jag äntligen på svensk mark igen! Eller ja, det har jag väl varit i någon timme nu - såååå skönt! Är på Arlanda, i Stockholm, fortfarande 100 mil hem. Men ändå, jag är i Sverige, mitt favoritland! Som jag har saknat dig! När jag kommer hem, hem, hem, ska jag dricka kranvatten och svensk mjölk. Det har jag saknat grymt mycket!
Sverige, jag älskar dig!

I'm coming home!

Nu är det 4 timmar till jag ska upp, 5 timmar till jag ska ta taxi till flygplatsen och 8 timmar till planet går från Barcelona till Stockholm. Sedan ska jag vänta där i 6 timmar till planet går till Luleå, där min kära familj ska hämta mig! Ska bli så skönt att komma hem!

Jag är dock så jäkla nervös. Känns som att allting kommer gå fel. Är mest nervös över mitt extrabagage. Har ringt och checkat det, skrivit ut kvitto att det är betalt och kollat i min bokning så det finns med. Men ändå. Jag vägrar betala 10 euro per kilo. Det är som gjort för att skita sig. Såååå nervös... Nåja, jag får leva på mitt kvitto. Peppar peppar! Önska mig lycka till!

Bye Barcelona.

We hate mondays.

Igår gick vi ut, tänkte köra en sista gång innan jag åker hem. Blev huuur roligt som helst! Förfest med Rosa Pantern och King Alphonse = yummie, sedan drog vi oss vidare till Shoko. Slutade med ett nakenbad, som är en grej man måste göra innan man dör! Grym grym grym natt! Varje gång jag går ut här blir det grymt... Barcelona by night, är inte så illa. Värt att nämna är att jag och Alice hatar måndagar, och brukar vanligtvis hålla oss inne och sura då. Men inte igår! Även fast vi dissade Opiums "We love mondays"-night. Fuck them.

Nu ska jag packa, för imorgon får jag åka heeeeeem!

Vägen till framgång är kantad av misstag.

Ibland tappar vi taget och förlorar omvärlden, och låter det som betyder falla offer för ens dumhet.
Men alla är vi bara människor, och människor gör fel.
Vi gör misstag.

Tankar innan jag däckar.

Jag älskar när det kittlas i magen som det gör nu. Och jag längtar hem.

Jobbet var för övrigt grymt, men det berättar jag om imorgon. Puss på er, världen!

Coolt jobb

Ikväll har jag jobb på Barcelonas skönaste bar, LP's! Ni vet, där jag alltid ska envisas med mina Strawberry Daiquiris. Det är i vilket fall ett superskönt ställe som jag gillar massor, och det ska bli hur grymt som helst att få pröva jobba där! Visst, det är bara en kväll, men det är en erfarenhet och helt klart värt att skriva med i meritlistan: En natt på Barcelonas skönaste bar. Det ni!

Grattis mor!

Idag fyller min dundermamma 43 år, grattis! Jag är inte hemma och kan inte vara med och fira. Därför har jag mitt egna firande för henne, i form av go'frulle nu bestående av bulle och te, sedan ska jag äta jordgubbar och grädde till middag! För det hade mamma tyckt om! Och jag loooovar att tänka på dig, mamma, när jag käkar jordgubbarna, hihi!

Ha en jättebra födelsedag, även fast jag vet att du inte gillar att fylla år. Men kom igen, 43 år är väl inte så farligt!? Grattis!

Känslan när man...

...är klar med en inlämningsuppgift, stort GILLA! Har skrivit analysen och diskussionen på "Kejsaren av Portugallien" och "Doktor Glas" nu, gick faktiskt riktigt lätt. Problemet för mig är snarare att greppa fokuset, sätta mig ner och göra det. Nu är det mara medie- och kommunikationskunskapen kvar, deprimerande på allvar... Men en uppgift är i alla fall kvar, och jag lever på den goda känslan! Keep fightin' Amandah!

Livlöst...

Känner att jag måste liva upp bloggen! Gaaaah! Skaaaa posta några bilder snart! Grejen är ju bara det att mitt internet här är så överdrivet segt + att jag har begränsat MB som jag får använda... Nåja. Jag hoppas ni läsare stannar kvar ändå!

Ikväll har jag och Alice varit och käkat tapas, tredje gången på samma ställe! Sååå gott det är! Patatas Bravas, är galet gott - det måste ni prova någon gång! Annars beställde vi in friterad bläckfisk (stort hjärta för det med!), tomatbröd, grillade champinjoner och mackor med grillat fläsk och paprika. Gott gott, sa Egon. För er som inte vet: Egon är min mage. Och ja, han kommer alltid vara mjuk och stor.


Från igår, på favoritbaren!

Second Hand!

Nu ska vi ut och kika i lite Second Hand-butiker! Ska bli såååå kul! Alla ligger på en gata bara 100 meter bort. Nu återstår det bara att se om man hittar något. Kanske någonting lämpligt till Halloween!?

Doktor Glas.

Läser Litteraturvetenskap A som fristående kurs, och genom den "måste" jag nu läsa en massa böcker. Första delen av kursen är introduktion och behandlar egentligen ingen speciell tidsepok, utan vi har läst lite lyrik, dramatik, och nu även prosa. Den här veckan har jag läst Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" och Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". "Kejsaren av Portugallien" är väl en trevlig historia som är lätt att skumma igenom och förstå. Men "Doktor Glas"... Jag säger då det: Vilken bok! Jag streckläste den och blev helt fascinerad! Söderbergs språk är typiskt Amandah-gillar-språk och romanen i sig är också min typ. Dilemman med en gnutta ironi, känslospel både med och utan behärskning. Smart. Genialiskt. Strålande. 5 av 5 toasters.

En vecka kvar!

Om en vecka, är jag på väg hem! Vid denna tid väntar jag på flyget mellan Stockholm och Luleå. Kommer bli en lååååång resdag och jag kommer vara såååå less på att resa... Men så grymt skönt det ska bli att komma hem!

Idag har för övrigt varit en sån där ovärd dag. Vi har sovit, sovit, sovit, ätit, sovit ännu mera. Och nu blir det någon form av barrunda. Underbart va!?

Fejkade Piña Coladas!

Ikväll dricker vi fejkade Piña Coladas innan det utgång! Vad är skillnaden på fejk och äkta då? Tja, vi har ingen rom hemma så vi kör med vodka, och vi har ingen blender så vi skippar färsk annans och kör med enbart annanasjuice. Det finns en miljon sätt att göra Piña Colada på, och majoriteten av Piña Coladas som serveras tvivlar jag innehåller färsk annans. Men enligt originalreceptet ska det vara färsk annans, och det är även så jag tycker det är godast. Men man tager vad man haver, och vi kör på vodka, Malibu, annansjuice och grädde - skakat. Hur gott som helst det med!

Alice hälsar!

Abstinens...

Saknar lukten av häst i min näsa och känslan av den mjuka manen mot mina kinder. Saknar att ha ett ställe att åka till där ingen dömer en, där man bara kan gå i timmar och filosofera med underbara varelser som inte bryr sig om vad andra säger. Saknar att kunna koppla bort allt annat och bara fokusera på någon man verkligen gillar. Saknar känslan att bli förstådd utan att behöva säga någonting alls, av en vän som läser en genom bara ens blotta närvaro.

Jag hatar att veta att nästa vår kommer jag inte få bevittna de första ljusa kvällarna från vagnen, bakom en hästrumpa. Den ljumma vårvärmen är den underbaraste och så välkommen efter en kall vinter och månader med tunga tjocka kläder. Bara synen av barmarken som börjar bryta igenom under snötäcket pumpar massor av extra energi, och slasken som skvätter är inte jobbig utan endast ett täcken på att vi nu lämnar vintern.

Jag hatar att veta att det kommer dröja länge tills jag får känna världens skönaste känsla - den känslan som kommer 50 meter innan mål, då man vet att man kommer spränga mållinjen som segrare. Den sänds ut som en kittlande puls, genom hela kroppen och gör den liten extra varm. Hjärtat slår tre extra slag och glada tårar bränner till i ögonen. Rösten brister när man berömmer sin ädla springare och ett stort leende avslöjar glädjeruset som sker inombords.

Aldrig, aldrig kommer jag sluta älska hästar. Och en dag, ska jag vara där igen. I ett stall, med mina hästar. För det är där jag kan vara mig själv, och när allt kommer omkring är det där jag hör hemma och trivs som bäst.


Lördags.

har ju tidigare andats om en grym lördag, och hade tänkt berätta lite om den nu. Jag och Alice hade planerat in ett besök på Razzmatazz, en välkänd klubb och en av Europas största. Vi inledde kvällen starkt hemma i vår lägenhet, där vi gjorde lite fejkade men ack så goda Piña Coladas, och Apple Martinis som hade smakat bättre med en bättre äppeljuice - färskpressad äppeljuice är att föredra i Apple Martinis, så man får riktigt söt äppelsmak och inte den där sursöta och närmast konstgjorda som vanlig äppeljuice brukar smaka!
Sedan drog vi oss vidare till Cheers, en irländsk pub i lagom anslutning till Ramblan. Den var bokstavligen överfull med irländare och ett glatt gäng med irländska gubbar bjöd på både dans och goda skratt! Hur skönt som helst var det där, och jag hade kunnat stanna där heeeela natten. Men är glad över att vi inte gjorde det, för Razzmatazz var verkligen hur coolt som helst! Fördelen med att gå ut på en stor klubb där man verkligen inte känner någon, är att man kan flumma och flamsa hur som helst. Jag och Alice övertog (eller skrämde iväg alla andra...) från ett helt dansgolv med våra otroligt vackra moves...
Massa bilder finns från kvällen, de flesta är det dock evig censur på... Men några kan jag bjussa på!

När hästaffärer går som man vill.

För någon dag sedan skrev jag om hästaffärer som inte går som man vill, när det gällde Zolero. Men ibland kan hästaffärer även gå bra, vilket det gjorde när jag sålde min älskade Razmus Raid till Emmy Hansson. Att Emmy har förvaltat min fina Musse på bästa sätt är uppenbart - de tagit inte mindre än fem segrar på åtta försök, och en av dem var de diskade 1:a i. Allt som allt har Musse vunnit 18 av 27 lopp, och då har han hela fem diskade 1:or.

I lördags vann dem igen. Denna gång på den fantastiska tiden 1.49,0 - överlägsna och i stort sett joggandes! Tycker det talar nog för vilken grym häst han är, denna fantastiska Razmus Raid. Min stolthet finner inga ord för vad min bebis presterar. Han är helt enkelt bara bäst.

Min finaste Musse, jag saknar verkligen dig varje dag. Men jag ångrar inte att jag sålde dig, för jag vet att du har det så bra hos Emmy och hon gör dig till det du ska vara - världens bästa ponnytravare. Det var bäst så här, ibland går livet åt olika vägar och man måste välja. Ibland är livet inte alltid så lätt som man vill, och ibland kan man inte göra allting på samma gång. Men saknar jag dig, ibland så det gör ont. För du är min favorit, och det kommer du alltid att vara. Jag älskar dig.

Sprängande huvudvärk och mer irritation

Mitt huvud dör. Och nej, det är inte (bara) av baksmälla, utan jag har haft problem med nacken de senaste dagarna och det strålar upp i huvudet något så otroligt... I vilket fall, sitter jag på Starbucks med en liten Chai Tea Latte. Internet hemma har gått från att fungera dåligt till att inte fungera alls. Jordens-värsta-irritation! Misstänker också att jag börjar bli förkyld. Ännu-mer-irritation!

Gårdagen var i alla fall grym! Var längesedan jag hade en så rolig utekväll, och då har vi haft roligt många kvällar här! Kring 06:00-tiden var vi hemma och det ska mycket till om jag ska palla så länge. Bilder och berättelser från kvällen kommer, jag lovar! Men inte nu. För nu har jag bara ont i huvudet och är arg på internet.


Min fina lillasyster Elvira mailade denna bild på hennes hamster Mumlan i en av mina pokaler. Blir så glad av att höra av mina kära syskon och den här bilden var ju bara för söt! Jag bara glömde irritationen för ett tag och kunde inte låta bli att le.

När hästaffärer inte går som man vill

Vi har haft tre egna hästar som vi även ansvarat för försäljningen av under mitt liv - Razmus Raid "Musse", Norrskenets Jupiter "Juppe" och Zolero "Zolle". Musse skriver jag ju om ganska ofta och han är verkligen min ögonsten, och kommer så alltid att vara. Han har det kanonbra hos Emmy, som gör ett fantastiskt jobb med honom och fortsätter utveckla honom åt rätt håll. Sedan Juppe, han har det bra hos en familj i Örnsköldsvik där han dels lever livet som sällskapshäst men också som barnhäst. De har det otroligt fint och Juppe hade verkat vara så nöjd när familjen hälsade på där i somras!

Men sedan Zolle. Han har haft en del otur: Vi lånade ut honom ettår innan vi sålde honom, till en barnfamilj i Älvsbyn. Där hade han det jättebra och fungerade jättebra, men sen när det kom till köp så valde de att inte köpa vilket jag å andra sidan förstår - ungarna växer ur B-ponnyer fort och det var ridning de skulle ha honom till. Nåja, vi fick försöka att sälja honom och det gick fort. han hamnade utanför Arvidsjaur någonstans, hos en familj där flickan skulle ha honom som första häst. Men där vantrivdes han något så enormt... Han fick stå i en egen liten skithage, efter hans tänkta sällskap - två helt galna varmblod - i stort sett slagigt ihjäl honom när de träffats. De klagade på att han slängde av flickan och funderade snabbt på att sälja honom igen. Då erbjöd mamma sig att köpa tillbaka honom, för vid det laget hade vi kvar Musse och eget stall så vi hade möjlighet att ha honom. Men neeeej, de skulle visst ha kvar honom för flickan tyckte ju om honom trots allt. Varken vi eller fodervärdarna kände inte alls igen hästen i hur de beskrev honom, Zolle är jordens snällaste ponny som älskar barn, punkt slut. Det han gjorde var mest troligen att markera hur dåligt han trivdes.

Nu i sommar var Zolle ute på annons. Och nej, vi ville inte köpa tillbaka honom nu, för vid det laget hade vi sålt Musse och lagt ner hästverksamheten. 6.500:- kostade han... Skampris... De ville bara bli av med honom... Både jag och mamma har gråtit över Zolles situation och känt oss totalt maktlösa. Jag hade sån god lust att köpa tillbaka honom, men jag skulle ju till Barcelona. Hade jag stannat hemma, hade det inte varit något snack om saken; jag hade köpt tillbaka honom och ägnat hela vintern åt att fixa till honom och sedan hitta det bästa hemmet åt han. Det är jag skyldig honom.
Till slut fick mamma veta att han var såld till en barnfamilj i Härnösand. Slutet gott, allting gott!

Trodde vi. Bara i förra veckan, fick jag ett mail av en tjej som hette Maja och bor någonstans i Härjedalen. Hon skrev att de ägde Zolle nu, och hade köpt honom av en hästhandlare i Bollnäs med mindre bra rykte. Så frågan är ju då om Zolle sålts från Härnösand till hästhandlaren och vidare på mindre än en månad, eller om han for dit på en gång... Gud vet vad hästen egentligen har varit med om!

Nu har Zolle i alla fall landat hos Maja och hennes mamma. Han hade varit ganska illa tilltygad när han kom dit; tussig och revbenen hade anat bakom pälsen. Men de uppfattade honom på samma sätt som hela min familj gör; som en genomsnäll ponny med ett hjärta av guld. Han ska dels vara sällskap, han har en hästkompis som han kommer jättebra överens med, men också körponny och ridponny åt Majas kusin. Passar ju perfekt för denna ädla herre!

Det känns bra att han äntligen har fått landa, och jag är så glad över att Maja och hennes mamma tar hand om honom. Han förtjänar ett gott hem och det får han nu! Idag fick jag se en bild på Facebook som gjorde mig såååå glad, när Majas kusin var på ridtur med Zolle. Gud vad glad och stolt han ser ut. Det är så här jag alltid kommer minnas finaste Zolle.




En fredagkväll av bra skit!

Igår var planen för kvällen att gå ut och ta en öl. Partysuget har inte riktigt infunnit sig under denna vecka (eller tidigare veckor med för den delen), och en lugn fredag kändes hur skönt som helst. Sagt och gjort, jag och Alice träffade Sini och Emma-Lotta, drack en öl på en uteservering. Eller jag drack inte ens någon öl, jag var så osugen på alkohol så jag drack Fanta. Vid 11 skulle Sini och Emma-Lotta iväg för deras jobbkväll på Roxy, och då traskade vi hemåt. Med oss hem köpte vi middag i form av McDonaldsmat - galet mycket skitmat jag äter! *jag som skulle banta, morr....*

Hur som helst. Färdiga med McDonaldsmaten, vad gör vi nu!? Åh, en vodkaflaska, citronlikör och lite tranbärsjuice! Vad kan det bli!? En drink skulle sitta fint, minsann. Men icke, för iv har ingen is. Och tro mig - är man van och dricka drinkar med is kommer man aldrig kunna dricka en drink utan!

Så vi gick ut i myskläder och mysfrillor, för att köpa is. Det är konstigt att det inte fanns ett enda öppet supermarket längs hela Ramblan + närmaste området där det vanligtvis finns ungefär 20 supermarkets... Nåja. Vi hittade en ny hobby: nämligen traska längs Ramblan och prata med promoters. Eller rättare sagt: Retas med promoters! Det är lite taskigt, jag vet, men så förbannat kul! En del är trevliga, och då pratar man på ett tag, medan andra är jättedryga och då drygar istället. Hur kul som helst!

02:00 var vi i alla fall tillbaka. Med is. Och goda drinkar blev det!

Vad händer ikväll!?

Jogg och poliser

Det blev en joggingtur i alla fall. Galet kvavt i luften, så obehagligt att jogga då... Nåja, jag överlevde i alla fall!

Annars stod det massa poliser med bilar, batonger och handklovar utanför vår ingång. Det var ett helt gäng spanska ungdomar där också. Hur creepy som helst. Jag gled förbi rysligt fort! Hoppas de kände att jag luktade riktigt mycket svett.

Kul liv man har....

Idag har jag sovit till 12:30, sååå skönt! Faktum är att jag inte orkar ställa någon klocka längre, för vi har ingenting speciellt planerat på dagarna. Nu är det lite mulet ute också, vilket innebär att vår plan som var att ligga och steka, inte riktigt håller. Kanske borde jogga en sväng, men det kan ändå vara för varmt om solen skulle råka komma fram. Sedan kan jag bara jogga ett pass om dagen, mina ben håller tyvärr inte för mer.

Nåja. Lite frulle och läsning nu kanske? Har legat nere med plugget nu, är alldeles för lat. Dags att sätta igång igen, nästa vecka blir intensiv!

Kärlek - en av livets största gåtor

Jag och kärlek har en mycket speciell relation. En riktig hatkärlek, minst sagt. Vi har gått upp och ner, i vågor och strömmar, hit och dit, mest hela tiden. Jag har brunnit, jag har fallit. Jag har tappat tron, jag har varit överväldigat. Jag har varit blind av kärlekens höghet, jag har varit förlamad av kärlekens grymhet.

Hela min ungdom har jag försökt definiera kärlekens våldnad, försökt ge den både ett ansikte och en betydelse. Den har skiftat en miljon gånger och har ansiktsdrag av alla egenskaper. En sak är jag säker på: våldnaden kommer aldrig få någon fast form, utan kommer ständigt befinna sig i rörelse och ständigt förändras. Erfarenheter och känslor, som människan alltid möter och som aldrig försvinner, är bränslet som gör förändringarna möjliga och fastheten till en omöjlighet.

Var står jag i relation till kärleken nu då? Tja. Mitt hjärta har brustit förr, jag har svurit åt att inte låta mig förföras av kärlekens sötma. Kärlek är det vackraste som kan döda oss, den är både ljuv och livsfarlig. Det är livets värsta utmaning, och tyvärr råkar jag vara svag för utmaningar. Jag kan inte låta bli, att falla för kärlekens skönhet.

Jag är en pessimist med ett optimistisk hjärta. Jag tror det värsta medan mitt hjärta slår för de goda. Det som återstår är en hopplös romantiker som egentligen inte vill tro på kärlek. Jag är ett offer för kärleken. Den är min fiende, och det är den fiende jag identifierar mig närmast med. Vi är som ett, kärleken och jag. Genom livet kommer vi alltid att tampas. Och på mållinjen, vet jag vem som kommer vinna.

Brist på inspiration.

Mitt liv borde vara ljust och soligt nu. Jag är i Barcelona - en av världens mest besökta städer, med en pulserande puls och ett sprudlande liv. Solen skiner som jag älskar, till skillnad från hemma i gråa Sverige. Men det enda som känns i mig hela tiden är en enorm längtan hem.

Det är inte lilla, hatade Boden som jag saknar. Utan snarare helheten, en blandning av allt. Alla människor jag vill vara med, min knäppa familj. Den svenska maten, att kunna dricka kranvattnet. Människorna runt om, som inte stirrar eller visslar utan bara är tysta och tråkiga.

Jag vill slippa att känna mig rädd och jag vill inte behöva krama min väska stenhårt när jag går. Det är kanske saknaden av den svenska tryggheten, som skär djupast.

13 dagar kvar!






Pain!

Har svinigt ont i nacken. Vet inte varför, men det är riktigt obehaglig smärta. Kan inte sova och hatar det. Gah. Jag vill bara hem. 2 weeks to go now!

Sagrada Família - inside!

Tredje gången idag jag var vid Sagrada Família, och den här gången gick vi in. För 12,5 euro. Och ärligt talat var besvikelsen ett faktum; den var inte lika cool inuti, och 12,5 euro var för mycket. Kom igen för fan - det är en kyrka! Sånt ska inte kosta så mycket... Nåja, some pictures kan jag bjuda på! Eller inte. Seg internet låter mig inte ladda upp några. Jobbigt va?

Starbucksstammisar.

På grund av dåligt internet i läggan hänger jag och Alice en hel del på Starbucks där det finns gratis Wifi och supergod Chailatte. På grund av ekonomin får jag dock nöja mig med vanligt chaite ikväll, men inte helt fel det heller.

Dagens bästa är ändå smoothien, som säljs på marknaden. Helt färsk, och enbart med frukt. Hallon och banan är faaarligt god....

Här bor vi!

Tänkte visa lite bilder på vår nya lägenhet. Har inte tagit några många eller bra bilder, och ja, det är stökigt på bilderna, jag veeeet! Hur som helst, lägenheten ligger i El Raval på en gata som heter Carrer d'en Cent Climent, tror jag det var. Vi har egen ingång från gårdsplanen, som i sin tur ligger i en avsides del från den större gatan utanför. Helt annan kultur och en helt annan del av Spanien i de här kvarteren, men än så länge verkar allting okej! Lägenheten i sig är en 1:a, med kök, badrum och en stor garderob. Perfekt för två tjejer som ska bo en kortare tid!

Internet och konvertering

Är inflyttad i nya lägenheten nu. Den ligger i El Raval, även känt som Barcelonas farligaste område. Än så länge trivs jag i alla fall, nog för jag bara gått igenom en gata. Allmän uppfatting: Här finns det 5 mataffärer "Islamíca" och folk är mycket trevligare och hjälpsammare än annars.

Fick ordna med mobilt bredband. Teckningen här är dock tveksam, tar ungefär 5 minuter att få upp Facebook. Ja, det är störande. Är galet trött också, trots att jag tog en rejäl p-nap. Har varit en del att stå i med, om man säger som så.

Den nya lägenheten ligger betydligt mer avskilt än den på Ramblan, konstigt nog, haha... Kommer njuta av tystnaden i natt, och alla andra nätter!

Dagens bästa: Vi sökte ett ställe för att göra nyckelkopior och frågade i en affär. En vänlig man i skägg, klänning och gullig mössa hade tydligen inget bättre för sig, utan visade snällt vägen till två olika ställen eftersom de inte kunde göra den ena nyckeln på det första stället. Senare lärde han oss någon form av islamsk bön, skulle jag tro, och gav oss en lapp med en länk till ett Youtubeklipp vi absolut måste se. Komiskt var det sen, när han traskade förbi vår lägenhet där jag satt i dörröppningen (teckningen är bäst där) och fick visa två Youtubeklipp. Gång på gång sa han att det var "very good" och föreslog att vi skulle studera Koranen på spanska; dels för den också är "Very good" men också för att vi lär oss spanska. Sedan visade han givetvis också hur man kunde hitta Koranen på engelska, till att börja med. Framför allt tyckte han att vi skulle konvertera till islam och absolut inte dricka alkoho, det var "not good". Skön snubbe!

Blev ett litet längre inlägg, har väl en del att berätta antar jag. Är för trött för att orka lägga in några bilder och just nu håller jag på att få lite bryt på internet. Stiligt i-landsproblem va?

Kommer sakna dig!

Nåja, hemma nu och timmarna i lägenheten här på Ramblan är räknande. Imorgon tar jag mina väskor + Alice med mig och flyttar till en annan lägenhet i El Raval (ja, det "farliga" området) där jag stannar tills jag åker hem den 19 oktober.

Becky, min kära kamrat tillika sängkompis (vi har delat säng under hela tiden här), åker hem imorgon. Om prick 4 timmar. Vi har utvecklat vår tidigare goda vänskap till en otroligt stark och ännu bättre vänskap under denna tid. Kommer sakna henne enormt! Men vi ses snart igen, I'm countin' the days...


RSS 2.0